0-100 på två sekunder...

I morse var jag med om vad som kändes som tidernas rivstart. 0-100 på två sekunder är försiktigt uttryckt... Kräkmagade bör dessutom sluta läsa här, övriga kan fortsätta :-)

Sonen hade vaknat och klivit ur sin spjälsäng (det finns en öppning där två spjälor är borttagna). Han stolpade runt i sovrummet och filosoferade. Maken och jag låg och drog oss i någon slags halvslumrande tillstånd, storasyster sov gott.

Plötsligt hörs ett skri, ett avgrundsvrål som åtföljs av gråt, tandagnissel, fler avgrundsvrål uppblandade med:
"V. HAR BAJSAT PÅ MIG!!!"
Både jag och maken studsade till och fösökte fatta vad som hänt, yrvaket (nääädå, jag sov inte ;-)) famlade jag efter mina glasögon, jag fick på mig dem och tittade bort mot dotterns säng. Först fattade jag inte alls vad som föranledde vrålet och de synnerligen upprörda känslorna. Maken trodde att dottern drömt att hennes lillebror bajsat på henne...

Men så ser jag.... Jag ser ett ryggslut täckt av bajs. Två bajstäckta händer på sonen och en dotter med bajs på ena benet och båda sina händer...

Lillebror har bajsat, konstaterat att det är något bak i blöjan och känt på det *bläääää* . Därefter har han gått för att väcka sin syster genom att klappa och smeka henne på benet. Systern vaknar, känner att det är något på benet, konstaterar vad det är och blir mycket upprörd. Så upprörd som bara en snart-fyra-åring vars värld just rasar samman kan bli.

Återstod då att hoppa upp ur sängen och likt en antilop på savannen studsa fram till dottern. Beordra sonen "upp med händerna" medan maken med ryggskott försökte ta sig ur sängen för att sanera sin son. Dottern och jag gick ner för en helsanering.

Väl nere började jag tokskratta... Vilken syn det måste ha varit med detta lilla kaos i sovrummet kl. 07.41... Det var heller ingen idé att gå och lägga sig igen, därtill var jag alldeles för klarvaken vid det här laget. Då när jag konstarerade allt detta, hysteriskt fnissande tillsammans med en gapskrattande dotter slog det mig... Vikingalagens åttonde bud: Skratta åt dig själv och din värld. Det gör dig fri.

Så är det... Skratta åt dig själv och din värld. Det gör dig fri :-)

Kommentarer
Postat av: Marita

Bra inställning att skratta åt dessa tokigheter som händer när man har barn.
Känner igen mig i känslan av att vakna upp på stört och vara klarvaken och handlingsklar direkt.
En kul berättelse ur din vardag som säkert blir roligare för er när en tid har gått.

2006-07-30 @ 23:09:45
URL: http://maritasoklokheter.blogg.se
Postat av: Nina

Marita: Ja, det är ju inte alltid helt självklart att man skrattar åt alla dessa galna situationer som uppstår med barn i huset, men det känns verkligen _så_ mycket lättare att kunna göra det :-)

2006-08-01 @ 22:57:02
URL: http://pippi.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0