Pippi

Jag hämtade barnen på dagis i fredags. Dottern hade ett långt, illrött märke tvärsöver halsen. Hon hade under lek knutit ett snöre runt halsen. 

Den för stunden närvarande personalen hade sett detta och var på väg för att ta hand om dottern, men hejdas av ett annat barn på väg att falla från en höjd. Då springer min dotter iväg och snöret stryper till. Hon kom undan med blotta förskräckelsen den här gången, men vad hade hänt om personalen hade varit upptagen med ett blöjbyte på toaletten?

Ingen skugga må falla på personalen! De har mitt fulla förtroende, mina barn är trygga med dem och de gör hela tiden sitt bästa utifrån de förutsättningar som gives. Det ska de ha en stor eloge för!

Skolledningarna, förvaltningsledningen och kommunledningen i Kiruna är ansvariga! Budgeten stramas åt med bl.a. större barngrupper som följd. Personalen som möter barnen larmar om att situationen måste förändras. Tar skolledningen överhuvudtaget strid för sina skolor och förskolor? Vaknar ni när socialen blir stående med oräkneliga barn och unga som skola och barnomsorg inte kunde ta hand om på grund av bristande resurser? Måste ett barn dö innan det händer något? Räknar ni med ett visst svinn? Vilka signaler får våra barn och unga genom att anslagen till barnomsorg och skola minskar, när det i nästa andetag pratas om visioner med ett ombyggt centrum? Vad spelar nya lokaler för roll i förlängningen om de som ska nyttja dessa är trasiga barn och unga som saknar drömmar, visioner och inte minst möjligheten att förverkliga dem? Detta för att de tidigt fått lära sig att det inte är någon idé att signalera sina behov därför att det inte finns resurser för att tillgodose dem i alla fall. Visst är det trevligt med ett ombyggt centrum, men är kassan konstant och jag måste välja mellan det och mer resurser till skolan/barnomsorg så väljer jag lätt det sistnämnda. 

Jag vill minnas Kiruna som en kommun där man satte människornas väl och ve i första rummet, inte som en kommun där politikerna signalerar att det viktiga är att de framstår som visionärer genom vansinnesprojekt som nya bostäder med alldeles för höga hyror. Det är inte ens förenligt med en god socialdemokratisk politik!

Jag hämtade mina barn på dagis i fredags. Jag pratade med personalen som vanligt och det mesta hade gått bra. Dottern hade däremot ett långt, smalt och illrött märke tvärsöver halsen. Hon hade lekt med ett annat barn och hade under denna lek knutit ett snöre runt halsen och detta var fast i en dörr. Den för stunden närvarande personalen hade sett detta, var på väg för att ta hand om dottern, men hejdades av att min son var på väg att trilla ner från en soffa. Hon tar förstås hand om sonen i flykten, men samtidigt springer min dotter iväg, fortfarande med ett tunt snöre runt halsen och det stryper förstås till. Nu slutade det lyckligt och min dotter kom undan med blotta förskräckelsen. Men vad kunde ha hänt om det varit fler barn som krävde omedelbar uppmärksamhet på plats för stunden? Vad hade hänt om denna personal hade varit upptagen med att byta blöja på ett annat barn och inte varit i samma rum?

Ingen skugga må falla på personalen! Jag har fullt förtroende för dem och mina barn är trygga med dem. De gör hela tiden sitt bästa utifrån de förutsättningar som de har att arbeta utifrån och det ska de ha en store eloge för!

Jag ställer skolledningen, förvaltningsledningen och kommunledningen i Kiruna till svars för detta! Det är de som bär ansvaret för barngruppernas och klassernas storlek, det är de som stramar åt budgeten för skolområdena gång efter annan och fortsätter med detta trots att personalen inom både barnomsorg och skola larmar om att situationen måste förändras. Vilken strid tar skolledningen för sina skolor och förskolor? Vad är det som behövs för att ni samtliga ska få upp ögonen? Att barn förolyckas? Att socialförvaltningen ska ta hand om de barn och unga som skola och barnomsorg inte kunde ta hand om på grund av bristande resurser? Eller räknar ni helt kallt med att det ska finnas ett visst svinn?

Vilka signaler får våra barn och unga genom att kommunledningen drar ner på anslagen till barnomsorg och skola med större barngrupper och klasser som följd, för att i nästa andetag prata om enorma visioner med nybyggnationer i centrum där både bostäder och affärslokaler ska finnas? Ett storslaget Hjalmars hus där ett nytt bibliotek och konferenslokaler ska inhysas och så vidare? Vad spelar det för roll i förlängningen om exempelvis bibliotekslokalerna är gamla om de som ska nyttja dessa är trasiga barn och unga som inte fått sina behov tillgodosedda i förskolan och skolan på grund av bristande resurser? Om de som ska bo i bostäderna saknar drömmar, visioner och inte minst möjligheten att förverkliga dem för att de tidigt fått lära sig att det inte är någon idé att signalera sina behov därför att det inte finns resurser för att tillgodose dem i alla fall.

Visst är det trevligt med nya, fina byggnader. Visst kan jag också hålla med om att det vore trevligt med ett omgjort centrum. Men om penningasäcken har en konstant storlek och jag måste välja mellan nybyggnationer i centrum och mer resurser till skolan och barnomsorgen så väljer jag lätt det sistnämnda. Våra barn och unga är vår framtid, det är dem vi ska satsa på! Inte byggnader som kommer att stå kvar, gapande tomma, som ett monument över en inbillad, storslagen socialdemokratisk era. Jag vill minnas Kiruna som en kommun där man satte människornas väl och ve i första rummet, inte som en kommun där politikerna signalerade att det som verkligen betydde något var att få sig själva att framstå som visionärer genom att påstå att det Kiruna verkligen behövde var nya affärs- och konferenslokaler samt nya bostäder med alldeles för höga hyror. Jag vill inte behöva minnas Kiruna som en kommun där kommunledningen tyckte att människorna, stora såväl som små, var oviktiga. Detta är inte ens förenligt med en god socialdemokratisk politik!