Utvecklingssamtal
Jag har ju "lovat" att skriva några rader om utvecklingssamtalen som vi var på med barnen för en dryg vecka sedan. Jag borde nog ha skrivit om det redan då eftersom jag tror att jag har glömt hälften av det vi pratade om, men jag ska i alla fall göra ett försök att skriva lite eftersom det var två såpass positiva samtal.
Dottern:
Är lite dålig på att äta, men är annars en mycket positiv unge på dagis. Hakar alltid på nya aktiviteter med en positiv inställning. Protesterar inte så ofta, men gör sig hörd i alla fall. Tvillingsyskonen som tidigare varit lite av hennes plågoandar har bytt stil och har utvecklats till två riktigt positiva ledargestalter på dagis. T. har ju till och med kommit hem och sagt att de varit snälla med henne och lekt med henne. T. tycker mycket om att pyssla med pillriga saker, ritar mycket och är mycket intresserad av bokstäver. T leker mest med Alicia och Aina, varvar leken med konflikter med den förstnämnda - men på ett jämbördigt sätt.
Sonen:
Är sin systers motsats ifråga om ätandet. Han är också ett mycket positivt barn att ha att göra med, även han hakar på nya aktiviteter utan protester samt med en positiv inställning. Han säger tydligt ifrån när han inte vill vara med om något längre, vilket har medfört att just ingen gör något gentemot honom (typ nyps, drar i håret etc.) V. har inga direkta kompisar så, men leker ofta bredvid de som är nämast honom i ålder. Han har fått för sig att man ska knuffas när man vill ta/få kontakt med någon, men bits inte längre.
Det var väl det som kom fram om barnen från förskolepersonalens sida. Vi funderade på lillebrors talutveckling eftersom han inte pratar än. Eller inte pratar och inte pratar... Han pratar ju massor, men få fattar vad han menar. Däremot tecknar han en hel del för att göra sig förstådd.
Dessutom grunnade (jag) vi på hur förskolan arbetar med genus och jämställdhet. Min tes var att de inte alls jobbat med detta eftersom jag noterat att T. ofta kan få komplimanger för sina kläder, medan det bara hänt en gång för V:s del och det var när kokerskan på dagis berömde honom för sina fina stövlar (blå med ljusblå blommor). Däremot gäller detta med klädkomplimangerna inte personalen på barnens avdelning, de brukar inte kommentera klädseln utan nöjer sig med en hälsning i stil med: "Hej, T/V! Vad kul att du kommer i dag" och det är ju nog så bra tycker jag :-) I alla fall så fick jag min misstanke bekräftad. De har inte jobbat alls med genus/jämställdhet, men ska visst få lite fortbildning i detta till att börja med till hösten. Ska bli intressant att se varthän det barkar i alla fall, för jag lär följa utvecklingen... ;-)
Sitter nu och funderar på vad mer som blev sagt som kan vara värt att ta med, men kommer inte på något desto mer... Jag får väl komplettera allt eftersom och ni som läser får väl fråga i den mån ni vill det ;-)
Nu ska jag i alla fall gå och duscha bort dagens röklukt - har varit med på dagisutflykt till en liten miniby 1,5 mil utanför stan och eftersom det skulle grillas så luktar ju alla kläder följaktligen rök också... Men det var en mycket lyckad utflykt, tyckte både jag och barnen :-)
Link of the day: FOFF
Dottern:
Är lite dålig på att äta, men är annars en mycket positiv unge på dagis. Hakar alltid på nya aktiviteter med en positiv inställning. Protesterar inte så ofta, men gör sig hörd i alla fall. Tvillingsyskonen som tidigare varit lite av hennes plågoandar har bytt stil och har utvecklats till två riktigt positiva ledargestalter på dagis. T. har ju till och med kommit hem och sagt att de varit snälla med henne och lekt med henne. T. tycker mycket om att pyssla med pillriga saker, ritar mycket och är mycket intresserad av bokstäver. T leker mest med Alicia och Aina, varvar leken med konflikter med den förstnämnda - men på ett jämbördigt sätt.
Sonen:
Är sin systers motsats ifråga om ätandet. Han är också ett mycket positivt barn att ha att göra med, även han hakar på nya aktiviteter utan protester samt med en positiv inställning. Han säger tydligt ifrån när han inte vill vara med om något längre, vilket har medfört att just ingen gör något gentemot honom (typ nyps, drar i håret etc.) V. har inga direkta kompisar så, men leker ofta bredvid de som är nämast honom i ålder. Han har fått för sig att man ska knuffas när man vill ta/få kontakt med någon, men bits inte längre.
Det var väl det som kom fram om barnen från förskolepersonalens sida. Vi funderade på lillebrors talutveckling eftersom han inte pratar än. Eller inte pratar och inte pratar... Han pratar ju massor, men få fattar vad han menar. Däremot tecknar han en hel del för att göra sig förstådd.
Dessutom grunnade (jag) vi på hur förskolan arbetar med genus och jämställdhet. Min tes var att de inte alls jobbat med detta eftersom jag noterat att T. ofta kan få komplimanger för sina kläder, medan det bara hänt en gång för V:s del och det var när kokerskan på dagis berömde honom för sina fina stövlar (blå med ljusblå blommor). Däremot gäller detta med klädkomplimangerna inte personalen på barnens avdelning, de brukar inte kommentera klädseln utan nöjer sig med en hälsning i stil med: "Hej, T/V! Vad kul att du kommer i dag" och det är ju nog så bra tycker jag :-) I alla fall så fick jag min misstanke bekräftad. De har inte jobbat alls med genus/jämställdhet, men ska visst få lite fortbildning i detta till att börja med till hösten. Ska bli intressant att se varthän det barkar i alla fall, för jag lär följa utvecklingen... ;-)
Sitter nu och funderar på vad mer som blev sagt som kan vara värt att ta med, men kommer inte på något desto mer... Jag får väl komplettera allt eftersom och ni som läser får väl fråga i den mån ni vill det ;-)
Nu ska jag i alla fall gå och duscha bort dagens röklukt - har varit med på dagisutflykt till en liten miniby 1,5 mil utanför stan och eftersom det skulle grillas så luktar ju alla kläder följaktligen rök också... Men det var en mycket lyckad utflykt, tyckte både jag och barnen :-)
Link of the day: FOFF
Kommentarer
Trackback
