Björn Axén, släng dig i väggen...
Vår nästa stjärn(?)frisör är under uppväxt.
Sitter i köket med en god kopp kaffe och avnjuter en bit mörk choklad när jag plötsligt hör dottern säga:
"V. har klippt mig i håret".
Tittar in i vardagsrummet och ser sonen stå med en sax fastnaglad i sin tröja.
"Håret? V. klipper ju i sin tröja...", samtidigt som jag konfiskerar saxen från sonen och konstaterar att han just klippet ett jack i sin nya tröja.
"Ja, här..." säger dottern och visar med handen.
Jag drar med fingrarna genom hennes hår och ser då ett stort sjok decimeterlångt hår falla till golvet. I det läget är det mycket svårt att behålla vett och sans. Inom mig utspelar sig en scen där jag får ett psykbryt, skäller ut sonen efter noter och därefter förvisar honom ut ur rummet. Jag lyckas behärska mig och ber sonen gå och sätta sig i trappen tills jag lugnat ner mig lite, borstar bort håret från dotterns tröja. Tack och lov säger hon att hon fortfarande har långt hår och att det snart växer ut igen. (Hur fick hon detta änglalika tålamod, egentligen?). I det läget känns det ju dumt att spä på hennes uppfattning med min. Tror att jag blev mer upprörd än dottern, men det blev lite jobbigt just med tanke på att vi var till frissan så sent som i torsdags, just med tanke på att dottern inget hellre vill än att få jättelångt hår och så är lillbrorsan där och kapar av det.
Räknar till 10 och drar ett djuuuupt andetag, släpper ner axlarna och går till trappen där sonen fortfarande sitter.
"Jag blir jättearg när du klipper sönder din tröja och klipper T:s hår!"
"Mmmmm".
"Får du klippa i T:s hår och i din tröja?"
Sonen skakar på huvudet till svar.
"Du får klippa i papper och ditt eget hår, T:s hår och andra saker måste få vara ifred!" (VAD är det jag säger??? Skitskitskit, jag och min stora, glappande mun!!!)
"Vad behöver du göra nu?"
"Kjama T, klippa mitt håj" (Fanken, han snappade upp just det som jag hoppades att han inte skulle reagera på...)
"Förresten, du vill ju också ha långt hår. Låt det också växa ut, visst?!"
"Mmmm". Sonen nickar.
"Gå nu och krama T och säg förlåt"
Sonen trampar iväg och kramar ömt om sin syster. Jag står kvar och begrundar vad jag just hävt ur mig. "Du får klippa ditt eget hår..." *suck* Men, jag behöll faktiskt vett (?) och sans, jag ställde mig inte och skällde utan var bra mycket lugnare än så. Alltid något att glädjas åt.
Går tillbaka till köket och ber att få sätta fast dotterns hår i ett par tofsar och ser då att sonen tackochlov har klippt bort underhår. Det finns alltså ett lager med hår som täcker över "skadan" och det är jag glad över, för det var ett rätt så stort hack.
Tar sedan en chokladbit till och fyller på min kopp med lite mer varmt kaffe. Sedan spolas bandet tillbaka och jag kan inte annat än börja skratta när maken sedan säger att det är lika bra att vi börjar förbereda oss nu. När han säger att vi borde öppna ett sparande för den här typen av oförutsedda händelser. I dag var det en tröja och lite hår, om några år kan det vara en krockad bil (fast det tar ju maken själv hand om redan i dag ;-)), en tappad TV, sprucken toalettstol eller något annat, liknande. Vad har vi egentligen gett oss in på?
Minns också att dottern hade dille på att klippa sig själv och sina dockor när hon var i samma ålder som sonen... Ler vid tanken och konstaterar att det förmodligen inte stoppar där för någon av dem...
Den högsta nöjet i livet är att göra det som folk säger att du inte får. (Walter Bagehot)
Sitter i köket med en god kopp kaffe och avnjuter en bit mörk choklad när jag plötsligt hör dottern säga:
"V. har klippt mig i håret".
Tittar in i vardagsrummet och ser sonen stå med en sax fastnaglad i sin tröja.
"Håret? V. klipper ju i sin tröja...", samtidigt som jag konfiskerar saxen från sonen och konstaterar att han just klippet ett jack i sin nya tröja.
"Ja, här..." säger dottern och visar med handen.
Jag drar med fingrarna genom hennes hår och ser då ett stort sjok decimeterlångt hår falla till golvet. I det läget är det mycket svårt att behålla vett och sans. Inom mig utspelar sig en scen där jag får ett psykbryt, skäller ut sonen efter noter och därefter förvisar honom ut ur rummet. Jag lyckas behärska mig och ber sonen gå och sätta sig i trappen tills jag lugnat ner mig lite, borstar bort håret från dotterns tröja. Tack och lov säger hon att hon fortfarande har långt hår och att det snart växer ut igen. (Hur fick hon detta änglalika tålamod, egentligen?). I det läget känns det ju dumt att spä på hennes uppfattning med min. Tror att jag blev mer upprörd än dottern, men det blev lite jobbigt just med tanke på att vi var till frissan så sent som i torsdags, just med tanke på att dottern inget hellre vill än att få jättelångt hår och så är lillbrorsan där och kapar av det.
Räknar till 10 och drar ett djuuuupt andetag, släpper ner axlarna och går till trappen där sonen fortfarande sitter.
"Jag blir jättearg när du klipper sönder din tröja och klipper T:s hår!"
"Mmmmm".
"Får du klippa i T:s hår och i din tröja?"
Sonen skakar på huvudet till svar.
"Du får klippa i papper och ditt eget hår, T:s hår och andra saker måste få vara ifred!" (VAD är det jag säger??? Skitskitskit, jag och min stora, glappande mun!!!)
"Vad behöver du göra nu?"
"Kjama T, klippa mitt håj" (Fanken, han snappade upp just det som jag hoppades att han inte skulle reagera på...)
"Förresten, du vill ju också ha långt hår. Låt det också växa ut, visst?!"
"Mmmm". Sonen nickar.
"Gå nu och krama T och säg förlåt"
Sonen trampar iväg och kramar ömt om sin syster. Jag står kvar och begrundar vad jag just hävt ur mig. "Du får klippa ditt eget hår..." *suck* Men, jag behöll faktiskt vett (?) och sans, jag ställde mig inte och skällde utan var bra mycket lugnare än så. Alltid något att glädjas åt.
Går tillbaka till köket och ber att få sätta fast dotterns hår i ett par tofsar och ser då att sonen tackochlov har klippt bort underhår. Det finns alltså ett lager med hår som täcker över "skadan" och det är jag glad över, för det var ett rätt så stort hack.
Tar sedan en chokladbit till och fyller på min kopp med lite mer varmt kaffe. Sedan spolas bandet tillbaka och jag kan inte annat än börja skratta när maken sedan säger att det är lika bra att vi börjar förbereda oss nu. När han säger att vi borde öppna ett sparande för den här typen av oförutsedda händelser. I dag var det en tröja och lite hår, om några år kan det vara en krockad bil (fast det tar ju maken själv hand om redan i dag ;-)), en tappad TV, sprucken toalettstol eller något annat, liknande. Vad har vi egentligen gett oss in på?
Minns också att dottern hade dille på att klippa sig själv och sina dockor när hon var i samma ålder som sonen... Ler vid tanken och konstaterar att det förmodligen inte stoppar där för någon av dem...
Den högsta nöjet i livet är att göra det som folk säger att du inte får. (Walter Bagehot)
Vem är du?
Maken sitter och kollar på bilar. Jag sitter här och pysslar med mitt.
Blev nyfiken efter att ha kollat på statistiken för bloggen. 21 unika besök och 53 visningar allt som allt i dag. Snittet är också högt om man ser över en länge tidsperiod, det är sällan mindre än 15 unika besök här per dag. Det är rätt mycket, vilket jag är glad för - det innebär ju att rätt många människor tycker att det finns anledning att läsa det jag skriver av en eller annan anledning.
En del av er vet jag är släktingar/familjemedlemmar (beror i och för sig hur man definierar familj/släktingar, men i alla fall...). Några av er har jag träffat för att vi har barn födda ungefär samtidigt och ytterligare några vet jag inte hur våra vägar korsades här i den digitala världen, men korsades gjorde de och de nya bekantskaperna är mycket trevliga :-)
Nu till min synnerligen viktiga fråga:
Vem är du? Just du som sitter och läser detta, just nu. Hur hittade du hit?
Skriv en kommentar och berätta, jag är nyfiken på dig!
Blev nyfiken efter att ha kollat på statistiken för bloggen. 21 unika besök och 53 visningar allt som allt i dag. Snittet är också högt om man ser över en länge tidsperiod, det är sällan mindre än 15 unika besök här per dag. Det är rätt mycket, vilket jag är glad för - det innebär ju att rätt många människor tycker att det finns anledning att läsa det jag skriver av en eller annan anledning.
En del av er vet jag är släktingar/familjemedlemmar (beror i och för sig hur man definierar familj/släktingar, men i alla fall...). Några av er har jag träffat för att vi har barn födda ungefär samtidigt och ytterligare några vet jag inte hur våra vägar korsades här i den digitala världen, men korsades gjorde de och de nya bekantskaperna är mycket trevliga :-)
Nu till min synnerligen viktiga fråga:
Vem är du? Just du som sitter och läser detta, just nu. Hur hittade du hit?
Skriv en kommentar och berätta, jag är nyfiken på dig!
Hoppas fler hakar på!
På tal om detta med barn och genus/kön, så läste jag följande artikel på DN:s hemsida:
Unisexkläder för barn gör comeback.
Yes!
Måtte fler butikskedjor haka på! Lindex till exempel... Har blivit rätt nedstämd när jag varit i där efter att butiken byggdes om nu under våren. Det som var illa har blivit värre. Deras senaste reklambland var rent deprimerande: Flickor kan välja mellan flera tunikor och capribyxor. Pojkar har flera t-shirts och shorts att välja på. Flickor kan alltså inte ha shorts och t-shirts?
Jag är så glad att vi fått en ny barnklädesbutik med det underbara namnet Små Monsters här! Blir så glad när jag ser alla de färgstarka kläderna från bl.a. Katvig och Molo. Hyfsat dyrt, ja... Men det är nästan så att det faktiskt är värt det! Bara en sån sak som att en liten Matilda fick ett ljusblått paket gör att det känns som att det finns hopp om livet :-)
Unisexkläder för barn gör comeback.
Yes!
Måtte fler butikskedjor haka på! Lindex till exempel... Har blivit rätt nedstämd när jag varit i där efter att butiken byggdes om nu under våren. Det som var illa har blivit värre. Deras senaste reklambland var rent deprimerande: Flickor kan välja mellan flera tunikor och capribyxor. Pojkar har flera t-shirts och shorts att välja på. Flickor kan alltså inte ha shorts och t-shirts?
Jag är så glad att vi fått en ny barnklädesbutik med det underbara namnet Små Monsters här! Blir så glad när jag ser alla de färgstarka kläderna från bl.a. Katvig och Molo. Hyfsat dyrt, ja... Men det är nästan så att det faktiskt är värt det! Bara en sån sak som att en liten Matilda fick ett ljusblått paket gör att det känns som att det finns hopp om livet :-)
Prinsessan
Dottern har en bunt med Prinsessantidningar hemma. Några av dem har vi själva köpt. Några har andra kommit med.
I dag började jag bläddra mer ingående i en av dem. Har haft svårt att acceptera att dessa tidningar kommer över tröskeln, än mer att jag själv bidragit till att ta hem dem. Gillar inte dessa stereotypa könsroller... Att barnens senaste favoritfilm, Peter Pan, är ett lysande exempel på just stereotypa könsroller gör mig också ledsen. Lena, storasyster i familjen Darling, tar hand om sina ynger bröder som en extramamma. Alla pojkar leker bara krig och ska ut på äventyr... "Tjejer pratar så mycket" som Peter Pan säger etc etc. *suck* Men det är en annan diskussion.
Prinsessan.
Det var det som det skulle handla om. Jag började bläddra i en av dem och får upp ett uppslag med ett "test": Är du en perfekt prinsessa? Perfekt. Redan där får jag utslag. Läser vidare i testet och där ska man vara ja-nej på frågor och därefter slussas man vidare till nästa fråga/påstående. Resultatet kan bli att man har en hel del att lära sig innan man är en prinsessa, eller så kanske det är lite finslipning kvar innan man blir lika perfekt som Askungen osv.
Jag blev mycket obehanglig till mods. Mörkrädd. Det är det minsta och lindrigaste man kan säga. Små flickor, för det är flickor det handlar om. Pojkar är definitivt inte målgruppen för den här tidningen. Små flickor ska tidigt alltså slussas in i en roll där man i stort sett bara ska vara intresserad av mode och utseende. Man ska tidigt lära sig att kläderna måste matcha perfekt, att man måste vara perfekt. Hur är man då? Ariel, Belle, Askungen, Törnrosa, Mulan, Jasmine, Pocahontas (alla tagna ur Disneys klassikerfilmer, förstås) är ju fiktiva figurer. Hur ska en levande människa kunna vara perfekt som dem? Utseendemässigt? Beteendemässigt?
Sedan finns det andra pyssel man kan sysselsätta sig med. Som att klura ut vilken av Ariels syskon har en annorlunda väska. Eller att klura på vilken av alla väskor på ett uppslag som matchar bäst med Belles klänning. Fick barnen själv bestämma vilken, så vore väl det en sak. Men nu finns det naturligtvis redan ett svar. Eget tycke och smak funkar liksom inte... Eller jo. det gör det om man hade turen att gilla just väska B (eller vad benämningen nu var).
Har redan ratat ett antal tidningar i affären och jag antar att vi nu kan förbereda oss på många och långa diskussioner på Coop/ICA.
Finns det verkligen inga barntidningar kvar? Bamse förstås. Kalle Anka?
Får känslan av att det är bäst med böcker. Där är ju utbudet lite större och faktiskt går det att själv "skriva om" handlingen lite. I alla fall så länge barnen inte kan läsa själva.
Känner vanmakt! Tänker på leksaksbranschen och ser paralleller med tidningshyllan på affären. Producenterna säger att de bara gör sådant som konsumenterna efterfrågar, konsumenterna säger att de vill köpa sånt som barnen vill ha. Alltså slussas hela ansvaret för könssegregeringen över på barnen.
Ät skit och dö, säger jag! Så helsike heller att det är barnens ansvar. Ni må ursäkta mitt ovårdade språk, men jag blir bara så arg!
I dag började jag bläddra mer ingående i en av dem. Har haft svårt att acceptera att dessa tidningar kommer över tröskeln, än mer att jag själv bidragit till att ta hem dem. Gillar inte dessa stereotypa könsroller... Att barnens senaste favoritfilm, Peter Pan, är ett lysande exempel på just stereotypa könsroller gör mig också ledsen. Lena, storasyster i familjen Darling, tar hand om sina ynger bröder som en extramamma. Alla pojkar leker bara krig och ska ut på äventyr... "Tjejer pratar så mycket" som Peter Pan säger etc etc. *suck* Men det är en annan diskussion.
Prinsessan.
Det var det som det skulle handla om. Jag började bläddra i en av dem och får upp ett uppslag med ett "test": Är du en perfekt prinsessa? Perfekt. Redan där får jag utslag. Läser vidare i testet och där ska man vara ja-nej på frågor och därefter slussas man vidare till nästa fråga/påstående. Resultatet kan bli att man har en hel del att lära sig innan man är en prinsessa, eller så kanske det är lite finslipning kvar innan man blir lika perfekt som Askungen osv.
Jag blev mycket obehanglig till mods. Mörkrädd. Det är det minsta och lindrigaste man kan säga. Små flickor, för det är flickor det handlar om. Pojkar är definitivt inte målgruppen för den här tidningen. Små flickor ska tidigt alltså slussas in i en roll där man i stort sett bara ska vara intresserad av mode och utseende. Man ska tidigt lära sig att kläderna måste matcha perfekt, att man måste vara perfekt. Hur är man då? Ariel, Belle, Askungen, Törnrosa, Mulan, Jasmine, Pocahontas (alla tagna ur Disneys klassikerfilmer, förstås) är ju fiktiva figurer. Hur ska en levande människa kunna vara perfekt som dem? Utseendemässigt? Beteendemässigt?
Sedan finns det andra pyssel man kan sysselsätta sig med. Som att klura ut vilken av Ariels syskon har en annorlunda väska. Eller att klura på vilken av alla väskor på ett uppslag som matchar bäst med Belles klänning. Fick barnen själv bestämma vilken, så vore väl det en sak. Men nu finns det naturligtvis redan ett svar. Eget tycke och smak funkar liksom inte... Eller jo. det gör det om man hade turen att gilla just väska B (eller vad benämningen nu var).
Har redan ratat ett antal tidningar i affären och jag antar att vi nu kan förbereda oss på många och långa diskussioner på Coop/ICA.
Finns det verkligen inga barntidningar kvar? Bamse förstås. Kalle Anka?
Får känslan av att det är bäst med böcker. Där är ju utbudet lite större och faktiskt går det att själv "skriva om" handlingen lite. I alla fall så länge barnen inte kan läsa själva.
Känner vanmakt! Tänker på leksaksbranschen och ser paralleller med tidningshyllan på affären. Producenterna säger att de bara gör sådant som konsumenterna efterfrågar, konsumenterna säger att de vill köpa sånt som barnen vill ha. Alltså slussas hela ansvaret för könssegregeringen över på barnen.
Ät skit och dö, säger jag! Så helsike heller att det är barnens ansvar. Ni må ursäkta mitt ovårdade språk, men jag blir bara så arg!
Pippi klagar (igen)...
Fasiken vad det är tradigt att sitta och bokföra räkningar, för att inte tala om hur tradigt det är att betala dem... det är sådana här gånger som jag inser att jag absolut inte ska arbeta med siffror. Det finns många andra jobb jag skulle kunna tänka mig. Bland annat mitt nuvarande, men jag känner att jag förmodligen skulle gå under av stress och ångest om jag bara hade med siffror att göra hela dagarna.
På ett sifferjobb vore det ju heller inte lika lätt att ta till flyktbeteenden, som det jag håller på med nu ;-)
Eller så är det bara en mikropaus. Jag har ju faktiskt skrivit in alla i vår egen bokföring nu. Fattas bara att få dem betalada också.
Jag hade faktiskt hellre tagit tag i att bädda rent. Eller i att bringa reda i kaoset på bottenvåningen. Men räkningarna måste ju göras... *gah*
Jaja. Färdigpausat. Behöver få det här klart nu så att jag kan få i ungarna lite mat sedan. Är hemma med sonen som slutligen befanns ha ögoninfektion (dottern fick stanna hemma på köpet ;-)). Salvan han får nu hjälper faktiskt. Men hur kul känns det att ha haft honom på dagis när man vet att ögoninflammationer är smittsamma? Det hjälper föga att vi lyssnat på läkarna - den första som var inne på att det var afte i ögonen och den andra som var inne på allergi, när den tredje medicinerar för ögonifektion och det hjälper :/ I dag har jag bara ett ord som jag tycker stämmer på primärvården här: cykelverkstad.
På ett sifferjobb vore det ju heller inte lika lätt att ta till flyktbeteenden, som det jag håller på med nu ;-)
Eller så är det bara en mikropaus. Jag har ju faktiskt skrivit in alla i vår egen bokföring nu. Fattas bara att få dem betalada också.
Jag hade faktiskt hellre tagit tag i att bädda rent. Eller i att bringa reda i kaoset på bottenvåningen. Men räkningarna måste ju göras... *gah*
Jaja. Färdigpausat. Behöver få det här klart nu så att jag kan få i ungarna lite mat sedan. Är hemma med sonen som slutligen befanns ha ögoninfektion (dottern fick stanna hemma på köpet ;-)). Salvan han får nu hjälper faktiskt. Men hur kul känns det att ha haft honom på dagis när man vet att ögoninflammationer är smittsamma? Det hjälper föga att vi lyssnat på läkarna - den första som var inne på att det var afte i ögonen och den andra som var inne på allergi, när den tredje medicinerar för ögonifektion och det hjälper :/ I dag har jag bara ett ord som jag tycker stämmer på primärvården här: cykelverkstad.
Minusmolnsavhjälpning
I dag har jag haft ännu en dust med Det Stora Negativa Minusmolnet. Kan bara konstatera att det inte finns något jag kan göra rätt. Lika bra att skita i Minusmolnet alltså.
Men i dag är jag tacksam för:
1. Maken, älskar honom oändligt mycket.
2. Barnen, de är världens goaste.
3. Att barn och make hämtade mig från jobbet i dag *lyx*
4. Att solen skiner och att det är varmt ute.
5. Att det faktiskt känns lite träningsvärk i rumpan (promenaderna ger resultat alltså!)
6. Att vovven som nyss spydde inte spydde några större mängder ;-) (små ting...)
7. Att en elev med svår redovisningsångest klarade att redovisa enskilt för mig (förtroende!).
8. Att jag uppbådade ork att promenera till jobbet i dag.
9. Att det finns slarvmatrestauranger när tiden och orken för matlagning tryter...
10. Att sonen fick relevant (förhoppningsvis) hjälp för sina ögon i dag hos läkaren (Tredje veckan med illröda och kliande ögon, allergimediciner biter inte. Inte heller salvan som är snäppet vassare än koksaltlösning).
11. Att jag haft förmånen att gå en omfattande stresshanteringskurs, den hjälper mig så mycket!
12. Att kuratorn jag träffat ett tag är så suverän på att hjälpa mig vidare!
13. Att vi fick vår luftvärmeväxlare installerad. Elementen har varit kalla sedan mars = lägre elförbrukning.
14. Att jag får en hel lön på fredag, helt utan VAB-avdrag, för första gången sedan september i fjol! *wow*
Det känns som att jag hade kunnat fortsätta ett tag till, men jag tror att jag lägger ner. Det känns i alla fall bra att ha mycket att vara tacksam över.
Det känns också bra att kunna skriva att jag faktiskt gör ett bra jobb och ärligen mena det, även fast det finns Minusmoln som aldrig är nöjda ;-)
Sjuk!
Har varit och gratulerat ett par nyblivna föräldrar i dag. Det var mycket trevligt! Till och med dottern som annars är en reserverad och iakttagande själ smälte :-)
Båda barnen pratade om Matilda innan de somnade. Båda hade varsin docka bredvid sig. Båda dockorna hette Matilda :-) Vilket djupt intryck en så liten människa kan göra!
Själv blev jag bebisssjuk, ungefär som jag brukar bli när jag träffar små, nya, sött sovande bebisar. Försöker vaccinera mig genom att tänka på alla sömnlösa nätter vi haft här hemma på grund av stökiga magar. Men det går inte så bra...
Båda barnen pratade om Matilda innan de somnade. Båda hade varsin docka bredvid sig. Båda dockorna hette Matilda :-) Vilket djupt intryck en så liten människa kan göra!
Själv blev jag bebisssjuk, ungefär som jag brukar bli när jag träffar små, nya, sött sovande bebisar. Försöker vaccinera mig genom att tänka på alla sömnlösa nätter vi haft här hemma på grund av stökiga magar. Men det går inte så bra...
Så många ord och så lite tid
Egentligen ska jag inte sitta här hade jag tänkt. Jag ska egentligen stå i duschen för att hinna bli lite osvettig innan det är dags för Down to earth på TV. I går satt jag och grinade ögonen ur mig till Livet är underbart. det orkar jag inte med i dag, det räcker med den där förbaskade PMS:en. Men det underlättar att träna! Jag tog hundarna på kvällsrundan och sprang till och med en bit. Duktigt! ;-)
Blev i alla fall utmanad av Persilja, klart att jag måste haka på...
Blev i alla fall utmanad av Persilja, klart att jag måste haka på...
Fyra jobb jag haft:
1. Städerska
2. Drifttekniker på LKAB
3. Lärare
4. Kafébiträde
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. Sagan om ringen, hela trilogin
2. Fyra bröllop och en begravning
3. Schindler's list
4. You've got mail
Fyra ställen jag bott på:
1. Umeå, Ålidhem
2. Kiruna centrum
3. Kiruna, Lombolo
4. Umeå, Mariehem
Fyra TV-program jag "älskar" att titta på:
1. Cityakuten
2. House
3. Äntligen hemma
4. När och fjärran
Fyra platser jag har semestrat på:
1. Santorini
2. Muhos
3. Borgå
4. ...vad räknas som att semestra?
Webbsidor jag besöker dagligen:
1. Bloggen
2. Allt för föräldrar (nästan dagligen)
3. TV4
4. DN
Fyra favorit-maträtter:
1. Blodpalt
2. Kokt potatis, kokt nyfångad sik med skirat smör och färska, kokta morötter
3. Ostfylld lövbiff med grön pasta
4. Just nu är jag galen i (hem)grillat med massor av grönsaker;-)
Fyra ställen jag skulle kunna tänka mig att vara på just nu:
1. I duschen
2. I ett varmt, soligt semesterparadis med vajande palmer och klart, glittrande vatten (som för den delen inte är iskallt)
3. Nya Zeeland
4. I soffan framför TV:n
(Kanske ligger det något i det maken säger om jag jag inte har så många grå nyanser på min gråskala ;-))
Skickar vidare till Amlon och JoVi!
Gah!!!
Så fel man kan ha, generalfel!
Det finns ett uttyck på finska som jag tycker är mycket träffande:
Voi herratun aika, ja raitanen paita... On niitä monen laisia!
En del männsikor saknar verkligen självinsikt! Tyvärr är det också så att det är just dessa människor som emellanåt tror att de är Guds gåva till mänskligheten och att allt de någonsin gör eller kommer att göra är ofelbart.
Sedan ligger det en hel del i uttrycket: Allt du säger och allt du gör kan och kommer att användas emot dig.
TUR att familjen hade en mysig eftermiddag på stan idag. TUR att början på dagen ändå var så bra. TUR att jag inte är ensam om min uppfattning ifråga om att hissen inte går ända upp för en viss person.
Ni vet på julafton i Tjuren Ferdinand när matadoren ledsnat på att försöka få igång Ferdinand och står där och gör en massa grimaser? När slutligen häver ur sig "Gah" eller något sådant? -C'est moi...
Jag tänker trösta mig med att gå ut och stava med hundarna och för den delen med att spana efter nya, fina bilar på Renaults, Fords och Citroens hemsidor. Sådeså!
Det finns ett uttyck på finska som jag tycker är mycket träffande:
Voi herratun aika, ja raitanen paita... On niitä monen laisia!
En del männsikor saknar verkligen självinsikt! Tyvärr är det också så att det är just dessa människor som emellanåt tror att de är Guds gåva till mänskligheten och att allt de någonsin gör eller kommer att göra är ofelbart.
Sedan ligger det en hel del i uttrycket: Allt du säger och allt du gör kan och kommer att användas emot dig.
TUR att familjen hade en mysig eftermiddag på stan idag. TUR att början på dagen ändå var så bra. TUR att jag inte är ensam om min uppfattning ifråga om att hissen inte går ända upp för en viss person.
Ni vet på julafton i Tjuren Ferdinand när matadoren ledsnat på att försöka få igång Ferdinand och står där och gör en massa grimaser? När slutligen häver ur sig "Gah" eller något sådant? -C'est moi...
Jag tänker trösta mig med att gå ut och stava med hundarna och för den delen med att spana efter nya, fina bilar på Renaults, Fords och Citroens hemsidor. Sådeså!
Ny dag, nya utmaningar
Jag är tacksam över att alla dagar inte känns lika hemska som gårdagen. Visserligen kände jag att mitt morgonhumör var sämre än vanligt i morse, men det finns nog inget humör som inte blir bättre av en god kopp kaffe, ett par mackor och två små bitar Marabou Premium 70% (å så gnäller jag över att jag är överviktig?!) plus det faktum att barnen faktiskt höll sams hela morgonen!
I dag kan det nog bli en riktigt bra dag...
I dag är en dag...
...då jag är måttligt, för att säga inte det minsta road av mitt jobb.
I vanliga fall är det rätt enkelt att ta elevernas frispel, utspel, överspel etc etc med jämnmod och ett leende. Men i dag är jag så överjä***** less!!!
Det hänger förstås delvis ihop med att jag i bästa fall får besked om var jag hamnar till hösten någonstans i slutet av maj, men ändå. Snackiga, ofokuserade, slöa... Kombinerat med min trötthet för dagen, trots att jag sovit rätt bra under natten, blir det inte bra. Jag tappar tålamodet väldigt lätt.
Sedan nalkas också betygssättningen. Slutbetyg. Det är rätt mycket att gå igenom innan jag känner att jag lagt ett rättvist slutbetyg. För det är viktigt att det blir så.
Massor av tid att ta ut i ledighet, för om det blir skolbyte till hösten så vill jag ha kompbanken "nollad". Men när? K/A-dagarna behövs för rättning och kompetensutveckling, för att inte säga rensning bland alla papper som samlas på under ett läsår.
Ingen arbetsro finns det heller att få. 16 st kollegor delar på ett arbetsrum med en 3/4-vägg emellan. Miljarder (som det känns) med elever med lika många ärenden som ska komma och dryfta dem. En ljudisolerad bunker känns tämligen lockande att ha som arbetsplats just nu.
Jagvillintejagvillintejagvillinte nå' mer!
Jag vill ha semester! Betald semester. Resten av mitt liv. Vara ekonomiskt oberoende och göra sånt som är kul och stimulerande!
Nu drar jag...
I vanliga fall är det rätt enkelt att ta elevernas frispel, utspel, överspel etc etc med jämnmod och ett leende. Men i dag är jag så överjä***** less!!!
Det hänger förstås delvis ihop med att jag i bästa fall får besked om var jag hamnar till hösten någonstans i slutet av maj, men ändå. Snackiga, ofokuserade, slöa... Kombinerat med min trötthet för dagen, trots att jag sovit rätt bra under natten, blir det inte bra. Jag tappar tålamodet väldigt lätt.
Sedan nalkas också betygssättningen. Slutbetyg. Det är rätt mycket att gå igenom innan jag känner att jag lagt ett rättvist slutbetyg. För det är viktigt att det blir så.
Massor av tid att ta ut i ledighet, för om det blir skolbyte till hösten så vill jag ha kompbanken "nollad". Men när? K/A-dagarna behövs för rättning och kompetensutveckling, för att inte säga rensning bland alla papper som samlas på under ett läsår.
Ingen arbetsro finns det heller att få. 16 st kollegor delar på ett arbetsrum med en 3/4-vägg emellan. Miljarder (som det känns) med elever med lika många ärenden som ska komma och dryfta dem. En ljudisolerad bunker känns tämligen lockande att ha som arbetsplats just nu.
Jagvillintejagvillintejagvillinte nå' mer!
Jag vill ha semester! Betald semester. Resten av mitt liv. Vara ekonomiskt oberoende och göra sånt som är kul och stimulerande!
Nu drar jag...
Som jag har skrattat...
Videon får lov att tala för sig själv :-)
Saker du inte visste att du behövde
Satt och väntade på att brödet skulle gräddas (Japp, jag har bakat! Det behövdes bara 10 dagars ledighet för att plötsligt orka med det igen ;-)) när jag började bläddra i en reklambilaga till senaste Föräldrar och Barn.
Reklamen kom från Fisher Price och i denna lilla bilaga fastnade jag. Jag blev förtjust och jag förfärades.
Hur mycket prylar finns det inte? Hur mycket prylar ska man försöka få föräldrar att förstå att de behöver, trots att de inte hade en susning om att de behövde sådana egentligen?
Återigen ställer jag mig frågan: Varför? Behövs verkligen allt detta? Jag tror inte det...
Jag tror faktiskt att detta är ett resultat av vårt ekonomiska system, där tillväxt är det allena saliggörande. Ekonomisk tillväxt. Vi ska köpa mer, tjäna mer, resa mer... Allting mer, utom möjligen att tillbringa mer tid tillsammans med de människor som betyder något för oss. Utom möjligen att må bra. Vi stressar snart ihjäl oss i vår jakt efter Lyckan. Lyckan som så många av oss tror är synonym med den senaste tekniken, de senaste prylarna, den nyaste bilen, den högsta lönen... Företagen blomstrar och gör stora vinster, fortsätter att marknadsföra sig mer och mer.
Alla vill vi ju våra barns bästa. Alla vill vi att de ska utvecklas optimalt. Men krävs det verkligen en Sensory Selections Bouncer för det? Eller en Oceans Wonders Aquarium Bouncer? Det kändes som att det mesta gick ut på att barnet skall placeras någon annanstans är med sina föräldrar, barnet ska inte höras eller märkas. Det får inte ta tid.
Sakerna är jättefina och jag blev som sagt förtjust i många av dem, men behövs de verkligen? Utvecklas barn verkligen snabbare än de kan bara för att de har de "rätta" leksakerna? Eller slutar det med att vi har en hop sönderstressade och överstimulerade barn, precis på samma sätt som vi har en hop med sönderstressade och överstimulerade unga och vuxna i dag?
Tack Kicki, för inspirationen!
Reklamen kom från Fisher Price och i denna lilla bilaga fastnade jag. Jag blev förtjust och jag förfärades.
Hur mycket prylar finns det inte? Hur mycket prylar ska man försöka få föräldrar att förstå att de behöver, trots att de inte hade en susning om att de behövde sådana egentligen?
Återigen ställer jag mig frågan: Varför? Behövs verkligen allt detta? Jag tror inte det...
Jag tror faktiskt att detta är ett resultat av vårt ekonomiska system, där tillväxt är det allena saliggörande. Ekonomisk tillväxt. Vi ska köpa mer, tjäna mer, resa mer... Allting mer, utom möjligen att tillbringa mer tid tillsammans med de människor som betyder något för oss. Utom möjligen att må bra. Vi stressar snart ihjäl oss i vår jakt efter Lyckan. Lyckan som så många av oss tror är synonym med den senaste tekniken, de senaste prylarna, den nyaste bilen, den högsta lönen... Företagen blomstrar och gör stora vinster, fortsätter att marknadsföra sig mer och mer.
Alla vill vi ju våra barns bästa. Alla vill vi att de ska utvecklas optimalt. Men krävs det verkligen en Sensory Selections Bouncer för det? Eller en Oceans Wonders Aquarium Bouncer? Det kändes som att det mesta gick ut på att barnet skall placeras någon annanstans är med sina föräldrar, barnet ska inte höras eller märkas. Det får inte ta tid.
Sakerna är jättefina och jag blev som sagt förtjust i många av dem, men behövs de verkligen? Utvecklas barn verkligen snabbare än de kan bara för att de har de "rätta" leksakerna? Eller slutar det med att vi har en hop sönderstressade och överstimulerade barn, precis på samma sätt som vi har en hop med sönderstressade och överstimulerade unga och vuxna i dag?
Tack Kicki, för inspirationen!
Varför?
Jag är nyfiken, kanske någon av er som besöker min blogg kan hjälpa mig?
Jag satt och lyssnade på P3 i bilen tidigare idag. Så var det Marie Lindberg och hennes Trying to recall som hördes.
Låten utannonserades med: "[...] och så var det allas vår egen lärarinna, Marie Lindberg med Trying to recall [...]".
Allas vår egen lärarinna...
Hänvisar man till Erik Segerstedt som allas vår egen sjukhusvaktmästare? Till Marcus Fagervall som allas vår egen byggjobbare? Agnes Carlsson som... Ja, vad jobbade hon ens med innan Idol?
Hade man gjort samma sak om Marie Lindberg varit Ingenjör? Advokat? Läkare? Städerska? Hotellreceptionist?
Varför?
Jag satt och lyssnade på P3 i bilen tidigare idag. Så var det Marie Lindberg och hennes Trying to recall som hördes.
Låten utannonserades med: "[...] och så var det allas vår egen lärarinna, Marie Lindberg med Trying to recall [...]".
Allas vår egen lärarinna...
Hänvisar man till Erik Segerstedt som allas vår egen sjukhusvaktmästare? Till Marcus Fagervall som allas vår egen byggjobbare? Agnes Carlsson som... Ja, vad jobbade hon ens med innan Idol?
Hade man gjort samma sak om Marie Lindberg varit Ingenjör? Advokat? Läkare? Städerska? Hotellreceptionist?
Varför?
Vad är väl en bal på slottet?
Undertecknad som (nästan) alltid förespråkar ett källkritiskt tänkande har gått på en nit... Länktåget. Jag trodde faktiskt att det var ett sätt för människor att få tips om nya, för dem, ännu oupptäckta bloggar. Men icke...
Därför väljer jag att kliva av Länktåget och även att plocka bort det inlägget från bloggen. Trist, men jag antar att det finns fler sätt att hitta roliga bloggar på...
Mer om otyget kan du läsa här:
Farligt att vara med i "Länktåget", Mickey J Barczyk
Därför väljer jag att kliva av Länktåget och även att plocka bort det inlägget från bloggen. Trist, men jag antar att det finns fler sätt att hitta roliga bloggar på...
Mer om otyget kan du läsa här:
Farligt att vara med i "Länktåget", Mickey J Barczyk
Otursförföljda barn...
Jag fattar inte vad det är mina barn drabbats av för otursbacill! Lillebror började morgonen med att snubbla på översta trappavsatsen och sedan rasa ner för trappen, ömsom på mage och ömson rullandes.
Skräcken i hans röst och i mitt inre...
*rys*
Sex trappsteg hann han med att rasa utför. På det sjunde blev det äntligen stopp... Men det är ett högt fall för en liten pojke och mååååånga, låååånga sekunders skräck för en chockad mamma...
Jag tackar högre makter för att det gick så bra ändå! Lillebror slog aldrig i huvudet någonstans och kom undan med ett pyttelitet skrapsår på höften. Där har han nu ett noggrannt utvalt och placerat bamseplåster... Smärtan i själen räckte det med en stor, lång kram för att lindra.
Fem minuter senare var han på väg upp igen för att hämta sin My Little Pony och han höll i sig på vägen ner...
Skräcken i hans röst och i mitt inre...
*rys*
Sex trappsteg hann han med att rasa utför. På det sjunde blev det äntligen stopp... Men det är ett högt fall för en liten pojke och mååååånga, låååånga sekunders skräck för en chockad mamma...
Jag tackar högre makter för att det gick så bra ändå! Lillebror slog aldrig i huvudet någonstans och kom undan med ett pyttelitet skrapsår på höften. Där har han nu ett noggrannt utvalt och placerat bamseplåster... Smärtan i själen räckte det med en stor, lång kram för att lindra.
Fem minuter senare var han på väg upp igen för att hämta sin My Little Pony och han höll i sig på vägen ner...
Bus!
En blick säger verkligen mer än 1000 ord ibland...
Den manliga genen?
Jag undrar om Y-kromosomen även för med sig en mutation av männens smaklökar... Har i dag konstaterat att männen i hushållet har en förkärlek för knepiga smörgåsar. Tidigare har jag trott att det bara rörde sig om maken, men sonen har nu också visat prov på underlig smak...
Maken smörar sin hårdbrödsmacka och lägger på ett rejält lager med ketchup.
Sonen åt i dag ett korvbröd med senap på som efterrätt till de två korvarna med bröd som han moffade i sig till lunch.
Manlig gen, eller släktgen? Vem vet? :-)
Maken smörar sin hårdbrödsmacka och lägger på ett rejält lager med ketchup.
Sonen åt i dag ett korvbröd med senap på som efterrätt till de två korvarna med bröd som han moffade i sig till lunch.
Manlig gen, eller släktgen? Vem vet? :-)
Ajajaj...
Vet inte vad det är... Det gör ont som f*n att själv ramla och slå sig, men det är något med smärta som tillfogas ens barn som gör att det känns än värre i modershjärtat. Kanske är det för att någon man älskar så mycket har ont, utan att man kan befria dem från smärtan?
I alla fall möttes jag av följande kommentar från dottern en dag när jag kom hem från jobbet: "Mamma, jag halkade på ett fönster!". Jag visste först inte vad jag skulle tänka om det, halka på ett fönster... Hur gör man då, liksom? Det visade sig att dottern-nyfiken-i-en-strut skulle kika in genom fönstret på en grannavdelning och att hon då halkat och skrapat upp hakan mot fönsterblecket *ajaj*
I går kommer hon hem med andan i halsen efter att ha varit och åkt madrass med sin pappa och lillebror i den närliggande backen: "Mamma, mamma! Jag gjorde en kullerbytta på näsan!!!"
*hick*
Kullerbytta på näsan... Genast såg jag bilden av en genomblodig dotter framför mig, men det var inte så illa. Bara nästan. Det hade blivit en del näsblod förstås, liksom en del gråt och tandagnissel... Men pappan hade på något genompsykologiskt sätt fått dottern att lugna ner sig och ta fadäsen med en klackspark för att sedan kasta sig upp på madrassen igen för att fortsätta åkandet.
Men det vänder sig fortfarande i magen när jag ser bilderna på käke och ansikte *hurv*... Fatta vad det ska ha gjort ont!
Jag gillar verkligen våren här uppe, men det finns stunder då jag önskar att snön vore lite mindre isig...
I alla fall möttes jag av följande kommentar från dottern en dag när jag kom hem från jobbet: "Mamma, jag halkade på ett fönster!". Jag visste först inte vad jag skulle tänka om det, halka på ett fönster... Hur gör man då, liksom? Det visade sig att dottern-nyfiken-i-en-strut skulle kika in genom fönstret på en grannavdelning och att hon då halkat och skrapat upp hakan mot fönsterblecket *ajaj*
I går kommer hon hem med andan i halsen efter att ha varit och åkt madrass med sin pappa och lillebror i den närliggande backen: "Mamma, mamma! Jag gjorde en kullerbytta på näsan!!!"
*hick*
Kullerbytta på näsan... Genast såg jag bilden av en genomblodig dotter framför mig, men det var inte så illa. Bara nästan. Det hade blivit en del näsblod förstås, liksom en del gråt och tandagnissel... Men pappan hade på något genompsykologiskt sätt fått dottern att lugna ner sig och ta fadäsen med en klackspark för att sedan kasta sig upp på madrassen igen för att fortsätta åkandet.
Men det vänder sig fortfarande i magen när jag ser bilderna på käke och ansikte *hurv*... Fatta vad det ska ha gjort ont!
Jag gillar verkligen våren här uppe, men det finns stunder då jag önskar att snön vore lite mindre isig...
Trendiga jag!
Det har hänt!
Jag är trendig! Jag som annars är en mode- och trendanalfabet ;-)
Men det tog ett tag innan jag fattade det... Trodde först att jag såg hemsk ut i håret, att det var därför som så många elever plötsligt började kommentera min lugg.
Men så här är det: LUGGEN är helrätt nu...
För min egen del ledsnade jag bara på håret som är på utväxt och som därmed hängde ner och började peta mig i ögonen. Fram med saxen och vips! fick jag lugg. Tur att jag inte hade en susning om att lugg är så inne - hade jag vetat det så hade jag antagligen får värsta prestationsångesten igen och låtit bli att klippa mig ;-)
Känns faktiskt lite kul att vara trendig för ovanlighetens skull, även fast det var ett synnerligen omedvetet drag :-)
All denna mat!
*suck*
Det är ju typiskt att knäet ska vara ont nu när jag verkligen hade behövt komma ut och röra på mig!
Det märks att det varit 40-årsfirande och långhelg med extra gotter här hemma (det är ju Pååååsk, då måste man ju handla lite extra godis och den där påskmusten)... +1,5 kg... Inge' kul... Känns lite onödigt att gå ner de där kilona för andra gången. Men det är ju så: Är huvvet dumt, får kroppen lida!
Ändå har vi varit förhållandevis återhållsamma med matinköpen, men det är väl det där godiset och läsken som gör sitt tillsammans med smörgåstårtan från kalasandet :P
Det är ju typiskt att knäet ska vara ont nu när jag verkligen hade behövt komma ut och röra på mig!
Det märks att det varit 40-årsfirande och långhelg med extra gotter här hemma (det är ju Pååååsk, då måste man ju handla lite extra godis och den där påskmusten)... +1,5 kg... Inge' kul... Känns lite onödigt att gå ner de där kilona för andra gången. Men det är ju så: Är huvvet dumt, får kroppen lida!
Ändå har vi varit förhållandevis återhållsamma med matinköpen, men det är väl det där godiset och läsken som gör sitt tillsammans med smörgåstårtan från kalasandet :P
Intressant egentligen...
Jag tycker att det är fascinerande hur många människor det är som har idéer om vad som är liktydigt med God Undervisning. Finns det några som ens har samma uppfattning? Ja, nästan kanske... Men mer än så kanske det inte är.
Som lärare är det svårt att inte ta alla kritiska röster personligt. Man gör liksom sitt bästa utifrån de förutsättningar man har - yttre såväl som inre, men det är också svårt att alltid tillgodose alla önskemål och behov samtidigt i en klass. Än svårare blir det om man betänker att varje barn också har två föräldrar som har sin idé om hur God Undervisning ska bedrivas. Väldigt många är dessutom kvar i sin egen skolgång och det som varit bra för föräldern anses alltför ofta vara gott nog för barnen, skit samma sedan om nya rön om den Goda Undervisningen gjort entré. Alla ska ha läxor som motsvarar minst två timmars hemarbete dagligen, prov som exakt mäter elevernas kunskaper (eller kanske förmåga att lära sig fakta utantill) - ju oftare desto bättre, sena ankomster ska vilkorslöst rendera kvarsittning, Disciplin är det allena salliggörande och ibland känns det nästan som att det vore läge att återinföra aga. *rys* Dagens skola betecknas otroligt ofta som genomflummig!
Däremot är det inte fel med en diskussion om Den Goda Undervisningen, eller kanske borde det kallas Den Goda Skolgången. Det är ju denna som förhoppningsvis ska leda framåt, mot en utveckling. Framförallt är diskussionen mycket intressant!
Läste en kommentar hos Persilja, där IT-mamman konstaterade att att barnets Fröken inte bett om adressen till barnets blogg. Först sågade jag Fröken jämns med fotknölarna - klart att man ska uppmuntra barns skrivlust så mycket det bara går - sak samma i vilken form barnet skriver, men så började jag att tänka och jag undrar om Fröken i fråga ens vet vad en blogg är?
För det är den krassa verkligheten. Den kompetensutveckling vi, åtminstone i min kommun, får ta del av är alltför många gånger i form av en föreläsning här och där. Inget är sammanhängande, få saker är inspirerande. Ändå är vi många som törstar efter att få vitamininjektioner. Alltför många gånger, oavsett kvalitén på kompetensutvecklingsaktiviteten, finns det också en klase lärare som sitter och inte fattar vad de har där att göra då de redan anser sig vara fullärda och optimalt utvecklade i sin yrkesroll.
Hur ska skolan kunna bli optimal för alla barn, oavsett deras förutsättningar?
Personligen tror jag att fler vuxna, pedagoger såväl som andra vore en bra start liksom en uppvärdering av yrkets status (hur nu det skulle gå till) så att läraryrket återigen blir något positivt - något att vilja bli för fler än vad det är idag...
Som lärare är det svårt att inte ta alla kritiska röster personligt. Man gör liksom sitt bästa utifrån de förutsättningar man har - yttre såväl som inre, men det är också svårt att alltid tillgodose alla önskemål och behov samtidigt i en klass. Än svårare blir det om man betänker att varje barn också har två föräldrar som har sin idé om hur God Undervisning ska bedrivas. Väldigt många är dessutom kvar i sin egen skolgång och det som varit bra för föräldern anses alltför ofta vara gott nog för barnen, skit samma sedan om nya rön om den Goda Undervisningen gjort entré. Alla ska ha läxor som motsvarar minst två timmars hemarbete dagligen, prov som exakt mäter elevernas kunskaper (eller kanske förmåga att lära sig fakta utantill) - ju oftare desto bättre, sena ankomster ska vilkorslöst rendera kvarsittning, Disciplin är det allena salliggörande och ibland känns det nästan som att det vore läge att återinföra aga. *rys* Dagens skola betecknas otroligt ofta som genomflummig!
Däremot är det inte fel med en diskussion om Den Goda Undervisningen, eller kanske borde det kallas Den Goda Skolgången. Det är ju denna som förhoppningsvis ska leda framåt, mot en utveckling. Framförallt är diskussionen mycket intressant!
Läste en kommentar hos Persilja, där IT-mamman konstaterade att att barnets Fröken inte bett om adressen till barnets blogg. Först sågade jag Fröken jämns med fotknölarna - klart att man ska uppmuntra barns skrivlust så mycket det bara går - sak samma i vilken form barnet skriver, men så började jag att tänka och jag undrar om Fröken i fråga ens vet vad en blogg är?
För det är den krassa verkligheten. Den kompetensutveckling vi, åtminstone i min kommun, får ta del av är alltför många gånger i form av en föreläsning här och där. Inget är sammanhängande, få saker är inspirerande. Ändå är vi många som törstar efter att få vitamininjektioner. Alltför många gånger, oavsett kvalitén på kompetensutvecklingsaktiviteten, finns det också en klase lärare som sitter och inte fattar vad de har där att göra då de redan anser sig vara fullärda och optimalt utvecklade i sin yrkesroll.
Hur ska skolan kunna bli optimal för alla barn, oavsett deras förutsättningar?
Personligen tror jag att fler vuxna, pedagoger såväl som andra vore en bra start liksom en uppvärdering av yrkets status (hur nu det skulle gå till) så att läraryrket återigen blir något positivt - något att vilja bli för fler än vad det är idag...
Ska det va' nå'n så är det väl jag...
... som firar påskafton på akuten liggandes på en halkig, men ändå rätt bekväm säng med hjul på. Eller i alla fall delar av påskafton - närmare bestämt ungefär två timmar.
Var med familjen i mor och fars stuga en bit utanför stan för lite utevistelse och trivsam samvaro. Blidvädret som försvann har ju orsakat en hel del is på backen och ett lager pudersnö på det är ju i och för sig vackert, men förbannat halt! Skulle hjälpa pappa att bära in ved i bastun när det händer: Jag halkar och landar på mitt högra knä med hela min vikt och lite till.
Fy fan!
Jag har nog aldrig haft så ont att jag inte kunnat andas förut. Inte ens under mina två förlossningar.
Låg som ett kolli först och bara skrek ajajaj, sedan tog jag mig inte upp utan hjälp. Linkade in i stugan när jag insåg att det inte var hållbart. Jag menar, vuxen kvinna som gråter av smärta och knappt kan andas för att det gör så helvetiskt ont.
In i bilen, upp till stan, in på akuten, klämmas på, röntgas, vänta, träffa en ambulanssjukvårdare som lindar om knäet och säger att det är okej och att jag ska höra av mig igen om det är nåt med knäet å så åka till stugan igen.
Vad fånigt det känns, med facit i hand, att åka in till akuten för ett blåmärkes skull. Men det visste vi ju inte då... Har liksom aldrig varit med om ett blåmärke som gjort så ont förut. Aldrig. Jag hoppas att jag slipper det igen!
Resten av dagen har varit riktigt trivsam. Barnen var så lyckliga över äggen som påskkäringen lämnat under deras sängar på vägen till Blåkulla, men sockerkicken och kraschen efter den just innan lunch var minst sagt påtaglig. Det är fascinerande att iaktta, men mindre roligt att uppleva ;-) Desto roligare var det att lyssna till barnens skratt när de åkte madrass och härjade ute i stugan. Glädjen och lyckan är verkligen smittsam då :-)
Hoppas att ni får en trevlig fortsättning på påsken! Själv tänker jag fortsätta firandet med en bastu och en flaska mineralvatten :-)
Glad påsk!
Snart flaxar jag till Blåkulla, men jag lämnar ett välfyllt godisägg till er alla på vägen :-)
Glad påsk!
Snodd lista...
Amlon har en del roligheter för sig :-) Jag norpar denna lista också innan jag går och knyter mig... Då hinner sottern kanske också lugna ner sig lite. Det är en upprörd dam som ligger i sovrummet och drömmer...
Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Mycket trött
Favoritgodis: Olika, men salta, sura och blå bumlingar är alltid goda!
Är det nåt du absolut inte äter: Janssons frestelse *rys*
Kläder just nu: Mitt 70-talsnattlinne :-)
Musik just nu: Ingen...
Vad sa du senast: Är T. vaken eller drömmer hon bara?
Favorit-hangout: Soffan...
Sommarplaner: Sommarlov och finlandsresa.
Är du bra på matte: Nej, men jag har ett bra sifferminne :-)
Fisk eller badkruka: Badkruka
Saft eller alkohol: Saft
Längd och vikt: 1,65 , min vikt avslöjar jag inte än ;-)
Hur många kuddar sover du med: Oftast två
Favoritväder: Just nu varmt vårväder med sol och en svag, varm vårvind.
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med dig? Mat, läsning och min bettskena
Spelar du nåt instrument? Definiera spela ;-) Annars nej.
Morgon- eller nattmänniska? Natt
Sparare eller slösare? Mest slösa - till min stora förtvivlan
Vem är viktigast för dig? Barnen
Bästa film? Är hemskt förtjust i Sagan om ringen-trilogin, men också i allsköns romantiska komedier som exempelvis Fyra Bröllop och En Begravning.
Tror på liv på andra planeter? Ja
Kommer du ihåg din första kärlek? Ja
Älskar du henne/honom fortfarande? Nej
Har du några homosexuella vänner? Vet inte :-)
Tror du på mirakel? Ja, det gör jag.
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid? Ja, det tror jag
Ser du dig själv som tolerant mot andra? Hyfsat
Ser du på kärleken som ett misstag? *hmm* Nej, inte på det hela taget
Bio eller promenad? Promenad
Är du kittlig? Mycket
Snarkar du? Ja, om jag är supertrött
Stjärntecken? Lejon
Rädd för insekter: Ja
Äckligaste insekten: Skalbaggar och daggmaskar får dela på förstaplatsen. Räknas maskar som insekter förresten? Äckliga är de i alla fall!
Största svaghet: Dålig karaktär
Det här är jag bra på: Att organisera och att skjuta upp tråkiga måste-göra-saker till senare.
Bästa bok: Svårt... Arto Paasilinnas böker skrattar jag mycket åt, Astrid Lindgren trollbinder mig fortfarande, Åsa Larsson är kusligt bra på deckare... Svårtsvårtsvårt...
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja? Supersnabb eller osynlig... Tror att det får bli osynlig.
Chips, morötter eller godis? Chips
Pizza eller hamburgare? Pizza
Skriver du dagbok? Inte utöver den här bloggen
Har du nån flickvän/pojkvän? Jadå, är gift med honom också :-)
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig? Lurar lite på en tatuering
Stökigt eller välstädat? Stökigt, skulle vilja ha det mer städat än vi har det. men det går att leva med :-)
Gungar du på stolen? Nej
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Aldrig i livet!
Vilken hand håller du gaffeln i? Vänster
Hur många syskon har du? Inga
Är du rädd för blod? Nej
Saltar du på maten? Sällan
Gillar du att sjunga? Ja, hellre än bra - än så länge
Anser du att du är stark? Ja, det gör jag nog.
Brukar du sola? Ibland
Vad gör du om du får hicka? Hickar :-)
Använder du knark? Absolut inte!
Kaffe, te eller inget? Te
Vad längtar du mest efter just nu? Att gå och sova... *godnatt*
Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Mycket trött
Favoritgodis: Olika, men salta, sura och blå bumlingar är alltid goda!
Är det nåt du absolut inte äter: Janssons frestelse *rys*
Kläder just nu: Mitt 70-talsnattlinne :-)
Musik just nu: Ingen...
Vad sa du senast: Är T. vaken eller drömmer hon bara?
Favorit-hangout: Soffan...
Sommarplaner: Sommarlov och finlandsresa.
Är du bra på matte: Nej, men jag har ett bra sifferminne :-)
Fisk eller badkruka: Badkruka
Saft eller alkohol: Saft
Längd och vikt: 1,65 , min vikt avslöjar jag inte än ;-)
Hur många kuddar sover du med: Oftast två
Favoritväder: Just nu varmt vårväder med sol och en svag, varm vårvind.
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med dig? Mat, läsning och min bettskena
Spelar du nåt instrument? Definiera spela ;-) Annars nej.
Morgon- eller nattmänniska? Natt
Sparare eller slösare? Mest slösa - till min stora förtvivlan
Vem är viktigast för dig? Barnen
Bästa film? Är hemskt förtjust i Sagan om ringen-trilogin, men också i allsköns romantiska komedier som exempelvis Fyra Bröllop och En Begravning.
Tror på liv på andra planeter? Ja
Kommer du ihåg din första kärlek? Ja
Älskar du henne/honom fortfarande? Nej
Har du några homosexuella vänner? Vet inte :-)
Tror du på mirakel? Ja, det gör jag.
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid? Ja, det tror jag
Ser du dig själv som tolerant mot andra? Hyfsat
Ser du på kärleken som ett misstag? *hmm* Nej, inte på det hela taget
Bio eller promenad? Promenad
Är du kittlig? Mycket
Snarkar du? Ja, om jag är supertrött
Stjärntecken? Lejon
Rädd för insekter: Ja
Äckligaste insekten: Skalbaggar och daggmaskar får dela på förstaplatsen. Räknas maskar som insekter förresten? Äckliga är de i alla fall!
Största svaghet: Dålig karaktär
Det här är jag bra på: Att organisera och att skjuta upp tråkiga måste-göra-saker till senare.
Bästa bok: Svårt... Arto Paasilinnas böker skrattar jag mycket åt, Astrid Lindgren trollbinder mig fortfarande, Åsa Larsson är kusligt bra på deckare... Svårtsvårtsvårt...
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja? Supersnabb eller osynlig... Tror att det får bli osynlig.
Chips, morötter eller godis? Chips
Pizza eller hamburgare? Pizza
Skriver du dagbok? Inte utöver den här bloggen
Har du nån flickvän/pojkvän? Jadå, är gift med honom också :-)
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig? Lurar lite på en tatuering
Stökigt eller välstädat? Stökigt, skulle vilja ha det mer städat än vi har det. men det går att leva med :-)
Gungar du på stolen? Nej
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Aldrig i livet!
Vilken hand håller du gaffeln i? Vänster
Hur många syskon har du? Inga
Är du rädd för blod? Nej
Saltar du på maten? Sällan
Gillar du att sjunga? Ja, hellre än bra - än så länge
Anser du att du är stark? Ja, det gör jag nog.
Brukar du sola? Ibland
Vad gör du om du får hicka? Hickar :-)
Använder du knark? Absolut inte!
Kaffe, te eller inget? Te
Vad längtar du mest efter just nu? Att gå och sova... *godnatt*
Sju saker som gör mig lycklig...
Hittade en utmaning hos Amlon som jag gärna klurar på.
Man ska lista 7 saker som gör en glad och lycklig. Var med du också!
Här är mina sju lyckopiller - utan inbördes rangornding!
1. Mina barn!!!
2. Att vakna utvilad, utan tandgnisslingstinnitus på morgonen!
3. Att, utan dåligt samvete för en dålig ekonomi, kunna shoppa en massa roligheter som kläder och praktiska prylar...
4. Att åka madrass i en härlig vinterbacke...
5. Att vara ute i finväder.
6. Att i lugn och ro kunna sitta och prata med min stora älskling.
7. Att ligga i vår sköna, snygga soffa och läsa något intressant :-)
Man ska lista 7 saker som gör en glad och lycklig. Var med du också!
Här är mina sju lyckopiller - utan inbördes rangornding!
1. Mina barn!!!
2. Att vakna utvilad, utan tandgnisslingstinnitus på morgonen!
3. Att, utan dåligt samvete för en dålig ekonomi, kunna shoppa en massa roligheter som kläder och praktiska prylar...
4. Att åka madrass i en härlig vinterbacke...
5. Att vara ute i finväder.
6. Att i lugn och ro kunna sitta och prata med min stora älskling.
7. Att ligga i vår sköna, snygga soffa och läsa något intressant :-)
Begär!!!
Hur kan något som innehåller så mycket sk*t vara så gott? (Källa: http://www.hemglass.se)
Deklaration
Vaniljgräddglass med lakritsrippel (4,7 %), lakritsöverdrag (23 %) och lakritsströssel (5,3 %)
Näringsvärde per 100g
Energi 1350 kJ (330 kcal). Protein 2,0 g, kolhydrat 33 g, fett 21 g
Råvaror
Lakritsöverdrag (vegetabiliskt fett, socker, lakritspulver, skummjölkspulver, ammoniumklorid, emulgeringsmedel (sojalecitin), smör, salt, färgämne (vegetabiliskt kol), aromämnen), skummjölk, grädde, socker, glukossirap, lakritsströssel (socker, lakritsextrakt, potatisstärkelse, glukossirap, färgämne (vegetabiliskt kol), aromämnen, härdat vegetabiliskt fett och vegetabiliskt fett, ytbehandlingsmedel (bivax)), lakritsrippel (socker, vegetabiliskt fett, lakritspulver, ammoniumklorid, emulgeringsmedel (sojalecitin), skummjölkspulver, färgämne (vegetabiliskt kol), aromämnen), vasslepulver
Emulgeringsmedel
E322 Sojalecitin, E471 Mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror
Stabiliseringsmedel
E412 Guarkärnmjöl, E410 Johannesbrödkärnmjöl
Färgämne
E153 Vegetabiliskt kol
Övriga tillsatser
E901 Bivax, Aromämnen, Vanilj
Jag talar förstås om Smack Lakrits!
Deklaration
Vaniljgräddglass med lakritsrippel (4,7 %), lakritsöverdrag (23 %) och lakritsströssel (5,3 %)
Näringsvärde per 100g
Energi 1350 kJ (330 kcal). Protein 2,0 g, kolhydrat 33 g, fett 21 g
Råvaror
Lakritsöverdrag (vegetabiliskt fett, socker, lakritspulver, skummjölkspulver, ammoniumklorid, emulgeringsmedel (sojalecitin), smör, salt, färgämne (vegetabiliskt kol), aromämnen), skummjölk, grädde, socker, glukossirap, lakritsströssel (socker, lakritsextrakt, potatisstärkelse, glukossirap, färgämne (vegetabiliskt kol), aromämnen, härdat vegetabiliskt fett och vegetabiliskt fett, ytbehandlingsmedel (bivax)), lakritsrippel (socker, vegetabiliskt fett, lakritspulver, ammoniumklorid, emulgeringsmedel (sojalecitin), skummjölkspulver, färgämne (vegetabiliskt kol), aromämnen), vasslepulver
Emulgeringsmedel
E322 Sojalecitin, E471 Mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror
Stabiliseringsmedel
E412 Guarkärnmjöl, E410 Johannesbrödkärnmjöl
Färgämne
E153 Vegetabiliskt kol
Övriga tillsatser
E901 Bivax, Aromämnen, Vanilj
Jag talar förstås om Smack Lakrits!
