Förvirrad. Igen.

Snacka om förvirrad... Jag har haft tre tider att passa den här veckan. Ja, förutom de vanliga förstås - lämna på dagis, alla lektioner, utvecklingssamtal etc. etc.

Den första gick bra att fixa eftersom maken också skulle med på mötet i fråga = lätt att hålla reda på. Men resten... Det verkar som att jag blandat i hop alla begrepp som är möjliga att blanda ihop...

I dag skulle jag ha haft tid hos frissan för klippning och slingning. Trodde jag. Har jag trott i snart en månad. Tiden var i morgon... Vilket betyder att jag stressade helt i onödan från jobbet för att hinna i tid... Slutet blev i alla fall gott med tanke på att jag passade på att köpa ett par julklappar åt ungarna. Ett bekymmer mindre att hålla reda på alltså.

Däremot blev det genast lite krångligare i morgon. Har tid på lasarettet två timmar efter att jag ska vara hos frissan och det tar ju som bekant lite tid att både klippa håret och få färg i det... Stress, stress, stress... Skit och pannkaka!!! Jag hatar att stressa!

Varför kan jag inte klona mig så att mitt alter ego kan vara på jobbet och så jag kan göra alla roliga och trivsamma saker?!


Någon som har ett nytt jobb på lager åt mig?

Sökes: Jobb med bra lön, "normal" arbetstid, tydlig arbetsbeskrivning och betald övertid.

Finnes: Ambitiös, noggrann och målinriktad so-lärare som är bra på utredningar, att skapa struktur och på att möta männsikor i olika åldrar i olika situationer. Behöver jobba på att inte ställa så höga krav på sig själv och på att inse att "tillräckligt bra" räcker.


Jag ska bli Sjörövar-Fabbe när jag blir stor!

Jag satt och pratade med T. tidigare i kväll och kunde liksom inte låta bli att ställa frågan om vad hon skulle bli när hon blev stor - bara för att kolla om hon hade lite koll på det där med att bli stor och så...

Svaret kom klockrent och självklart: Jag ska bli Sjörövar-Fabbe när jag blir stor! Å så ska jag ha lapp på ögat och så ska jag göra så med en sån *visar hur man fäktas med svärd* och så ska jag ha en hatt.

Jag fortsatte fråga vad en sjörövare äter...
-"Jag ska äta banan, äpple åsså gröööt! Och ett päron. Mamma ska vara prinsessa och pappa ska vara prins och V. ska vara Sjörövar-Fabbe han också. Mamma och pappa ska äta apelsin och mandarin och åka bakom mig och V". Åka i vad? frågade jag. "En stooor sjörövarbåt!".

Så nu vet i alla fall jag vad jag ska bli när jag blir stor. En prinsessa :-))) Men ett vet jag ju redan, jag har en dotter med fantastisk fantasi och berättarlust :-) Det kanske blir som gammelmormor förutspått, att T. kommer att bli författare när hon vuxit upp ;-)

Liten tomte tomtar omkring...

...det är i mina ögon en bra beskrivning av sonen i dagsläget. Än mer träffsäkert blir det om jag säger: liten tomte med städdille tomtar omkring :-)

Det är fascinerande att följa V. i hans förehavanden nu. Jag tyckte att T. var rörlig, men hon har nog mött sin överman nu. V. går från det att han vaknar tills han somnar på kvällen - med några få pauser då förstås. Man måste ju äta och vila lite middag också ;-) Han går och går, bär på en massa saker, plockar upp små fantasiskräp som han viktigt kommer och lämnar fram med en nick och ett "taaaaa" (=tack). Men det går också bra att ta en av dammsugarna (de riktiga, märk väl...) släpa omkring på den och lägga till en liten ljudeffekt: "sss-sss-sss". Jag lekte med tanken på att filma hans förehavanden med dammsugaren och sedan plocka fram filmen som bevismaterial den dag V blir en odräglig tonåring som lever i en röra som mest påminner om ett bombnedslag och sedan fråga vad som hände på vägen...


Det kliar i vanten. Jävlar!

T. är verkligen träffsäker i sina kommentarer... Vi var och kikade lite på bilar i dag, något rymligt, men ändå mindre och snålare i drift jämfört med vår SAAB 9000. T. hade party i bilhallen och testade bilar för fullt, dvs klättrade ut och in i dem, satte sig bakom ratten och nickade viktigt samtidigt som hon hummade och sade "bra" ;)
Väl ute i vår egen bil igen så har jag precis hunnit sätta mig på passagerarsätet när jag hör T. säga något som påminner om "jävlar"... Jag frågar försiktigt vad det var hon sa och T svarar att hon sa att det kliade i vanten, "Jaha", tyckte jag och frågade vad det var hon sa sedan. Då svarar T med oskyldig stämma: "Jag sa att det kliade i vanten och sedan sa jag jävlar!".

Vad ska man säga? Jag gillar ju inte att hon svär, men jag tycker heller inte att jag kan börja orda en massa om att man inte ska svära, snacka om att be om problem då ;) Dessutom så poppar det ju en och annan groda ur min mun också då och då... Jag antar att devisen att barn inte gör som du säger, utan att de gör som du gör är ganska sann. Trots allt.

Det gör ooooont!

Satt i godan ro framför datorn och slösurfade i väntan på att brödet jag petat ihop skulle gräddas klart när jag får hjärtat i halsgropen.

Uppifrån barnens rum hörs ett ylande och ett "Det gör OOOOOOOOOOOOOOONT!". Jag höll bokstavligen på att skita på mig (ursäkta uttrycket) och trodde allraminst att dottern hade ramlat ur sängen med huvudet före och nu låg för döden (Men dunsen? Jag hörde ju ingen duns). När jag kommer inrusandes i sovrummet ser jag barnet sitta i sängen. Tårarna sprutar och det kommer ännu ett gråtgrötigt "DET GÖR OOOOONT!". När jag når fram till sängen och gör en snabb koll kan jag konstatera att det inte handlar om någon nära-döden-upplevelse, bara nästan...

Kreativ som min söta dotter är, finner hon många användningsområden för många olika ting. Däribland klädnypor... Klädnypor som ligger på fönsterbänkar kan man alltså klämma fast på sitt pekfinger och därefter somnar man för att två timmar senare vakna av ett värkande finger som fortfarande har klädnypan fastklämd runt sig...

Städa, städa varje fredag åsså varje juuuul...

Kom på att jag kanske skulle damma av min blogg lite *s* Jag började ju så ambitiöst med den, men så hände nåt. Jag vet inte vad. Men nåt... :-)

Nu är det dags i alla fall... Få se hur länge det håller denna gång *hihi*

/N.

RSS 2.0