Min rättrådiga dotter...
Jag är mycket stolt över min och makens dotter. Kanske har vi gjort något rätt, i något sammanhang. Jag vet inte i vilket... Men på något vis i alla fall... Eller så är det bara så att hon är en så fantastisk liten personlighet i sig själv, utan inblandning från sina föräldrar (ja, utöver den rent fysiska, biologiska biten då ;-))
Dottern är världens förståndigaste unge vissa stunder och andra stunder rämnar världen för att det är en fluga på hennes fönster (T. är fortfarande livrädd för dessa kryp - vad ska man göra?!) eller för att hon inte fick gå först nedför trappen...
Det var i alla fall en kväll när hon låg och pratapratapratade för att hon inte hade lust att/kunde somna... Plötsligt säger hon att M. (en av tvillingarna som härjat med henne förut) sagt att hon (T.) skulle nypa sin lillebror. Maken som var på plats frågade då hur T. hade gjort och svaret blev... "Jag nyptede inte V., för jag ville inte det. V får ont då. jag sa Nej till M.". En annan grej var när grannpojken, Tobias, var här. Han sa att V. inte fick vara med honom och T. och leka på övervåningen när T. resolut klämde i med: "JOHO! Det får han visst det!!!" Varpå hon ropade upp lillebror som klev upp för resten av trappan...
Jag tycker att det är rätt tufft av en 3,5-åring att gå emot och säga emot en 5-åring respektive en 6-åring...
Jag är mycket stolt över min dotter! Bättre storasyster kan V. inte ha, allt ret och alla tjuvnyp till trots :-)
Det var i alla fall en kväll när hon låg och pratapratapratade för att hon inte hade lust att/kunde somna... Plötsligt säger hon att M. (en av tvillingarna som härjat med henne förut) sagt att hon (T.) skulle nypa sin lillebror. Maken som var på plats frågade då hur T. hade gjort och svaret blev... "Jag nyptede inte V., för jag ville inte det. V får ont då. jag sa Nej till M.". En annan grej var när grannpojken, Tobias, var här. Han sa att V. inte fick vara med honom och T. och leka på övervåningen när T. resolut klämde i med: "JOHO! Det får han visst det!!!" Varpå hon ropade upp lillebror som klev upp för resten av trappan...
Jag tycker att det är rätt tufft av en 3,5-åring att gå emot och säga emot en 5-åring respektive en 6-åring...
Jag är mycket stolt över min dotter! Bättre storasyster kan V. inte ha, allt ret och alla tjuvnyp till trots :-)
Snart...
Nu är det bara tre arbetsdagar kvar... Sedan är det sommarloooooooooooooov och semester... Hur ljuvligt smakar inte det ordet s*e*m*e*s*t*e*r. Ljuvligt räcker inte, underbart känns tamt, fantastiskt närmar sig.
Tre arbetsdagar. Tisdag, onsdag, torsdag... Fredagen är inarbetad och kompas därmed ut. Jag känner mig oförskämt lyckligt lottad i dag. Men så har jag ju slitit som ett djur hela läsåret också, jag har gjort det himla bra! ;-)
Måste säga det igen: SEMESTER...
Tre arbetsdagar. Tisdag, onsdag, torsdag... Fredagen är inarbetad och kompas därmed ut. Jag känner mig oförskämt lyckligt lottad i dag. Men så har jag ju slitit som ett djur hela läsåret också, jag har gjort det himla bra! ;-)
Måste säga det igen: SEMESTER...
Flight NPS på väg in för landning...
Nu är det bara en veckas arbete kvar innan mitt efterlängtade sommarlov börjar... Vi träffar eleverna som hastigast på tisdagen (skolavslutning med betygsutdelning och så). Måndagen kompar de ut efter en övernattningstur nu igår och idag.
Övernattningsturen/lägerskolan blev annars en mycket lyckad tillställning. Så det här gör jag gärna om med dessa 14-15-åringar :-) Mindre lyckat blev det för min näsa och mina kindknotor... Vädret var lite omväxlande igår, men tydligen har solen tagit ganska bra i alla fall. För min näsa lyser som det värsta stoppljus i ansiktet och kindknotorna likaså... :-)
I alla fall så är det himlahimla skönt att veta att hela den kommande veckan kan ägnas åt att packa ihop arbetsrummet och rensa bland alla prylar. Jag och mina kollegor ska få förmånen att byta arbetsrum så att vi får en lugnare arbetsmiljö *inte en dag för tidigt* . Ser fram emot det! Dessutom finns det ytterligare en fördel med en så här lugn avslutning på terminen - det kommer inte att gå tre veckor av sommaren bara till nedvarvning! Det räcker förhoppningsvis med en :-)
Igår fick vi förresten ytterligare en god nyhet! Maken fick beviljat sin ansökan om att förlänga sin semester med två veckors föräldraledighet. Det betyder att vi får hela sex lediga veckor tillsammans i sommar! Lyxigt värre!
På tal om att landa så är Berglin en serie som får mig att lyfta - på ett bra sätt! Jag brukar skratta gott och högt åt dessa synnerligen träffsäkra betraktelser >> Berglin
Övernattningsturen/lägerskolan blev annars en mycket lyckad tillställning. Så det här gör jag gärna om med dessa 14-15-åringar :-) Mindre lyckat blev det för min näsa och mina kindknotor... Vädret var lite omväxlande igår, men tydligen har solen tagit ganska bra i alla fall. För min näsa lyser som det värsta stoppljus i ansiktet och kindknotorna likaså... :-)
I alla fall så är det himlahimla skönt att veta att hela den kommande veckan kan ägnas åt att packa ihop arbetsrummet och rensa bland alla prylar. Jag och mina kollegor ska få förmånen att byta arbetsrum så att vi får en lugnare arbetsmiljö *inte en dag för tidigt* . Ser fram emot det! Dessutom finns det ytterligare en fördel med en så här lugn avslutning på terminen - det kommer inte att gå tre veckor av sommaren bara till nedvarvning! Det räcker förhoppningsvis med en :-)
Igår fick vi förresten ytterligare en god nyhet! Maken fick beviljat sin ansökan om att förlänga sin semester med två veckors föräldraledighet. Det betyder att vi får hela sex lediga veckor tillsammans i sommar! Lyxigt värre!
På tal om att landa så är Berglin en serie som får mig att lyfta - på ett bra sätt! Jag brukar skratta gott och högt åt dessa synnerligen träffsäkra betraktelser >> Berglin
Utvecklingssamtal
Jag har ju "lovat" att skriva några rader om utvecklingssamtalen som vi var på med barnen för en dryg vecka sedan. Jag borde nog ha skrivit om det redan då eftersom jag tror att jag har glömt hälften av det vi pratade om, men jag ska i alla fall göra ett försök att skriva lite eftersom det var två såpass positiva samtal.
Dottern:
Är lite dålig på att äta, men är annars en mycket positiv unge på dagis. Hakar alltid på nya aktiviteter med en positiv inställning. Protesterar inte så ofta, men gör sig hörd i alla fall. Tvillingsyskonen som tidigare varit lite av hennes plågoandar har bytt stil och har utvecklats till två riktigt positiva ledargestalter på dagis. T. har ju till och med kommit hem och sagt att de varit snälla med henne och lekt med henne. T. tycker mycket om att pyssla med pillriga saker, ritar mycket och är mycket intresserad av bokstäver. T leker mest med Alicia och Aina, varvar leken med konflikter med den förstnämnda - men på ett jämbördigt sätt.
Sonen:
Är sin systers motsats ifråga om ätandet. Han är också ett mycket positivt barn att ha att göra med, även han hakar på nya aktiviteter utan protester samt med en positiv inställning. Han säger tydligt ifrån när han inte vill vara med om något längre, vilket har medfört att just ingen gör något gentemot honom (typ nyps, drar i håret etc.) V. har inga direkta kompisar så, men leker ofta bredvid de som är nämast honom i ålder. Han har fått för sig att man ska knuffas när man vill ta/få kontakt med någon, men bits inte längre.
Det var väl det som kom fram om barnen från förskolepersonalens sida. Vi funderade på lillebrors talutveckling eftersom han inte pratar än. Eller inte pratar och inte pratar... Han pratar ju massor, men få fattar vad han menar. Däremot tecknar han en hel del för att göra sig förstådd.
Dessutom grunnade (jag) vi på hur förskolan arbetar med genus och jämställdhet. Min tes var att de inte alls jobbat med detta eftersom jag noterat att T. ofta kan få komplimanger för sina kläder, medan det bara hänt en gång för V:s del och det var när kokerskan på dagis berömde honom för sina fina stövlar (blå med ljusblå blommor). Däremot gäller detta med klädkomplimangerna inte personalen på barnens avdelning, de brukar inte kommentera klädseln utan nöjer sig med en hälsning i stil med: "Hej, T/V! Vad kul att du kommer i dag" och det är ju nog så bra tycker jag :-) I alla fall så fick jag min misstanke bekräftad. De har inte jobbat alls med genus/jämställdhet, men ska visst få lite fortbildning i detta till att börja med till hösten. Ska bli intressant att se varthän det barkar i alla fall, för jag lär följa utvecklingen... ;-)
Sitter nu och funderar på vad mer som blev sagt som kan vara värt att ta med, men kommer inte på något desto mer... Jag får väl komplettera allt eftersom och ni som läser får väl fråga i den mån ni vill det ;-)
Nu ska jag i alla fall gå och duscha bort dagens röklukt - har varit med på dagisutflykt till en liten miniby 1,5 mil utanför stan och eftersom det skulle grillas så luktar ju alla kläder följaktligen rök också... Men det var en mycket lyckad utflykt, tyckte både jag och barnen :-)
Link of the day: FOFF
Dottern:
Är lite dålig på att äta, men är annars en mycket positiv unge på dagis. Hakar alltid på nya aktiviteter med en positiv inställning. Protesterar inte så ofta, men gör sig hörd i alla fall. Tvillingsyskonen som tidigare varit lite av hennes plågoandar har bytt stil och har utvecklats till två riktigt positiva ledargestalter på dagis. T. har ju till och med kommit hem och sagt att de varit snälla med henne och lekt med henne. T. tycker mycket om att pyssla med pillriga saker, ritar mycket och är mycket intresserad av bokstäver. T leker mest med Alicia och Aina, varvar leken med konflikter med den förstnämnda - men på ett jämbördigt sätt.
Sonen:
Är sin systers motsats ifråga om ätandet. Han är också ett mycket positivt barn att ha att göra med, även han hakar på nya aktiviteter utan protester samt med en positiv inställning. Han säger tydligt ifrån när han inte vill vara med om något längre, vilket har medfört att just ingen gör något gentemot honom (typ nyps, drar i håret etc.) V. har inga direkta kompisar så, men leker ofta bredvid de som är nämast honom i ålder. Han har fått för sig att man ska knuffas när man vill ta/få kontakt med någon, men bits inte längre.
Det var väl det som kom fram om barnen från förskolepersonalens sida. Vi funderade på lillebrors talutveckling eftersom han inte pratar än. Eller inte pratar och inte pratar... Han pratar ju massor, men få fattar vad han menar. Däremot tecknar han en hel del för att göra sig förstådd.
Dessutom grunnade (jag) vi på hur förskolan arbetar med genus och jämställdhet. Min tes var att de inte alls jobbat med detta eftersom jag noterat att T. ofta kan få komplimanger för sina kläder, medan det bara hänt en gång för V:s del och det var när kokerskan på dagis berömde honom för sina fina stövlar (blå med ljusblå blommor). Däremot gäller detta med klädkomplimangerna inte personalen på barnens avdelning, de brukar inte kommentera klädseln utan nöjer sig med en hälsning i stil med: "Hej, T/V! Vad kul att du kommer i dag" och det är ju nog så bra tycker jag :-) I alla fall så fick jag min misstanke bekräftad. De har inte jobbat alls med genus/jämställdhet, men ska visst få lite fortbildning i detta till att börja med till hösten. Ska bli intressant att se varthän det barkar i alla fall, för jag lär följa utvecklingen... ;-)
Sitter nu och funderar på vad mer som blev sagt som kan vara värt att ta med, men kommer inte på något desto mer... Jag får väl komplettera allt eftersom och ni som läser får väl fråga i den mån ni vill det ;-)
Nu ska jag i alla fall gå och duscha bort dagens röklukt - har varit med på dagisutflykt till en liten miniby 1,5 mil utanför stan och eftersom det skulle grillas så luktar ju alla kläder följaktligen rök också... Men det var en mycket lyckad utflykt, tyckte både jag och barnen :-)
Link of the day: FOFF
Det luktar sjöröv!!!
Far i huset har varit lite gasig i magen och det har inte direkt luktat rosor om jag säger så. Den ömme fadern skulle så göra natt på dottern och lättar lite på trycket. Den alltid uppmärksamma dottern noterar detta, liksom den inte helt angenäma doften och utbrister "Det luktar SJÖRÖV!" Nu menade T. förstås att det luktar sjörövare eftersom hon menar att de luktar illa (plus att hon ofta tappar ändelser på ord), men i sammanhanget blev det nog så träffande i alla fall :-)
Jag blir tokig!
Maken har sovmorgon i dag och jag klev således upp med barnen. Sonen vaknade redan kl. 6 (varför sover han till 7-7.30 de morgnar maken ska upp, men inte de morgnar jag ska upp?) dottern vaknade en dryg halvtimme senare.
Därefter har rejset varit i full gång. Sonen verkar gå på speed eller något liknande för han har sprungit, hoppat, studsat och varit på sin syster som en iller sedan dess. Nu har storasyster dessutom kommit på att det är rätt kul att trissa upp lillebror än mer.
Dessutom såg det värre ut än hos f*n och hans moster när vi kom ner i morse. Leksaker överallt. Hundhår till förbannelse. Gränsen för det acceptabla var sedan länge passerad. Alltså var det ju bara att stätta igång att röja innan frukost.
Mitt i detta kaos sitter jag i alla fall nu. Två galna ungar, men förvisso med ett acceptabelt rent golv. Trött är jag fortfarande och morgonsur som få. Kul ekvation va? Inte... Resultatet har ju naturligtvis blivit ett x antal hjärnsläpp och lika många psykbryt och hotelser med vad som kan vänta om inte lugnet lägrar sig snart.
Visst är det kul med barn och kanske framförallt rörliga, glada barn... Men ibland kan jag verkligen önska att det just inte behövde vara mina barn... Mina barn kunde vara glada, nöjda och stormtrivas med att sitta och lägga pussel eller stillsamt läsa en bok. Önsketänkande kanske, men i alla fall....
I eftermiddag ska T. på kalas hos grannsonen - Tobias. Hon fick ett inbjudningskort och vi resonerade som att hon såklart ska få gå. Men jag gruvar mig för att det ska sluta med gråt och tandagnissel, på samma sätt som det har slutat många gånger förut. Vi har i alla fall pratat med T. om att det kommer att vara många andra barn där också, som även de förmodligen vill leka med Tobias, så att hon inte förväntar sig att det bara kommer att vara hon som leker med honom... Men oron finns likafullt där.
En sak som däremot är positiv är att T. inte pratar lika mycket om Tobias längre. Nu pratar hon mer om Max och Julia och att det är dem hon vill leka med. Det vore ju himla bra om det löste sig så, att hon själv får upp ögonen för andra kompisar - som även i mina och M:s ögon är justare att leka med...
Nu ska jag försöka tämja vilddjuren till barn... I den mån det ens är möjligt. Men det är rätt trist att jag ska behöva bli förbannad innan ungarna ens börjar lyssna *suck* Vad har jag gjort för fel, egentligen? *dubbelsuck*
Därefter har rejset varit i full gång. Sonen verkar gå på speed eller något liknande för han har sprungit, hoppat, studsat och varit på sin syster som en iller sedan dess. Nu har storasyster dessutom kommit på att det är rätt kul att trissa upp lillebror än mer.
Dessutom såg det värre ut än hos f*n och hans moster när vi kom ner i morse. Leksaker överallt. Hundhår till förbannelse. Gränsen för det acceptabla var sedan länge passerad. Alltså var det ju bara att stätta igång att röja innan frukost.
Mitt i detta kaos sitter jag i alla fall nu. Två galna ungar, men förvisso med ett acceptabelt rent golv. Trött är jag fortfarande och morgonsur som få. Kul ekvation va? Inte... Resultatet har ju naturligtvis blivit ett x antal hjärnsläpp och lika många psykbryt och hotelser med vad som kan vänta om inte lugnet lägrar sig snart.
Visst är det kul med barn och kanske framförallt rörliga, glada barn... Men ibland kan jag verkligen önska att det just inte behövde vara mina barn... Mina barn kunde vara glada, nöjda och stormtrivas med att sitta och lägga pussel eller stillsamt läsa en bok. Önsketänkande kanske, men i alla fall....
I eftermiddag ska T. på kalas hos grannsonen - Tobias. Hon fick ett inbjudningskort och vi resonerade som att hon såklart ska få gå. Men jag gruvar mig för att det ska sluta med gråt och tandagnissel, på samma sätt som det har slutat många gånger förut. Vi har i alla fall pratat med T. om att det kommer att vara många andra barn där också, som även de förmodligen vill leka med Tobias, så att hon inte förväntar sig att det bara kommer att vara hon som leker med honom... Men oron finns likafullt där.
En sak som däremot är positiv är att T. inte pratar lika mycket om Tobias längre. Nu pratar hon mer om Max och Julia och att det är dem hon vill leka med. Det vore ju himla bra om det löste sig så, att hon själv får upp ögonen för andra kompisar - som även i mina och M:s ögon är justare att leka med...
Nu ska jag försöka tämja vilddjuren till barn... I den mån det ens är möjligt. Men det är rätt trist att jag ska behöva bli förbannad innan ungarna ens börjar lyssna *suck* Vad har jag gjort för fel, egentligen? *dubbelsuck*
I väntan på ett återvändande minne...
Jag satt och tittade på de två listorna som finns på blogg.se:s startsida. Listan över senast publicerade inlägg och listan över mest aktiva bloggare. Tycker att man ofta kan hitta rätt bra texter därigenom, texter som väcker tankar eller berör. Vad som däremot fascinerar mig är att det finns människor som hinner blogga så mycket som de gör. Flera inlägg om dagen! Undertecknad som knappt fixar samma mängd på en vecka, liksom... Wow... Jag är imponerad...
Nu var det i och för sig inte det jag hade tänkt skriva om, utan något annat som jag för tillfället har glömt bort. Men jag antar att det kommer tillbaka om jag låter bli att gräva efter det i mitt undermedvetna... Det brukar ju liksom vara så.
Men jag kan berätta om de bra saker som hänt under veckan...
Måndag - Kan faktiskt inte komma på något specifikt med måndagen... Dagen slutade i alla fall bättre än den började.
Tisdag - Har sagt mitt första, tydliga NEJ på jobbet när jag fick frågan om att vara "projektsamordnare" för solidaritetsarbetet på skolan. Det är ett roligt och viktigt jobb, men jag ville verkligen inte vara samordnare. Jag vill ha ork kvar för familjen när jag kommer hem och med 85 elever att bedöma i mitt ämne, så lär jag ha att göra i alla fall. Men det bästa var att ingen började argumentera med mig, ingen försökte övertala mig och framförallt var det ingen som tyckte sämre om mig för det. Yihaa :-)
Onsdag - Hade ett mycket bra utvecklingssamtal om barnen på dagis (det var DET jag skulle skriva om, men nu avslutar jag detta och återkommer till det senare, kanske i morgon). Det finns dessutom hopp om mänskligheten. Lillebror hade släppt ut hundarna *skitunge* och maken hade inte märkt någonting (jag själv var på stresshanteringskursen), när han sedan höll på att göra natt på barnen hade det ringt på dörren. Där stod tre tjejer i 8-9-årsåldern och sa att de hittat våra hundar. Yngste jycken studsade omkring dem och var lyckligast i världen, därefter kilade de iväg och hämtade hem gammelman. Dessa tre tjejers föräldrar har all anledning att vara stolta över sina barn, få vuxna hade gjort samma sak som dem.
Torsdag - Har fått hem vinst nummer två från "Turen till Turkiet"-tävlingen. Denna gång fick jag ett presentkort (om än i makens namn) på en skönhetssalong. Ska ringa och beställa tid för en ansiktsbehandling som inkluderar färgning av ögonfransarna. Skööönt. Köpte även två tialotter och en trisslott eftersom vi verkar ha hamnat i ett stim av tur just nu. Ska skrapa dem senare :-) Har varit och lyxhandlat med maken. Glömde att handla ägg och naturell yoghurt tidigare i dag, så när mormor kom ner en sväng passade vi på att utnyttja läget och åka i väg en timme för att handla detta och lämna tillbaka lite lånade filmer. Precis, exakt ett sådant där andrum som man så väl behöver för att orka med en annars så hektisk vardag. TACK! mamma och pappa!
Nu ska jag bestämt sätta mig ner och kolla hur mycket jag petat i mig i dag egentligen... De där två hektona nötter var bestämt lite onödiga och drar garanterat upp kalorimängden till långt över det "tillåtna", men jag får väl kompensera det med en långprommis med vristvikterna på i morgon :-) Jag har ju faktiskt gått ner dubbelt så mycket mot det som var tänkt denna vecka. Det tycker jag är rätt bra jobbat... Nu ska jag bara hålla motivationen uppe, men det känns som att jag fått lite fart nu...
Nu var det i och för sig inte det jag hade tänkt skriva om, utan något annat som jag för tillfället har glömt bort. Men jag antar att det kommer tillbaka om jag låter bli att gräva efter det i mitt undermedvetna... Det brukar ju liksom vara så.
Men jag kan berätta om de bra saker som hänt under veckan...
Måndag - Kan faktiskt inte komma på något specifikt med måndagen... Dagen slutade i alla fall bättre än den började.
Tisdag - Har sagt mitt första, tydliga NEJ på jobbet när jag fick frågan om att vara "projektsamordnare" för solidaritetsarbetet på skolan. Det är ett roligt och viktigt jobb, men jag ville verkligen inte vara samordnare. Jag vill ha ork kvar för familjen när jag kommer hem och med 85 elever att bedöma i mitt ämne, så lär jag ha att göra i alla fall. Men det bästa var att ingen började argumentera med mig, ingen försökte övertala mig och framförallt var det ingen som tyckte sämre om mig för det. Yihaa :-)
Onsdag - Hade ett mycket bra utvecklingssamtal om barnen på dagis (det var DET jag skulle skriva om, men nu avslutar jag detta och återkommer till det senare, kanske i morgon). Det finns dessutom hopp om mänskligheten. Lillebror hade släppt ut hundarna *skitunge* och maken hade inte märkt någonting (jag själv var på stresshanteringskursen), när han sedan höll på att göra natt på barnen hade det ringt på dörren. Där stod tre tjejer i 8-9-årsåldern och sa att de hittat våra hundar. Yngste jycken studsade omkring dem och var lyckligast i världen, därefter kilade de iväg och hämtade hem gammelman. Dessa tre tjejers föräldrar har all anledning att vara stolta över sina barn, få vuxna hade gjort samma sak som dem.
Torsdag - Har fått hem vinst nummer två från "Turen till Turkiet"-tävlingen. Denna gång fick jag ett presentkort (om än i makens namn) på en skönhetssalong. Ska ringa och beställa tid för en ansiktsbehandling som inkluderar färgning av ögonfransarna. Skööönt. Köpte även två tialotter och en trisslott eftersom vi verkar ha hamnat i ett stim av tur just nu. Ska skrapa dem senare :-) Har varit och lyxhandlat med maken. Glömde att handla ägg och naturell yoghurt tidigare i dag, så när mormor kom ner en sväng passade vi på att utnyttja läget och åka i väg en timme för att handla detta och lämna tillbaka lite lånade filmer. Precis, exakt ett sådant där andrum som man så väl behöver för att orka med en annars så hektisk vardag. TACK! mamma och pappa!
Nu ska jag bestämt sätta mig ner och kolla hur mycket jag petat i mig i dag egentligen... De där två hektona nötter var bestämt lite onödiga och drar garanterat upp kalorimängden till långt över det "tillåtna", men jag får väl kompensera det med en långprommis med vristvikterna på i morgon :-) Jag har ju faktiskt gått ner dubbelt så mycket mot det som var tänkt denna vecka. Det tycker jag är rätt bra jobbat... Nu ska jag bara hålla motivationen uppe, men det känns som att jag fått lite fart nu...
