Skrivkramp
Det är lite lustigt det här med skrivandet. Varje dag sedan jag började jobba har jag flera gånger dagligen kommit på en massa grejer som jag ville skriva om. Det kan ha handlat om att börja jobba, sonens kalas och de presenter han fått, om barnens miniinskolning, tankar som handlat mer om mig själv (!) och en massa annat.
Så loggar jag in. Tankarna är som bortblåsta. Precis som nu, men nu skriver jag om frustrationen över det skeendet istället. Inte för att det råder bot på min skrivkramp, i den mån det nu kan kallas för skrivkramp, men det känns lättare i alla fall.
Jag har en annan teori om vad det är som händer i mitt huvud. Det blir så mycket som jag vill ha på pränt och få sagt att det liksom stockar sig i ledningarna mellan hjärna och fingrar. Generalstockning, som man skulle ha sagt på LKAB när sligen proppat igen ledningarna helt och man fick slita som ett djur för att få bort dessa malmproppar. I alla fall så känns det som att det blir en övernmäktig uppgift att skriva om allt det som jag vill skriva om och kanske framförallt att liksom klura ut i vilken ände jag ska börja nysta, så då blir konsekvensen att jag lägger jag ner verksamheten istället. Plogbilsrörelsen (*haha*) har fått en ny innebörd ;-)
Följande tankar bubblar i alla fall upp ur det mentala träsket nu när jag sitter här och skriver. Följaktligen skulle jag också vilja skriva lite om:
- Lillebror, den empatiske kompisen på dagis.
- Sonens födelsedagspresenter som blev ganska enahanda - alla presenter utom EN bestod av bilar... En present kompletterades dock med en bil och en bil kompletterades med ett pussel, men jag räknar inte dem eftersom det liksom var en och samma :-)
- Att börja jobba igen och träffa de nya rektorerna (ett positivt första intryck - det kan nog bli bra framöver).
- Den obstinata, temperamentsfulla, käftande dottern.
- Mitt nya liv (för vilken gång i ordningen?)
- Hur välgörande sommaren har varit för mig, maken och vår relation...
- Den stora längtan efter ett tredje barn som har utvecklats...
Nu ska jag däremot inte skriva särskilt mycket alls om något av ovanstående. Jag ska ta mina ohängda, älskade små skitungar (beträffande sonen luktar det som att det är menat både bildligen och bokstavligen), gå ner till nedervåningen och invänta maken som lagar mat på vägen hem. :-)
Innan jag slutar ska jag dock slå ett slag för en god vän som blivit med blogg, hon också :-)
http://amlon.blogg.se
