Pippi

Fasiken vad det är tradigt att sitta och bokföra räkningar, för att inte tala om hur tradigt det är att betala dem... det är sådana här gånger som jag inser att jag absolut inte ska arbeta med siffror. Det finns många andra jobb jag skulle kunna tänka mig. Bland annat mitt nuvarande, men jag känner att jag förmodligen skulle gå under av stress och ångest om jag bara hade med siffror att göra hela dagarna.

På ett sifferjobb vore det ju heller inte lika lätt att ta till flyktbeteenden, som det jag håller på med nu ;-)

Eller så är det bara en mikropaus. Jag har ju faktiskt skrivit in alla i vår egen bokföring nu. Fattas bara att få dem betalada också.

Jag hade faktiskt hellre tagit tag i att bädda rent. Eller i att bringa reda i kaoset på bottenvåningen. Men räkningarna måste ju göras... *gah*

Jaja. Färdigpausat. Behöver få det här klart nu så att jag kan få i ungarna lite mat sedan. Är hemma med sonen som slutligen befanns ha ögoninfektion (dottern fick stanna hemma på köpet ;-)). Salvan han får nu hjälper faktiskt. Men hur kul känns det att ha haft honom på dagis när man vet att ögoninflammationer är smittsamma? Det hjälper föga att vi lyssnat på läkarna - den första som var inne på att det var afte i ögonen och den andra som var inne på allergi, när den tredje medicinerar för ögonifektion och det hjälper :/ I dag har jag bara ett ord som jag tycker stämmer på primärvården här: cykelverkstad.