Pippi

Känner mig helt och totalt sänkt.

Sonen vaknade samtidigt som jag och det var ju helt i sin ordning, att dottern vaknade senare - ungefär samtidigt som jag precis skulle ta min första munfull med kaffe *skit, hade det inte kunnat vänta FEM ynka minuter till?* var ju också okej, men när jag stod där i halvkoma så önskade jag verkligen att jag hade kunnat få FEM små minuters andrum. Det är med nöd och näppe som huvudet fungerar och morgonhumöret är inte det bästa i sådana lägen. Det brukar ge sig med kaffet...

Så går allt i ett, det ena avlöser det andra, ungarna knatar omkring och tjuter i högan sky (ja, skriker alltså, de gråter inte) och klimax uppnås när sonen får för sig att hälla ut precis hela innehållet i pottan på badrumsgolvet... Sockar och allt blir förstås blött i kiss, badrumsgolvet får spolas av och mitt kaffe står i köket och kallnar... Där någonstans regredierar jag till världens lägst stående varelse. Jag får ett hjärnsläpp och svär så det osar över sonens tilltag och skrämmer förstås mer slag på ungarna genom att göra det än om jag varit med sansad. *suck*

Varför finns inte funktionen ctrl-alt-delete i vanliga livet? Varför kan man inte få en omstart på dagen?

Dags att ta hand om kravallbarnen nu och gå till ännu en dag på dagis/jobbet. *blääääääää*