Varning för åska och stormbyar
Trött
Less
Utan tålamod
Vill bara ligga i soffan och läsa i lugn och ro - men det finns inte på kartan. Ungarna är i luven på mig och varandra, jag försöker byta blomjord för att få det ur världen, har tänkt göra det i snart två månader och i dag skulle det ske! Ute i finvädret... Inte. Snålblåst och kallt ute = byta blomjord inne med två rastlösa barn. Kul? Inte ett dugg! Skulle iofs ha kunnat vänta med det också - det vet jag, men då hade jag bara känt mig än mer stressad över eländet.
Tvättstugan går knappt att göra något i. Arbetsbänken svämmar över av ovikt tvätt och vinterkläder som skulle behöva stuvas undan.
På sätt och vis är det skönt att släktingen i sista stund bara sa att hon bytt lokal för sin dotters studentfirande, men samtidigt blir jag sur över att hon gjorde det med så kort varsel och kanske framförallt sur över sättet hon gjorde det på. I förbifarten i korridoren på jobbet, med en sur min och inte ens ett tack-i-alla-fall...
Sur på maken för att han tjorvar med sina anmälningar av VAB och begäran av tillfällig föräldrapenning till arbetsgivaren respektive FK. Nu ligger en anmälan om fusk och ett återkrav på 700 kr plus på diskbänken och väntar på honom. Ändå vet jag att det inte rör sig om fusk, eller ens försök till det. Bara allmän tankspriddhet och en slarvig chef som missar att notera VAB:en och att rapportera vidare detta till löneavdelningen. Men vad hjälper det? Kul? Inte alls. Det räcker med att jag dabbar mig med fortkörningar etc. under hans frånvaro.
Huvudet känns som en betongklump. Gick och lade mig hyfsat tidigt (för att vara jag), men så har ungarna legat och knuffat på varandra i storsängen och börjat bråka mitt i natten. Båda två har klivit upp mitt i natten för att gå på toa (bra iofs) och kommer sedan på att det ska tittas på TV, varpå det blir tjafs om detta också. På morgonen när jag väl slår på TV:n ett tag finner barnen det roligt att sitta och sparka med benen på sängstommen *bonk, bonk, bonk* alternativt dra mig i håret eller att sparka mot mina ben med sina *bonk, bonk, bonk*. Slumra vidare? Nå, inte... Lycklig mamma i dag? Inte det minsta...
GÅR det att göra något rätt i dag? Jag tror inte det.
Det är inte sant!!!
Maken åkte till Holland i går för att stanna där i tre veckor. Hittills när han har varit i väg har det visat sig att något händer. Nåt jävelskap... Om inte resan kråglar, så händer det något här hemma med någons hälsa eller bil...
Nu senast körde jag ju sönder ett däck.
I dag hände det igen. Inte att jag körde sönder ett däck, men att jag kom i bilrelaterat klammeri med rättvisan.
Någon som blir förvånad över att något hände? Nej, tänkte väl det. Jag hoppades in i det längsta att det skulle gå vägen, men INTE då...
Körde mammas bil. På den är varvtalsräknaren och hastighetsmätaren omkastade i förhållande till Volvon som jag annars kör. Kommer in på en 30-sträcka, kollar det jag tror är hastighetsmätaren. Ser okej ut. 25 på 30-sträcka, då har jag marginal också. Uppe på krönet av det som i folkmun kallas för Runabacken står en polis och vinkar in mig.
38 km/h på 30-sträcka. Typiskt. Fick till och med nervösa ryckningar i ansiktet där jag stod.
Det är bra att polisen är ute. Men det kan väl för f*n finnas nån rättvisa i den här världen?! Jag är petnoga med hastighetsbegänsningarna, men nu - nu när jag kollar på fel mätarjä*el... DÅ ska jag åka dit.
Antar att det bara är att sätta sig ner och invänta nästa lilla (o)trevlighet nu... Jag vågar inte längre hoppas på att jag ska vara förskonad, inte ens för resten av den här treveckorsperioden.
Tycker att Murphys lag passar bra att citera en dag som denna:
Nu senast körde jag ju sönder ett däck.
I dag hände det igen. Inte att jag körde sönder ett däck, men att jag kom i bilrelaterat klammeri med rättvisan.
Någon som blir förvånad över att något hände? Nej, tänkte väl det. Jag hoppades in i det längsta att det skulle gå vägen, men INTE då...
Körde mammas bil. På den är varvtalsräknaren och hastighetsmätaren omkastade i förhållande till Volvon som jag annars kör. Kommer in på en 30-sträcka, kollar det jag tror är hastighetsmätaren. Ser okej ut. 25 på 30-sträcka, då har jag marginal också. Uppe på krönet av det som i folkmun kallas för Runabacken står en polis och vinkar in mig.
38 km/h på 30-sträcka. Typiskt. Fick till och med nervösa ryckningar i ansiktet där jag stod.
Det är bra att polisen är ute. Men det kan väl för f*n finnas nån rättvisa i den här världen?! Jag är petnoga med hastighetsbegänsningarna, men nu - nu när jag kollar på fel mätarjä*el... DÅ ska jag åka dit.
Antar att det bara är att sätta sig ner och invänta nästa lilla (o)trevlighet nu... Jag vågar inte längre hoppas på att jag ska vara förskonad, inte ens för resten av den här treveckorsperioden.
Tycker att Murphys lag passar bra att citera en dag som denna:
Murphys lag:
Om något kan gå snett kommer det att gå snett, och vid sämsta möjliga tillfälle.
Murphys första lag:
Ingenting är lika lätt som det ser ut.
Murphys andra lag:
Allting tar längre tid än du tror.
Murphys tredje lag:
I all vetenskap kommer allt som kan gå snett att gå snett.
Murphys fjärde lag:
Om möjligheten finns att flera saker kan gå snett, kommer den som orsakar mest skada att faktiskt att gå snett.
Murphys femte lag:
Om någonting absolut inte kan gå snett, gör det det ändå.
Murphys sjätte lag:
Om du upptäcker att något kan gå snett på fyra olika sätt och vidtar åtgärder för att förebygga dessa, kommer ett femte sätt som du fullständigt oförberedd på omedelbart att dyka upp.
Murphys sjunde lag:
Om du låter allt gå sin gilla gång, kommer det att gå från dåligt till sämre.
Murphys åttonde lag:
Om allting ser ut att gå bra har du uppenbarligen missat nåt.
Murphys nionde lag:
Naturen står alltid på det glömda misstagets sida.
Murphys elfte lag:
Det är omöjligt att göra något idiotsäkert eftersom idioter är så genialiska.
Denna dag, ett liv!
Maken har rest bort nu och jag har börjat rejset med att få ihop livspusslet hemmavid. Det märks att jag är stressad även fast jag gärna skulle vilja tro att jag inte är det. Att det dessutom är PMS-vecka gör väl inte saken direkt trevligare :/
Det skulle liksom räcka med detta plus att jag kom på kant med en släkting i en lite infekterad fråga, men som lök på laxen så har jag kört sönder ett däck på bilen.
- Kom ut från en rondell under uppbyggnad, kom på att jag glömt hundarna hos mina föräldrar i min iver att komma hem till barnen, skulle göra en u-sväng. Stressad förstås. Trodde att jag skulle komma runt, inser att det inte går, kommer bil längre bort, låter bli att backa och chansar på att jag tar mig över trottoarstenarna men fastnar över dem. Försöker köra framåt, går inte. Backar, går inte - antar att det är där jag pajade däcket. Blir stående, vill bara gråta... Känner mig totalt handlingsförlamad!
Mannen-med-Stetsonhatt-och-pipa stannar och hjälper mig med hur jag ska ta mig lös. En annan kille stannar också och byter helt sonika däcket åt mig. Vänliga, vänliga själar. Ovärderliga själar! Hade liksom lust att bara krama om dem, men det var inte riktigt läge för det. Jag hade ju ordnat upp däckbytet själv, men det var ändå hemskt skönt att slippa. Var liksom nog uppriven ändå
Åker till Volvo, men konstaterar där att däcket är söndertrasat. Bestämmer mig för en annan verkstad och kostnad X antal kr. Tid bokad på måndag för balansering av övriga tre däck. X antal kr/däck. Summan blir i alla fall måååånga X antal kronor. Pengar som jag hellre hade använt till annat...
Suck
Åkte i alla fall till OKQ8 för att kolla underredet och bilen var ok. Det var i stort sett lite smuts som skrapats bort och det går ju att leva med. Åkte hem. Tog ut hundarna på en promenad i gråvädret och det var mycket, mycket välgörande! Hörde i minst tre sorters fågelsång, gräset spirar lite här och där, videkissarna tittar fram. Det var helt enkelt en här-och-nu-upplevelse :)
Tänkte så åka på Coop och köpa Pelargoner. De hade ett erbjudande om 4 st för 79 kr och det kändes ju överkomligt. Lämnade Volvon hemma för att slippa köra så mycket på reservhjulet och tar makens Fårrd istället. Med facit i hand får han vara glad om den inte är uppeldad när han kommer hem...
För det första fick den motorstopp i varenda korsning, då normala bilar förväntas kunna gå på tomgång. För det andra var jag livrädd hela tiden för hela bilen klonkade och knakade hela vägen till Coop. Det lät som att den skulle rasa ihop närhelst. Väl på Coop får jag dra fram bilen på startmotorn de sista 10 metrarna, för då fick jag inte igång den längre. Ringer efter pappa som ska komma och hjälpa mig hem och går in på Coop. Vad finns kvar av Pelargonerna? En sketen liten kvist!
Ut på parkeringen, pappa på plats, byter bil...
När 1/10 av vägen återstår ser jag blåljus blinka till just bakom pappa och Fårrden.
Ni fattar vart det är på väg va?!
I alla fall så kommer jag ju fram till platsen, stannar pappas bil, kliver ut och frågar vad som pågår... Jodå. Köra utan bälte (dumt!), lite för fort (fattas bara annat, bilskrället hade ju stannat annars) och dessutom har bileländet KÖRFÖRBUD! Den skulle ha besiktigats i FEBRUARI!! Hur 17 har man kunnat missa en sådan ganska avgörande detalj? Nu är det ju liksom inte tal om en liten informationsmiss längre...
Jag får i alla fall ett sammanbrott där mitt ute på vägen, tårarna sprutar och poliserna (3 st) ser lätt chockade ut över det hysteriska fruntimret som kom från ingenstans. En av dem lyssnar i alla fall till det jag lyckas förmedla i mitt upprörda, ömsom gråtande, snorande och hulkande, snyftande sinnestillstånd. Det slutar med böter för att ha kört utan bälte och jag blir rekommenderad att boka tid på besiktningen. Inget om fortkörningen.
Jag kan då rakt inte begripa varför i hela fridens namn just precis ALLT skulle hända just i dag?!
Men jag blir lite fnissig när jag tänker på vad poliserna måste tänkt. En av dem var dessutom en av barnens fröknars man (liten stad...) och vi hann avsluta med lite prat om deras graviditet och med en sänd hälsning till fröken ;)
Snacka om tvära kast.
Den här dagen går verkligen till historien...
Jag säger nog som farbror Melker: Denna dag, ett liv...
Ljuspunkt...
Det skulle liksom räcka med detta plus att jag kom på kant med en släkting i en lite infekterad fråga, men som lök på laxen så har jag kört sönder ett däck på bilen.
- Kom ut från en rondell under uppbyggnad, kom på att jag glömt hundarna hos mina föräldrar i min iver att komma hem till barnen, skulle göra en u-sväng. Stressad förstås. Trodde att jag skulle komma runt, inser att det inte går, kommer bil längre bort, låter bli att backa och chansar på att jag tar mig över trottoarstenarna men fastnar över dem. Försöker köra framåt, går inte. Backar, går inte - antar att det är där jag pajade däcket. Blir stående, vill bara gråta... Känner mig totalt handlingsförlamad!
Mannen-med-Stetsonhatt-och-pipa stannar och hjälper mig med hur jag ska ta mig lös. En annan kille stannar också och byter helt sonika däcket åt mig. Vänliga, vänliga själar. Ovärderliga själar! Hade liksom lust att bara krama om dem, men det var inte riktigt läge för det. Jag hade ju ordnat upp däckbytet själv, men det var ändå hemskt skönt att slippa. Var liksom nog uppriven ändå
Åker till Volvo, men konstaterar där att däcket är söndertrasat. Bestämmer mig för en annan verkstad och kostnad X antal kr. Tid bokad på måndag för balansering av övriga tre däck. X antal kr/däck. Summan blir i alla fall måååånga X antal kronor. Pengar som jag hellre hade använt till annat...
Var superorolig för att underredet skulle ha pajat. har gråtit floder och förbannat min egen jävla dumhet. Hur kunde jag ens tro att det skulle gå?! Dumskalle, dumhjärna, dubbelidiot, nolla...
Suck
Åkte i alla fall till OKQ8 för att kolla underredet och bilen var ok. Det var i stort sett lite smuts som skrapats bort och det går ju att leva med. Åkte hem. Tog ut hundarna på en promenad i gråvädret och det var mycket, mycket välgörande! Hörde i minst tre sorters fågelsång, gräset spirar lite här och där, videkissarna tittar fram. Det var helt enkelt en här-och-nu-upplevelse :)
Tänkte så åka på Coop och köpa Pelargoner. De hade ett erbjudande om 4 st för 79 kr och det kändes ju överkomligt. Lämnade Volvon hemma för att slippa köra så mycket på reservhjulet och tar makens Fårrd istället. Med facit i hand får han vara glad om den inte är uppeldad när han kommer hem...
För det första fick den motorstopp i varenda korsning, då normala bilar förväntas kunna gå på tomgång. För det andra var jag livrädd hela tiden för hela bilen klonkade och knakade hela vägen till Coop. Det lät som att den skulle rasa ihop närhelst. Väl på Coop får jag dra fram bilen på startmotorn de sista 10 metrarna, för då fick jag inte igång den längre. Ringer efter pappa som ska komma och hjälpa mig hem och går in på Coop. Vad finns kvar av Pelargonerna? En sketen liten kvist!
Ut på parkeringen, pappa på plats, byter bil...
När 1/10 av vägen återstår ser jag blåljus blinka till just bakom pappa och Fårrden.
Ni fattar vart det är på väg va?!
I alla fall så kommer jag ju fram till platsen, stannar pappas bil, kliver ut och frågar vad som pågår... Jodå. Köra utan bälte (dumt!), lite för fort (fattas bara annat, bilskrället hade ju stannat annars) och dessutom har bileländet KÖRFÖRBUD! Den skulle ha besiktigats i FEBRUARI!! Hur 17 har man kunnat missa en sådan ganska avgörande detalj? Nu är det ju liksom inte tal om en liten informationsmiss längre...
Jag får i alla fall ett sammanbrott där mitt ute på vägen, tårarna sprutar och poliserna (3 st) ser lätt chockade ut över det hysteriska fruntimret som kom från ingenstans. En av dem lyssnar i alla fall till det jag lyckas förmedla i mitt upprörda, ömsom gråtande, snorande och hulkande, snyftande sinnestillstånd. Det slutar med böter för att ha kört utan bälte och jag blir rekommenderad att boka tid på besiktningen. Inget om fortkörningen.
Jag kan då rakt inte begripa varför i hela fridens namn just precis ALLT skulle hända just i dag?!
Men jag blir lite fnissig när jag tänker på vad poliserna måste tänkt. En av dem var dessutom en av barnens fröknars man (liten stad...) och vi hann avsluta med lite prat om deras graviditet och med en sänd hälsning till fröken ;)
Snacka om tvära kast.
Den här dagen går verkligen till historien...
Jag säger nog som farbror Melker: Denna dag, ett liv...
Ljuspunkt...
Lika illa idag
Vädret är lika illa i dag, kanske värre. Jag vill inte ens ta ett kort på eländet i dag. Snön fortsätter att falla och det yr till och med från tak och drivor. Det är inte ens tö!
Deprimerande
Utsikten från ett fönster som jag tittat ut igenom idag.
Deprimerande är bara förnamnet. Notera snögubben...
Jag bor i helt fel ände av landet (varje år i maj...)!
Pippi klagar (igen)...
Fasiken vad det är tradigt att sitta och bokföra räkningar, för att inte tala om hur tradigt det är att betala dem... det är sådana här gånger som jag inser att jag absolut inte ska arbeta med siffror. Det finns många andra jobb jag skulle kunna tänka mig. Bland annat mitt nuvarande, men jag känner att jag förmodligen skulle gå under av stress och ångest om jag bara hade med siffror att göra hela dagarna.
På ett sifferjobb vore det ju heller inte lika lätt att ta till flyktbeteenden, som det jag håller på med nu ;-)
Eller så är det bara en mikropaus. Jag har ju faktiskt skrivit in alla i vår egen bokföring nu. Fattas bara att få dem betalada också.
Jag hade faktiskt hellre tagit tag i att bädda rent. Eller i att bringa reda i kaoset på bottenvåningen. Men räkningarna måste ju göras... *gah*
Jaja. Färdigpausat. Behöver få det här klart nu så att jag kan få i ungarna lite mat sedan. Är hemma med sonen som slutligen befanns ha ögoninfektion (dottern fick stanna hemma på köpet ;-)). Salvan han får nu hjälper faktiskt. Men hur kul känns det att ha haft honom på dagis när man vet att ögoninflammationer är smittsamma? Det hjälper föga att vi lyssnat på läkarna - den första som var inne på att det var afte i ögonen och den andra som var inne på allergi, när den tredje medicinerar för ögonifektion och det hjälper :/ I dag har jag bara ett ord som jag tycker stämmer på primärvården här: cykelverkstad.
På ett sifferjobb vore det ju heller inte lika lätt att ta till flyktbeteenden, som det jag håller på med nu ;-)
Eller så är det bara en mikropaus. Jag har ju faktiskt skrivit in alla i vår egen bokföring nu. Fattas bara att få dem betalada också.
Jag hade faktiskt hellre tagit tag i att bädda rent. Eller i att bringa reda i kaoset på bottenvåningen. Men räkningarna måste ju göras... *gah*
Jaja. Färdigpausat. Behöver få det här klart nu så att jag kan få i ungarna lite mat sedan. Är hemma med sonen som slutligen befanns ha ögoninfektion (dottern fick stanna hemma på köpet ;-)). Salvan han får nu hjälper faktiskt. Men hur kul känns det att ha haft honom på dagis när man vet att ögoninflammationer är smittsamma? Det hjälper föga att vi lyssnat på läkarna - den första som var inne på att det var afte i ögonen och den andra som var inne på allergi, när den tredje medicinerar för ögonifektion och det hjälper :/ I dag har jag bara ett ord som jag tycker stämmer på primärvården här: cykelverkstad.
Gah!!!
Så fel man kan ha, generalfel!
Det finns ett uttyck på finska som jag tycker är mycket träffande:
Voi herratun aika, ja raitanen paita... On niitä monen laisia!
En del männsikor saknar verkligen självinsikt! Tyvärr är det också så att det är just dessa människor som emellanåt tror att de är Guds gåva till mänskligheten och att allt de någonsin gör eller kommer att göra är ofelbart.
Sedan ligger det en hel del i uttrycket: Allt du säger och allt du gör kan och kommer att användas emot dig.
TUR att familjen hade en mysig eftermiddag på stan idag. TUR att början på dagen ändå var så bra. TUR att jag inte är ensam om min uppfattning ifråga om att hissen inte går ända upp för en viss person.
Ni vet på julafton i Tjuren Ferdinand när matadoren ledsnat på att försöka få igång Ferdinand och står där och gör en massa grimaser? När slutligen häver ur sig "Gah" eller något sådant? -C'est moi...
Jag tänker trösta mig med att gå ut och stava med hundarna och för den delen med att spana efter nya, fina bilar på Renaults, Fords och Citroens hemsidor. Sådeså!
Det finns ett uttyck på finska som jag tycker är mycket träffande:
Voi herratun aika, ja raitanen paita... On niitä monen laisia!
En del männsikor saknar verkligen självinsikt! Tyvärr är det också så att det är just dessa människor som emellanåt tror att de är Guds gåva till mänskligheten och att allt de någonsin gör eller kommer att göra är ofelbart.
Sedan ligger det en hel del i uttrycket: Allt du säger och allt du gör kan och kommer att användas emot dig.
TUR att familjen hade en mysig eftermiddag på stan idag. TUR att början på dagen ändå var så bra. TUR att jag inte är ensam om min uppfattning ifråga om att hissen inte går ända upp för en viss person.
Ni vet på julafton i Tjuren Ferdinand när matadoren ledsnat på att försöka få igång Ferdinand och står där och gör en massa grimaser? När slutligen häver ur sig "Gah" eller något sådant? -C'est moi...
Jag tänker trösta mig med att gå ut och stava med hundarna och för den delen med att spana efter nya, fina bilar på Renaults, Fords och Citroens hemsidor. Sådeså!
I dag är en dag...
...då jag är måttligt, för att säga inte det minsta road av mitt jobb.
I vanliga fall är det rätt enkelt att ta elevernas frispel, utspel, överspel etc etc med jämnmod och ett leende. Men i dag är jag så överjä***** less!!!
Det hänger förstås delvis ihop med att jag i bästa fall får besked om var jag hamnar till hösten någonstans i slutet av maj, men ändå. Snackiga, ofokuserade, slöa... Kombinerat med min trötthet för dagen, trots att jag sovit rätt bra under natten, blir det inte bra. Jag tappar tålamodet väldigt lätt.
Sedan nalkas också betygssättningen. Slutbetyg. Det är rätt mycket att gå igenom innan jag känner att jag lagt ett rättvist slutbetyg. För det är viktigt att det blir så.
Massor av tid att ta ut i ledighet, för om det blir skolbyte till hösten så vill jag ha kompbanken "nollad". Men när? K/A-dagarna behövs för rättning och kompetensutveckling, för att inte säga rensning bland alla papper som samlas på under ett läsår.
Ingen arbetsro finns det heller att få. 16 st kollegor delar på ett arbetsrum med en 3/4-vägg emellan. Miljarder (som det känns) med elever med lika många ärenden som ska komma och dryfta dem. En ljudisolerad bunker känns tämligen lockande att ha som arbetsplats just nu.
Jagvillintejagvillintejagvillinte nå' mer!
Jag vill ha semester! Betald semester. Resten av mitt liv. Vara ekonomiskt oberoende och göra sånt som är kul och stimulerande!
Nu drar jag...
I vanliga fall är det rätt enkelt att ta elevernas frispel, utspel, överspel etc etc med jämnmod och ett leende. Men i dag är jag så överjä***** less!!!
Det hänger förstås delvis ihop med att jag i bästa fall får besked om var jag hamnar till hösten någonstans i slutet av maj, men ändå. Snackiga, ofokuserade, slöa... Kombinerat med min trötthet för dagen, trots att jag sovit rätt bra under natten, blir det inte bra. Jag tappar tålamodet väldigt lätt.
Sedan nalkas också betygssättningen. Slutbetyg. Det är rätt mycket att gå igenom innan jag känner att jag lagt ett rättvist slutbetyg. För det är viktigt att det blir så.
Massor av tid att ta ut i ledighet, för om det blir skolbyte till hösten så vill jag ha kompbanken "nollad". Men när? K/A-dagarna behövs för rättning och kompetensutveckling, för att inte säga rensning bland alla papper som samlas på under ett läsår.
Ingen arbetsro finns det heller att få. 16 st kollegor delar på ett arbetsrum med en 3/4-vägg emellan. Miljarder (som det känns) med elever med lika många ärenden som ska komma och dryfta dem. En ljudisolerad bunker känns tämligen lockande att ha som arbetsplats just nu.
Jagvillintejagvillintejagvillinte nå' mer!
Jag vill ha semester! Betald semester. Resten av mitt liv. Vara ekonomiskt oberoende och göra sånt som är kul och stimulerande!
Nu drar jag...
Ska det va' nå'n så är det väl jag...
... som firar påskafton på akuten liggandes på en halkig, men ändå rätt bekväm säng med hjul på. Eller i alla fall delar av påskafton - närmare bestämt ungefär två timmar.
Var med familjen i mor och fars stuga en bit utanför stan för lite utevistelse och trivsam samvaro. Blidvädret som försvann har ju orsakat en hel del is på backen och ett lager pudersnö på det är ju i och för sig vackert, men förbannat halt! Skulle hjälpa pappa att bära in ved i bastun när det händer: Jag halkar och landar på mitt högra knä med hela min vikt och lite till.
Fy fan!
Jag har nog aldrig haft så ont att jag inte kunnat andas förut. Inte ens under mina två förlossningar.
Låg som ett kolli först och bara skrek ajajaj, sedan tog jag mig inte upp utan hjälp. Linkade in i stugan när jag insåg att det inte var hållbart. Jag menar, vuxen kvinna som gråter av smärta och knappt kan andas för att det gör så helvetiskt ont.
In i bilen, upp till stan, in på akuten, klämmas på, röntgas, vänta, träffa en ambulanssjukvårdare som lindar om knäet och säger att det är okej och att jag ska höra av mig igen om det är nåt med knäet å så åka till stugan igen.
Vad fånigt det känns, med facit i hand, att åka in till akuten för ett blåmärkes skull. Men det visste vi ju inte då... Har liksom aldrig varit med om ett blåmärke som gjort så ont förut. Aldrig. Jag hoppas att jag slipper det igen!
Resten av dagen har varit riktigt trivsam. Barnen var så lyckliga över äggen som påskkäringen lämnat under deras sängar på vägen till Blåkulla, men sockerkicken och kraschen efter den just innan lunch var minst sagt påtaglig. Det är fascinerande att iaktta, men mindre roligt att uppleva ;-) Desto roligare var det att lyssna till barnens skratt när de åkte madrass och härjade ute i stugan. Glädjen och lyckan är verkligen smittsam då :-)
Hoppas att ni får en trevlig fortsättning på påsken! Själv tänker jag fortsätta firandet med en bastu och en flaska mineralvatten :-)
Snuba...
Det är synd om mig nu. Jag är dyngförkyld och det verkar som att förkylningen satt sig på hjärnan också. Dessutom värker det i kroppen. Ungarna är på väg att bli friska med allt vad det innebär i fråga om kiv och överskottsenergi :-) På måndag börjar jobbet igen, just precis när jag landat :/
Alltså:
Tre bra saker i dag:
1. Vi har röjt ur garderoben i vardagsrummet så att den kan flyttas upp till klädkammaren.
2. M. har varit ledig.
3. Barnen har varit väldigt kärleksfulla.
Tre saker att vara tacksam för i dag:
1. Vi hade faktiskt råd att köpa pizza till middag och barnen åt med god aptit.
2. Barnen är på bättringsvägen.
3. M. står ut med mig och min klagan...
Alltså:
Tre bra saker i dag:
1. Vi har röjt ur garderoben i vardagsrummet så att den kan flyttas upp till klädkammaren.
2. M. har varit ledig.
3. Barnen har varit väldigt kärleksfulla.
Tre saker att vara tacksam för i dag:
1. Vi hade faktiskt råd att köpa pizza till middag och barnen åt med god aptit.
2. Barnen är på bättringsvägen.
3. M. står ut med mig och min klagan...
Dagen G
I morgon är det dagen G, G som i Gastroskopi...
Minus:
* Jag är nervös.
* Jag kommer att spy.
* Tankarna på om jag kommer att drabbas av panik.
* Alla skräckhistorier jag hört om denna undersökning.
Plus:
* Jag får (med största sannolikhet) reda på orsaken till mina magsmärtor.
* Det är en hyfsat snabb undersökning.
* Jag kan få bedövning i svalget.
* Jag kan få lugnande medicin.
* Jag har många som tänker på mig, och som en god vän uttryckte det: skickar mig stöd genom anden.
* Jag får en egen uppfattning om den undersökning som jag varit rädd för i 15 år (!!!).
* Jag kommer att klara det med hjälp av andningsteknikerna från yogan.
* Jag kommer att klara det med hjälp av lite mindfulness och kroppsskänningsövningar därifrån.
* Jag kommer att klara det med lite tillit, förtröstan och hjälp från ovan.
* Jag kommer att klara det om jag fokuserar på den nya bh jag bestämt mig för att köpa som belöning till mig själv efter genomförd undersökning. :)
Minus:
* Jag är nervös.
* Jag kommer att spy.
* Tankarna på om jag kommer att drabbas av panik.
* Alla skräckhistorier jag hört om denna undersökning.
Plus:
* Jag får (med största sannolikhet) reda på orsaken till mina magsmärtor.
* Det är en hyfsat snabb undersökning.
* Jag kan få bedövning i svalget.
* Jag kan få lugnande medicin.
* Jag har många som tänker på mig, och som en god vän uttryckte det: skickar mig stöd genom anden.
* Jag får en egen uppfattning om den undersökning som jag varit rädd för i 15 år (!!!).
* Jag kommer att klara det med hjälp av andningsteknikerna från yogan.
* Jag kommer att klara det med hjälp av lite mindfulness och kroppsskänningsövningar därifrån.
* Jag kommer att klara det med lite tillit, förtröstan och hjälp från ovan.
* Jag kommer att klara det om jag fokuserar på den nya bh jag bestämt mig för att köpa som belöning till mig själv efter genomförd undersökning. :)
Skitdator!!!
Min dator har kraschat. Eller kraschat och kraschat... Jag kommer åt filerna med Knoppix och "liket lever". Lite i alla fall. Problemet är bara att den vägrar att starta upp... Den kommer till att ladda Windows, sedan blinkar "The Blue Screen Of Death" med något errormeddelande, som jag aldrig hinner läsa, till och så försöker den starta om igen... *suck* Å så klagar burkeländet på att den inte blivit korrekt avslagen. Felsäkert läge fungerar heller inte, så jag antar att det bara återstår att lämna in eländet för felsökning och rep direkt på måndag morgon *skitdatorskitdatorskitdator*. Visst kan jag sitta vid makens burk, men det är ändå liksom inte samma sak. Det är inte min dator, med mina inställningar *petig*.
Kan i alla fall konstatera att krånglande datorer är fenomenala på att framkalla stress. I synnerhet när räkningarna ska dras från kontot dagen därpå och man inte har hunnit logga in för att föra över rätt mängd pengar till rätt konto...
Kan i alla fall konstatera att krånglande datorer är fenomenala på att framkalla stress. I synnerhet när räkningarna ska dras från kontot dagen därpå och man inte har hunnit logga in för att föra över rätt mängd pengar till rätt konto...
Besvikelse...
Det är två saker...
1. Slovenien kom inte till final i Eurovision Song Contest...
2. Det är FREDAG i morgon och inte lördag. Jag var helt inställd på att slippa jobba - men icke
Å andra sidan...
1. Carola och Lordi kom till final i Eurovision Song Contest...
2. Jag har kort dag i morgon, vilket betyder att jag slutar redan kl. 12.30 och inte 17...
1. Slovenien kom inte till final i Eurovision Song Contest...
2. Det är FREDAG i morgon och inte lördag. Jag var helt inställd på att slippa jobba - men icke
Å andra sidan...
1. Carola och Lordi kom till final i Eurovision Song Contest...
2. Jag har kort dag i morgon, vilket betyder att jag slutar redan kl. 12.30 och inte 17...
Snön - den bara vräker ner...
Det började snöa lite smått i går kväll. Snöandet hade uppenbarligen fortsatt hela natten, för när jag öppnade persiennen på morgonen var hela världen snötäckt igen. Jag hade verkligen lust att bara gå och lägga mig igen!
Snöandet har sedan fortsatt hela dagen. Vägen från jobbet, som normalt tar 10 minuter att köra, tog i dag en halvtimme. Inom loppet av, låt säga 3 km, stod tre bilar och väntade på bärgning. Utanför en av stans matvarubutiker hade en fjärde bil åkt av vägen och stod med fronten nere i ett dike och bakdelen pekandes rakt upp.
Det är mycket för att vara Kiruna.
Nu, när klockan strax är 22.30, snöar det fortfarande. Snötäcket är närmare 30-40 cm tjockt och jag önskar verkligen, verkligen att detta bakslag kunde ha lyst med sin frånvaro även fast det inte på något vis var oväntat.
Men vi snackar verkligen kontraster. Från +22, sol, klarblå himmel, shorts, linne och sandaler till 0-gradigt, blåst, ymnigt snöfall, långbyxor med kalsonger under och gore-tex kängor fyra dagar senare.
Ibland längtar jag verkligen bort. Bort till ett tropiskt, blommande paradis med långsträckta sandstränder och vatten som skimrar i klaraste blått. Fast det hade gått lika bra med några små krokusar eller maskrosor för den delen, sol och +15 grader hemmavid ;)
Snöandet har sedan fortsatt hela dagen. Vägen från jobbet, som normalt tar 10 minuter att köra, tog i dag en halvtimme. Inom loppet av, låt säga 3 km, stod tre bilar och väntade på bärgning. Utanför en av stans matvarubutiker hade en fjärde bil åkt av vägen och stod med fronten nere i ett dike och bakdelen pekandes rakt upp.
Det är mycket för att vara Kiruna.
Nu, när klockan strax är 22.30, snöar det fortfarande. Snötäcket är närmare 30-40 cm tjockt och jag önskar verkligen, verkligen att detta bakslag kunde ha lyst med sin frånvaro även fast det inte på något vis var oväntat.
Men vi snackar verkligen kontraster. Från +22, sol, klarblå himmel, shorts, linne och sandaler till 0-gradigt, blåst, ymnigt snöfall, långbyxor med kalsonger under och gore-tex kängor fyra dagar senare.
Ibland längtar jag verkligen bort. Bort till ett tropiskt, blommande paradis med långsträckta sandstränder och vatten som skimrar i klaraste blått. Fast det hade gått lika bra med några små krokusar eller maskrosor för den delen, sol och +15 grader hemmavid ;)
