Dåligt mammasamvete
Det är roligt att jobba. Jag behöver stimulans utifrån för att må bra. Mina kollegor är superba och mina elever verkar (åtminstone så här långt) mycket, mycket trevliga.
Men jag har uruselt samvete. Jag mår dåligt av att träffa barnen så lite. Jobbar 8-17 måndag och tisdag. Det betyder att jag i princip hinner träffa barnen max tre timmar av deras vakna tid. Nu är de ju inte på dagis hela den tiden eftersom mormor hämtar dem redan kl. 15. Resten av veckans dagar är heller inte lika långa, men det hjälper föga.
Jag är trots allt tacksam över att jag "bara" har 35 timmars arbetsplatsförlagd arbetstid. Men så var det ju de där tio timmarna därtill. När jag är hemma vill jag ju vara ledig, vara med min familj och inte tänka på jobbet. men så var det ju de där tio timmarna som möjliggör mina långa ledigheter till sommaren, julen, påsken... Knepig ekvation det där... Jag tror att det som gör att det känns så eländigt är vetskapen om att någon annan träffar mina barn mer än jag på vardagarna. Visserligen har barnen det mycket bra på dagis, men jag vill ju att jag och barnens pappa ska vara de som delar deras dagar och förehavanden mer än någon annan.
Kanske skulle fundera lite mer på det där begreppet "downshifting". Om två månader är i alla fall tanken att jag ska gå ner i tid. Var ju sent ute med min ansökan, så då får jag vackert lov att ge chefen två månader till att hitta någon som kan gå in de där timmarna för mig.
Nu däremot ska jag ta itu med räkningarna så att jag kan spela lite memory med dottern innan sängdags. det verkar för övrigt som att hon är på väg att bli förkyld... Trist, men inte mer än väntat med tanke på att alla barn börjat återvända till dagis nu.
Men jag har uruselt samvete. Jag mår dåligt av att träffa barnen så lite. Jobbar 8-17 måndag och tisdag. Det betyder att jag i princip hinner träffa barnen max tre timmar av deras vakna tid. Nu är de ju inte på dagis hela den tiden eftersom mormor hämtar dem redan kl. 15. Resten av veckans dagar är heller inte lika långa, men det hjälper föga.
Jag är trots allt tacksam över att jag "bara" har 35 timmars arbetsplatsförlagd arbetstid. Men så var det ju de där tio timmarna därtill. När jag är hemma vill jag ju vara ledig, vara med min familj och inte tänka på jobbet. men så var det ju de där tio timmarna som möjliggör mina långa ledigheter till sommaren, julen, påsken... Knepig ekvation det där... Jag tror att det som gör att det känns så eländigt är vetskapen om att någon annan träffar mina barn mer än jag på vardagarna. Visserligen har barnen det mycket bra på dagis, men jag vill ju att jag och barnens pappa ska vara de som delar deras dagar och förehavanden mer än någon annan.
Kanske skulle fundera lite mer på det där begreppet "downshifting". Om två månader är i alla fall tanken att jag ska gå ner i tid. Var ju sent ute med min ansökan, så då får jag vackert lov att ge chefen två månader till att hitta någon som kan gå in de där timmarna för mig.
Nu däremot ska jag ta itu med räkningarna så att jag kan spela lite memory med dottern innan sängdags. det verkar för övrigt som att hon är på väg att bli förkyld... Trist, men inte mer än väntat med tanke på att alla barn börjat återvända till dagis nu.
Inte mer än väntat...
Den borgerliga regeringen vill nu strama åt reglerna för a-kassan än mer. Personligen blir jag inte särskilt förvånad... Vad kunde man vänta sig, liksom?
Jag undrar bara hur långt man kommer att gå för att helt avfolka glesbygden, för det är det som detta kommer att lea till i förlängningen om ni frågar mig. Jag fascineras också av den arrogans som man visat från regeringshåll gentemot kritiker - att det var det här folket ville ha, skyll er själva - typ.
Jag hoppas bara att alltför många liv inte ska raseras på grund av arbetslöshetspolitiken som drivs under tiden fram till nästa val. Jag hoppas vid Gud att varken jag eller maken ska behöva förlora våra jobb!
Jag undrar bara hur långt man kommer att gå för att helt avfolka glesbygden, för det är det som detta kommer att lea till i förlängningen om ni frågar mig. Jag fascineras också av den arrogans som man visat från regeringshåll gentemot kritiker - att det var det här folket ville ha, skyll er själva - typ.
Jag hoppas bara att alltför många liv inte ska raseras på grund av arbetslöshetspolitiken som drivs under tiden fram till nästa val. Jag hoppas vid Gud att varken jag eller maken ska behöva förlora våra jobb!
Bränn!!! Bränn!!! Bränn!!!
Känsliga personer slutar läsa nu och återkommer en annan vackrare dag...
Att sy två mantlar till barnen, en gardinlängd eller möjligen fålla upp ett par byxor går väl an, men där går också gränsen.
Har nu tillbringat större delen av kvällen med att försöka sy fast en dragkedja i dotterns overall. Men i h-vete att det ska gå, tydligen!
ALLT strular och det verkar som att det inte är meningen att alla delar ska bli fastsydda samtidigt. Glipar det inte på framsidan, så glipar det på baksidan. Tar inte tråden slut, så går nåljä*eln av.
Hatahatahatahatahata symaskiner! Hatahatahatahatahata sömnad!
På måndag är det jag som går till en sömmerska och ber dem fixa det så snart som möjligt! Jag skiter i vad det kostar - jag tänker INTE göra det själv! Nej, njet, ikke, ei, no, nope, nix, nichts... Aldrig!
Symaskinsjä*eln har jag bara lust att bränna upp på ett vackert bål ute på gatan... Bränn!!! Bränn!!! Bränn!!!
Att sy två mantlar till barnen, en gardinlängd eller möjligen fålla upp ett par byxor går väl an, men där går också gränsen.
Har nu tillbringat större delen av kvällen med att försöka sy fast en dragkedja i dotterns overall. Men i h-vete att det ska gå, tydligen!
ALLT strular och det verkar som att det inte är meningen att alla delar ska bli fastsydda samtidigt. Glipar det inte på framsidan, så glipar det på baksidan. Tar inte tråden slut, så går nåljä*eln av.
Hatahatahatahatahata symaskiner! Hatahatahatahatahata sömnad!
På måndag är det jag som går till en sömmerska och ber dem fixa det så snart som möjligt! Jag skiter i vad det kostar - jag tänker INTE göra det själv! Nej, njet, ikke, ei, no, nope, nix, nichts... Aldrig!
Symaskinsjä*eln har jag bara lust att bränna upp på ett vackert bål ute på gatan... Bränn!!! Bränn!!! Bränn!!!
Men alltså...
Läste en artikel på SvD och jag måste ju säga att jag blev mörkrädd.
I Tyskland hävdas det nu att var tredje barn i förskolan är psykiskt stört just på grund av sin vistelse där. Debatten bottnar i att man vill utöka antalet platser i förskolan, men detta ifrågasätts av manliga (såklart!) företagsledare och den katolska kyrkan (surprise!).
Jag har hur mycket tankar som helst som snurrar i skallen om detta just nu, men jag förmår mig inte att få ner dem på pränt. Jag är bara mållös! Stum! Häpen!
Hur är det möjligt att den här debatten ens pågår på 2000-talet?
Shit!
I Tyskland hävdas det nu att var tredje barn i förskolan är psykiskt stört just på grund av sin vistelse där. Debatten bottnar i att man vill utöka antalet platser i förskolan, men detta ifrågasätts av manliga (såklart!) företagsledare och den katolska kyrkan (surprise!).
Jag har hur mycket tankar som helst som snurrar i skallen om detta just nu, men jag förmår mig inte att få ner dem på pränt. Jag är bara mållös! Stum! Häpen!
Hur är det möjligt att den här debatten ens pågår på 2000-talet?
Shit!
1-0 till BUF
Ja, så blev det... Den här gången... I fredags tog förvaltningschefen det operativa beslutet att utöka barngruppernas storlek. En förskoleavdelning ska öppnas (förmodligen) under januari och ytterligare en (möjligen två) nästa höst.
Jag är jättebesviken för BUF har totalt nonchalerat både föräldrarnas och personalens synpunkter. Det känns trist i en kommun där man i den för- och grundskoleutredning som gjordes alldeles nyligen använder öppenhet och delaktighet som nyckelord.
Jag hoppas bara att alla föräldrar som varit uppmuntrande och stöttande under hela den här historien hakar på nu när det är dags att byta strategi och börja bearbeta politikerna i BUN och inte för den delen inte lämna förvaltningscheferna i fred heller...
Fick jag som jag ville skulle det då inte ske någon ny intagning till nästa höst - möjligen med undantag för syskon till de befintliga barnen, den kvoten har ju redan fyllts på i år... Utökningen av barngruppernas storlek skulle ju liksom bara vara tillfällig...
*djup suck och förtvivlan*
Jag är jättebesviken för BUF har totalt nonchalerat både föräldrarnas och personalens synpunkter. Det känns trist i en kommun där man i den för- och grundskoleutredning som gjordes alldeles nyligen använder öppenhet och delaktighet som nyckelord.
Jag hoppas bara att alla föräldrar som varit uppmuntrande och stöttande under hela den här historien hakar på nu när det är dags att byta strategi och börja bearbeta politikerna i BUN och inte för den delen inte lämna förvaltningscheferna i fred heller...
Fick jag som jag ville skulle det då inte ske någon ny intagning till nästa höst - möjligen med undantag för syskon till de befintliga barnen, den kvoten har ju redan fyllts på i år... Utökningen av barngruppernas storlek skulle ju liksom bara vara tillfällig...
*djup suck och förtvivlan*
Annars är det bra...
Äntligen är det fredag! Det känns i både kropp och själ att det har varit en intensiv vecka och jag är rätt glad över att jag inte är politiker eller någon annan sorts högre uppsatt tjänsteman i något annat sammanhang...
Namninsamlingslistorna är uppe lite här och där nu, "notisen" i NSD blev en till stor artikel. Kul! Nu inväntar vi föräldramötet på förskolan kommande vecka. Ska maila BUN:s politiker under morgondagen med en inbjudan till detta möte med tanke på att många föräldrar lär ha en del frågor att ställa till dem just när det gäller dessa "tillfälliga" gruppökningar.
Jag har också hittat igen Kiruna Förskolors Föräldraförening, men inget telefonnummer. Senast de omnämnts i kommunens rullor verkar vara 2002. Det verkar alltså som att de för en tynande tillvaro. Synd. Men jag ska nog försöka komma i kontakt med dem, för det är ju alltid bra att ha en förening i ryggen sådana här gånger.
Jag hoppas nu bara att alla som klappat mig på axeln, sagt uppmuntrande och stödjande ord skriver på namninsamlingslistan och att de uppmuntrar andra till att göra detsamma...
Ja! Ja!!! JA!!!
Jag blev så glad att jag nästan började gråta där jag stod när jag lämnade barnen i morse.
En annan förälder hade läst artikeln i NSD och blivit lika arg som jag. Hon och två andra mammor hade oberoende av varandra talat med BUN:s ordförande, han hade vid alla dessa tre tillfällen lovat dem samma sak - men i gårdagens artikel sagt precis tvärtemot.
Detta gjorde att mamman i fråga skrev ett upprop och hängde upp listan på förskolan och nu ska vi hjälpas åt med att sprida detta på diverse ställen i stan. Nästa vecka är det föräldramöte på förskolan och då ska vi jobba med att få dit politiker och journalister...
1. Det är så förbannat skönt att ha satt igång någonting istället för att bara knyta näven i fickan.
2. Det är så förbannat skönt att vara flera om det!
*wohooo*
Nu däremot ska jag försöka jobba... ;-)
En annan förälder hade läst artikeln i NSD och blivit lika arg som jag. Hon och två andra mammor hade oberoende av varandra talat med BUN:s ordförande, han hade vid alla dessa tre tillfällen lovat dem samma sak - men i gårdagens artikel sagt precis tvärtemot.
Detta gjorde att mamman i fråga skrev ett upprop och hängde upp listan på förskolan och nu ska vi hjälpas åt med att sprida detta på diverse ställen i stan. Nästa vecka är det föräldramöte på förskolan och då ska vi jobba med att få dit politiker och journalister...
1. Det är så förbannat skönt att ha satt igång någonting istället för att bara knyta näven i fickan.
2. Det är så förbannat skönt att vara flera om det!
*wohooo*
Nu däremot ska jag försöka jobba... ;-)
Större barngrupper på dagis!
I fredags höll jag på att skjuta ut mig när jag pratade med en av fröknarna på dagis.
Barngruppen ska utökas med fyra barn från 16 till 20 barn och personalen från 3 heltider till 4 dito.
Detta ska ske för att man ska "jobba bort" kön till barnomsorgen som just nu är alarmerande lång här i kommunen. Dessutom får man en statlig snabbhetsbonus om 100000 kr extra per barn som placeras i verksamheten inom kort. Snarast möjligt.
Detta skulle alltså ske lite här och där i kommunen och barnens avdelning skulle få detta tillskott om fyra barn. Detta i en lokal som är dimensionerad för 16 personer! Med de vuxna inräknade skulle de alltså vara 24 stycken i en lokal avsedd för 16 när alla är på plats.
Det är hårresande!!!
Jag ringde skolchefen och var mycket upprörd. Han hade argument som:
- Vi måste ta ansvar för att alla barn ska få barnomsorg.
(Det säger jag heller inget om... Men ska barnen ta ansvar för politikers och tjänstemäns kortsiktiga, om inte obefintliga, planering? För ett par år sedan stängde man tre förskolor i det nu drabbade området. Det har inte fötts färre barn sedan dess, tvärtom. Det sker en större omflyttning av folk till "vårt" område för att många i övre medelåldern säljer sina hus och ynge personer med barn flyttar in. Hade man idats ta in demografiska data en till två gånger per år hade detta kunnat förutses och förebyggas. Dessutom finns det en rekommendation från skolverket som säger att barngruppernas storlek ska begränsas till 15-16 barn. Den finns inte för skojs skull, det finns en tanke med den. Samma sak med BO:s yttrande om att barngruppernas storlek i förskolan måste begränsas. Kommunen har fått pengar för att göra detta, men använder dem till att få i gång kallställda hyreshus istället. Vad är det för en jä**a prioritering?)
- Vi måste vara flexibla.
(Vilka "vi"? Tjänstemännen i sina kontor på stadshuset drabbas ju inte... Det är barnen och personalen som får ta smällen och det är de som får dras med en taskig, stressig arbetsmiljö. Personalen gör redan sitt yttersta... Man har inte alls lyssnat till deras synpunkter trots att de faktiskt befinner sig i verksamheten som drabbas. Jag betalar inte för att få barnpassning. Jag betalar för att mina barn ska få ta del av en pedagogisk, genomtänkt verksamhet. Inte en käft kan tuta i mig att kvaliten blir densamma med 20 barn istället för 16, det spelar ingen roll att det tillkommer en personal, för lokalerna medger inte detta. Ska man då stänga in en del barn i små rum och säga att de inte får leka i stora rummet för att de inte får plats, för att de är fäör många?)
- Jag har också haft mina barn på den förskolan.
(Och??? Jag frågar bara: och??? Förskolan i dag och på 70-talet har inte särskilt mycket gemensamt. Dessutom ställs det andra krav på utrymmen och deras kvalitet i dag. Ventilationen byggs inte ut för att passa det större antalet barn, det sker ingen renovering av utrymmen som det inte gjorts ett smack åt sedan förskolan öppnades i skiftet av 70-80-talet. Jag skulle vilja se skolchefen i Kiruna kommun sitta i den trånga hallen och tycka att allt är frid och fröjd när 20 barn ska ut samtidigt och 4 personal ska sitta i detta trånga utrymme för att klä på dem. Jag kan garantera att jag kommer att kontakta arbetsmiljöverket om detta beslut verkställs!)
- Detta är en tillfällig lösning. Till hösten 2007 bör alla grupper vara tillbaka till normalstorlek...
(Jo, tjena... Det har hänt alltför många gånger att tillfälliga lösningar permanentats för att man inte kunnat annat. För "det gick ju bra"... Jag litar inte för fem öre på detta! EN avdelning till ska öppnas, jag har inte sett skymten av någon platsannons till en "nyöppnad" förskola. Ska en avdelning sedan råda bot på en redan lång barnomsorgskö som inte lär krympa när alla barn som fötts 2005-2006 ska in i verksamheten? Det är ju ett känt faktum att barnfödslarna i Kiruna ökat... Ska EN ynka avdelning lösa detta, i synnerhet som det flyttat in barnfamiljer utifrån? NÄ! Jag skulle inte tro det...)
Jag var så ursinning efter detta samtal att jag bara satt och grät. Grät av frustration, uppgivenhet och ilska.
Men jag kommer att göra allt som står i min makt för att göra något åt situationen. Jag har redan talat med andra "drabbade" föräldrar och bett dem ringa till samme skolchef. Jag har bett personalen på förskolan kalla till ett tidigarelagt föräldramöte där även skolchefen eller någon annan ansvarig samt politiker ska närvara. Om det visar sig på måndag att man går vidare med detta kommer jag att kontakta arbetsmiljöverket för att få en hint om vad man kan göra ifråga om lokalerna... Jag kommer att lägga ut namninsamlinglistor på affärer och mackar. Jag kommer att riva upp himmel och jord för att försöka stoppa vansinnet!
Några länkar (finns mängder på temat):
Skolverket, om barngruppernas storlek
Aftonbladet, om barngruppernas storlek inför valet 2002 (!)
Barnverket, om behovet av riktlinjer
Barn bör också omfattas av arbetsmiljölagen
Om du läser detta:
Ge gärna förslag på vad mer som finns att göra för att få tjänstemännen och politikerna att ändra sig i fråga om barngruppernas storleksökning!
Barngruppen ska utökas med fyra barn från 16 till 20 barn och personalen från 3 heltider till 4 dito.
Detta ska ske för att man ska "jobba bort" kön till barnomsorgen som just nu är alarmerande lång här i kommunen. Dessutom får man en statlig snabbhetsbonus om 100000 kr extra per barn som placeras i verksamheten inom kort. Snarast möjligt.
Detta skulle alltså ske lite här och där i kommunen och barnens avdelning skulle få detta tillskott om fyra barn. Detta i en lokal som är dimensionerad för 16 personer! Med de vuxna inräknade skulle de alltså vara 24 stycken i en lokal avsedd för 16 när alla är på plats.
Det är hårresande!!!
Jag ringde skolchefen och var mycket upprörd. Han hade argument som:
- Vi måste ta ansvar för att alla barn ska få barnomsorg.
(Det säger jag heller inget om... Men ska barnen ta ansvar för politikers och tjänstemäns kortsiktiga, om inte obefintliga, planering? För ett par år sedan stängde man tre förskolor i det nu drabbade området. Det har inte fötts färre barn sedan dess, tvärtom. Det sker en större omflyttning av folk till "vårt" område för att många i övre medelåldern säljer sina hus och ynge personer med barn flyttar in. Hade man idats ta in demografiska data en till två gånger per år hade detta kunnat förutses och förebyggas. Dessutom finns det en rekommendation från skolverket som säger att barngruppernas storlek ska begränsas till 15-16 barn. Den finns inte för skojs skull, det finns en tanke med den. Samma sak med BO:s yttrande om att barngruppernas storlek i förskolan måste begränsas. Kommunen har fått pengar för att göra detta, men använder dem till att få i gång kallställda hyreshus istället. Vad är det för en jä**a prioritering?)
- Vi måste vara flexibla.
(Vilka "vi"? Tjänstemännen i sina kontor på stadshuset drabbas ju inte... Det är barnen och personalen som får ta smällen och det är de som får dras med en taskig, stressig arbetsmiljö. Personalen gör redan sitt yttersta... Man har inte alls lyssnat till deras synpunkter trots att de faktiskt befinner sig i verksamheten som drabbas. Jag betalar inte för att få barnpassning. Jag betalar för att mina barn ska få ta del av en pedagogisk, genomtänkt verksamhet. Inte en käft kan tuta i mig att kvaliten blir densamma med 20 barn istället för 16, det spelar ingen roll att det tillkommer en personal, för lokalerna medger inte detta. Ska man då stänga in en del barn i små rum och säga att de inte får leka i stora rummet för att de inte får plats, för att de är fäör många?)
- Jag har också haft mina barn på den förskolan.
(Och??? Jag frågar bara: och??? Förskolan i dag och på 70-talet har inte särskilt mycket gemensamt. Dessutom ställs det andra krav på utrymmen och deras kvalitet i dag. Ventilationen byggs inte ut för att passa det större antalet barn, det sker ingen renovering av utrymmen som det inte gjorts ett smack åt sedan förskolan öppnades i skiftet av 70-80-talet. Jag skulle vilja se skolchefen i Kiruna kommun sitta i den trånga hallen och tycka att allt är frid och fröjd när 20 barn ska ut samtidigt och 4 personal ska sitta i detta trånga utrymme för att klä på dem. Jag kan garantera att jag kommer att kontakta arbetsmiljöverket om detta beslut verkställs!)
- Detta är en tillfällig lösning. Till hösten 2007 bör alla grupper vara tillbaka till normalstorlek...
(Jo, tjena... Det har hänt alltför många gånger att tillfälliga lösningar permanentats för att man inte kunnat annat. För "det gick ju bra"... Jag litar inte för fem öre på detta! EN avdelning till ska öppnas, jag har inte sett skymten av någon platsannons till en "nyöppnad" förskola. Ska en avdelning sedan råda bot på en redan lång barnomsorgskö som inte lär krympa när alla barn som fötts 2005-2006 ska in i verksamheten? Det är ju ett känt faktum att barnfödslarna i Kiruna ökat... Ska EN ynka avdelning lösa detta, i synnerhet som det flyttat in barnfamiljer utifrån? NÄ! Jag skulle inte tro det...)
Jag var så ursinning efter detta samtal att jag bara satt och grät. Grät av frustration, uppgivenhet och ilska.
Men jag kommer att göra allt som står i min makt för att göra något åt situationen. Jag har redan talat med andra "drabbade" föräldrar och bett dem ringa till samme skolchef. Jag har bett personalen på förskolan kalla till ett tidigarelagt föräldramöte där även skolchefen eller någon annan ansvarig samt politiker ska närvara. Om det visar sig på måndag att man går vidare med detta kommer jag att kontakta arbetsmiljöverket för att få en hint om vad man kan göra ifråga om lokalerna... Jag kommer att lägga ut namninsamlinglistor på affärer och mackar. Jag kommer att riva upp himmel och jord för att försöka stoppa vansinnet!
Några länkar (finns mängder på temat):
Skolverket, om barngruppernas storlek
Aftonbladet, om barngruppernas storlek inför valet 2002 (!)
Barnverket, om behovet av riktlinjer
Barn bör också omfattas av arbetsmiljölagen
Om du läser detta:
Ge gärna förslag på vad mer som finns att göra för att få tjänstemännen och politikerna att ändra sig i fråga om barngruppernas storleksökning!
Till Försäkringskassan: Skämmes ta mej fan!
Jag skulle verkligen vilja skriva en massa obscena, hemska, hotfulla, nedvärderande saker om Försäkringskassan just nu. Men jag gör inte det. Jag skulle förmodligen få på skallen så det sjunger om det om jag gjorde det och jag skulle förmodligen bli polisanmäld för en massa anstiftans-tjosan och olaga-hot-tjosan och stämplings-tjosan och jag vet inte allt.
Men jag tänker definitivt skriva att jag är upprörd på Försäkringskassan. Mycket upprörd. Jag tänker också skriva att jag inte tycker om dem, inte det minsta.
Vad är det förresten som gör att sympatiska människor (som jag är övertygad om att de flesta medarbetare på Försäkringskassan är, privat) förvandlas till sega gubbar och gummar, som inget hellre tycks vilja än att rida på paragrafer? Vad är det som gör att dessa trevliga personer plötsligt förvandlas till stelbenta, grå byråkrater utan någon som helst förståelse för människors ekonomi?
Maken valde att förlänga sin semester med två veckors föräldraledighet i år. På lönekontoret vid företaget där han jobbar hängde de ju med förstås och han fick ut den lön han skulle ha. Problemet är... *surprise* Försäkringskassan. Maken gjorde en anmälan om föräldraledighet. Han gjorde samtidigt en begäran om föräldrapenning. Haken är att hans ärende verkar ha fastnat i denna sega, grå myndighets kugghjul som måste klibba ihop och bli än segare av sommarvärmen. Det har inte tagits beslut i ärendet, än mindre har det gåtts igenom av handläggare än.
Detta innebär att vi går back denna månad. Jag är bara så tacksam över att vi haft den ekonomiska möjligheten att lägga undan pengar för tillfällen då extra pengar behövs. Men vad hade hänt om vi inte hade haft det? Hade Försäkringskassan då gått in och betalat mina och makens räkningar? Hade de gått in och raderat de betalningsanmärkningar jag och maken i såfall hade dragit på oss? Det sistnämnda är inte ens möjligt, vilket gör deras agerande, eller i detta fall: icke-agerande än mer anmärkningsvärt och beklagansvärt.
Skämmes ta mej fan!
Men jag tänker definitivt skriva att jag är upprörd på Försäkringskassan. Mycket upprörd. Jag tänker också skriva att jag inte tycker om dem, inte det minsta.
Vad är det förresten som gör att sympatiska människor (som jag är övertygad om att de flesta medarbetare på Försäkringskassan är, privat) förvandlas till sega gubbar och gummar, som inget hellre tycks vilja än att rida på paragrafer? Vad är det som gör att dessa trevliga personer plötsligt förvandlas till stelbenta, grå byråkrater utan någon som helst förståelse för människors ekonomi?
Maken valde att förlänga sin semester med två veckors föräldraledighet i år. På lönekontoret vid företaget där han jobbar hängde de ju med förstås och han fick ut den lön han skulle ha. Problemet är... *surprise* Försäkringskassan. Maken gjorde en anmälan om föräldraledighet. Han gjorde samtidigt en begäran om föräldrapenning. Haken är att hans ärende verkar ha fastnat i denna sega, grå myndighets kugghjul som måste klibba ihop och bli än segare av sommarvärmen. Det har inte tagits beslut i ärendet, än mindre har det gåtts igenom av handläggare än.
Detta innebär att vi går back denna månad. Jag är bara så tacksam över att vi haft den ekonomiska möjligheten att lägga undan pengar för tillfällen då extra pengar behövs. Men vad hade hänt om vi inte hade haft det? Hade Försäkringskassan då gått in och betalat mina och makens räkningar? Hade de gått in och raderat de betalningsanmärkningar jag och maken i såfall hade dragit på oss? Det sistnämnda är inte ens möjligt, vilket gör deras agerande, eller i detta fall: icke-agerande än mer anmärkningsvärt och beklagansvärt.
Skämmes ta mej fan!
Jätteintressant läsning å så en smocka till FK...
Var in på Aftonbladets hemsida och läste Terri Erikssons krönika. Jag tycker att hon hade skrivit jättebra kring temat att graviditet inte är någon sjukdom, men att gravida kvinnor som exempelvis får ryggbesvär inte får sin sjukskrivning godkänd av FK trots att män med ryggåkommor får det...
Måtte det för övrigt bli ändring på FK:s hetsjakt på sjukskrivna - jag tror ju faktiskt att den allra största andelen sjukskrivna är det för att de verkligen behöver det och inte för att de simulerar på grund av slöhet.
Dessutom tror jag att man börjar arbeta i fel ände... Skapa bättre arbetsmiljö med lite mer luft och utrymme i organisationen på de flesta arbetsplatser, stoppa framtida nedskärningar, inför 2-3 timmars träning/friskvård på arbetstid och jag tror att fler kommer att må bättre... Man blir inte friskare av att bli misstänkliggjord, men man kan bli det av motion (iaf må bättre) och tid för reflektion och RASTER på sin arbetsplats!
Måtte det för övrigt bli ändring på FK:s hetsjakt på sjukskrivna - jag tror ju faktiskt att den allra största andelen sjukskrivna är det för att de verkligen behöver det och inte för att de simulerar på grund av slöhet.
Dessutom tror jag att man börjar arbeta i fel ände... Skapa bättre arbetsmiljö med lite mer luft och utrymme i organisationen på de flesta arbetsplatser, stoppa framtida nedskärningar, inför 2-3 timmars träning/friskvård på arbetstid och jag tror att fler kommer att må bättre... Man blir inte friskare av att bli misstänkliggjord, men man kan bli det av motion (iaf må bättre) och tid för reflektion och RASTER på sin arbetsplats!
Nattlig cirkus...
Den där bebissjukan kom av sig rätt snabbt, det räckte med två oroliga nätter här hemmavid. Eller oroliga och oroliga... Barnen sov rätt bra när de väl hamnat i min och makens säng. Det var värre med oss, barnen är ganska rörliga när de sover bra...
Natt nr 1 har lillebror grymtat om vartannat, 03.45 vaknade han och skulle inte somna om, inte under några som helst omständigheter. Storasyster kom tassande en timme innan och ville inte sova i sin egen säng. Hon har en period av mörkrädsla just nu. Så långt är ju allting gott, klart att barnen ska kunna komma om de fryser, vaknar till och inte kan somna om utan att få ligga nära, eller för att de känner sig små och rädda! Men de kan väl sova som folk?!
Natt nr 2 är väldigt talande för hur det kan se ut en lite lagomt kaotisk natt hos oss... Det var samma visa som föregående natt för lillebror - han kunde inte sova, men stöket började redan vid 2. Storasyster kom tassandes ungefär samtidigt, varpå lillebror blir så glad att han högt börjar prata och skratta när storasyster kommer (syskonkärlek från sin bästa sida är underbar, men inte kl. 2 på natten). Storasyster får därmed ligga ytterst på min sida av sängen, jag mellan henne och lillebror (måste försöka skapa lugn!)och slutligen maken ytterst på andra sidan sängen...
Då börjar cirkusen. Storasyster ligger och snurrar som en propeller, hon sitter upp, sover dubbelvikt, sover på mig, sover med fötterna under min haka och tätt, tätt som en igel mot min rygg - om vartannat. Lillebror lägger sig på tvärsan och tar spjärn med sina fötter mot sin far och pressar sitt huvud mot mitt med jämna mellanrum. Han vill kramas och vara go, lillskräpet... Vid halv fyra-snåret ger far upp och tar med sig den nu sovande lillebrodern till storasysters säng och lägger sig att sova där. Haken är bara att storasyster vaknar en halvtimme senare och ska gå tillbaka till sin egen säng och börjar gasta som en stucken gris när hon inser att den är upptagen... Hon ger upp efter att undertecknad ledsnat på kaoset och bett henne gilla läget, om än i lite andra ordalag. Ytterligare en stund senare, när hon lugnat ner sig, ska det gås på toaletten med allt vad det innebär... Så klockan hann bli ungefär halv sex innan lugnet lägrade sig någorlunda... Grejen var bara den att lillebror bestämde sig för att vakna klockan 7, så då var det ju kört med sömnen i alla fall...
Barn i sängen är ett väldigt effektivt preventivmedel måste jag ju säga. Dels genom sin blotta närvaro, men även genom att de tycks köra en slags utmattningstaktik gentemot sina stackars uttröttade föräldrar :-) Trötta mammor och pappor har som regel inte sex i åtanke när barnen väl somnat, de vill heller inget hellre än att sova ;-)
Natt nr 1 har lillebror grymtat om vartannat, 03.45 vaknade han och skulle inte somna om, inte under några som helst omständigheter. Storasyster kom tassande en timme innan och ville inte sova i sin egen säng. Hon har en period av mörkrädsla just nu. Så långt är ju allting gott, klart att barnen ska kunna komma om de fryser, vaknar till och inte kan somna om utan att få ligga nära, eller för att de känner sig små och rädda! Men de kan väl sova som folk?!
Natt nr 2 är väldigt talande för hur det kan se ut en lite lagomt kaotisk natt hos oss... Det var samma visa som föregående natt för lillebror - han kunde inte sova, men stöket började redan vid 2. Storasyster kom tassandes ungefär samtidigt, varpå lillebror blir så glad att han högt börjar prata och skratta när storasyster kommer (syskonkärlek från sin bästa sida är underbar, men inte kl. 2 på natten). Storasyster får därmed ligga ytterst på min sida av sängen, jag mellan henne och lillebror (måste försöka skapa lugn!)och slutligen maken ytterst på andra sidan sängen...
Då börjar cirkusen. Storasyster ligger och snurrar som en propeller, hon sitter upp, sover dubbelvikt, sover på mig, sover med fötterna under min haka och tätt, tätt som en igel mot min rygg - om vartannat. Lillebror lägger sig på tvärsan och tar spjärn med sina fötter mot sin far och pressar sitt huvud mot mitt med jämna mellanrum. Han vill kramas och vara go, lillskräpet... Vid halv fyra-snåret ger far upp och tar med sig den nu sovande lillebrodern till storasysters säng och lägger sig att sova där. Haken är bara att storasyster vaknar en halvtimme senare och ska gå tillbaka till sin egen säng och börjar gasta som en stucken gris när hon inser att den är upptagen... Hon ger upp efter att undertecknad ledsnat på kaoset och bett henne gilla läget, om än i lite andra ordalag. Ytterligare en stund senare, när hon lugnat ner sig, ska det gås på toaletten med allt vad det innebär... Så klockan hann bli ungefär halv sex innan lugnet lägrade sig någorlunda... Grejen var bara den att lillebror bestämde sig för att vakna klockan 7, så då var det ju kört med sömnen i alla fall...
Barn i sängen är ett väldigt effektivt preventivmedel måste jag ju säga. Dels genom sin blotta närvaro, men även genom att de tycks köra en slags utmattningstaktik gentemot sina stackars uttröttade föräldrar :-) Trötta mammor och pappor har som regel inte sex i åtanke när barnen väl somnat, de vill heller inget hellre än att sova ;-)
Negativa förväntningar på det kommande läkarbesöket :(
Jag sitter och laddar inför det förestående läkarbesöket med sonen. Det suger verkligen att sitta och ha negativa förväntningar ifråga om det bemötande jag kommer att få från vårdföreträdare, men sån har min erfarenhet blivit. Ändå har vi inte ränt på primärvården i tid och otid, direkt...
1. När jag och min man, tillika barnens far, valde att vänta med mpr-vaccinet tills barnen fyllt/fyller tre år fick vi veta att vi var ansvarslösa, dumma, korkade som ens ifrågasatte läkarvetenskapen etc. Läkaren som satt där bemödade sig inte ens att ge vettiga svar på de funderingar vi hade = vi fortsatte på vår linje. Jag lovar att vi hade varit öppna för att ändra oss, men jag säger bara att läkarkåren inte kommer att rädda några själar på detta vis.
2. Läkare A säger att dottern ska ha hostdämpande på nätterna för att kunna sova, läkare B säger vid ett besök två veckor senare (för att hostan förvärrats) att man inte alls ska ge hostdämpande, tvärtom ska man ge slemlösande för att "skiten" ska kunna komma upp ur lungorna. Dottern fick nu en kortisonkur, bricanly i två veckor samt antibiotika...
3. Distrikssköterskan skäller ut maken för att han frågar om det är okej att ta med sonen till 18-månaderskollen på BVC trots att han har lätt feber. "Man ska inte ta sjuka barn till läkaren!!!". Nähä... Min undran blir då: VART exakt ska jag vända mig då?
Detta är tre exempel på hur vi blivit illa bemötta av sjukvårdens företrädare, det finns fler. Ska det verkligen behöva vara nödvändigt att sitta och ladda med argument för att ens barn ska bli ordentligt undersökt och för att man ska ta de prover som kan tänkas behövas för att sonen ska kunna få vettig hjälp? Jag hade, kanske i min enfald, önskat att man lugnt hade kunnat ringa till sjukvården och med lätt hjärta kunnat gå dit trygg i förvissningen om att de är där för att hjälpa en på bästa sätt. I dag måste du i princip vara frisk för att palla med att vara sjuk och orka strida för din sak!
1. När jag och min man, tillika barnens far, valde att vänta med mpr-vaccinet tills barnen fyllt/fyller tre år fick vi veta att vi var ansvarslösa, dumma, korkade som ens ifrågasatte läkarvetenskapen etc. Läkaren som satt där bemödade sig inte ens att ge vettiga svar på de funderingar vi hade = vi fortsatte på vår linje. Jag lovar att vi hade varit öppna för att ändra oss, men jag säger bara att läkarkåren inte kommer att rädda några själar på detta vis.
2. Läkare A säger att dottern ska ha hostdämpande på nätterna för att kunna sova, läkare B säger vid ett besök två veckor senare (för att hostan förvärrats) att man inte alls ska ge hostdämpande, tvärtom ska man ge slemlösande för att "skiten" ska kunna komma upp ur lungorna. Dottern fick nu en kortisonkur, bricanly i två veckor samt antibiotika...
3. Distrikssköterskan skäller ut maken för att han frågar om det är okej att ta med sonen till 18-månaderskollen på BVC trots att han har lätt feber. "Man ska inte ta sjuka barn till läkaren!!!". Nähä... Min undran blir då: VART exakt ska jag vända mig då?
Detta är tre exempel på hur vi blivit illa bemötta av sjukvårdens företrädare, det finns fler. Ska det verkligen behöva vara nödvändigt att sitta och ladda med argument för att ens barn ska bli ordentligt undersökt och för att man ska ta de prover som kan tänkas behövas för att sonen ska kunna få vettig hjälp? Jag hade, kanske i min enfald, önskat att man lugnt hade kunnat ringa till sjukvården och med lätt hjärta kunnat gå dit trygg i förvissningen om att de är där för att hjälpa en på bästa sätt. I dag måste du i princip vara frisk för att palla med att vara sjuk och orka strida för din sak!
Det har börjat brinna! *yes, yes, yes*
Måste bara berätta att jag har haft kontakt med en journalist om de förestående nedskärningarna på skolan, jag hoppas att hon får ihop material till en artikel om det. Hon tyckte att det var intressant i alla fall.
Dessutom var det himla kul att läsa en insändare i dagens lokaltidning. Det var en "upprörd förälder" som reagerade på att inte en spänn av Hallgrenpengarna gått till att minska förskolegruppernas storlek. Hejja, hejja! *upp till kamp*
Skit också! Canada gjorde 4-0 i damhockeyn &/%%&¤%/%¤##" Måste kolla på TV nu...
Dessutom var det himla kul att läsa en insändare i dagens lokaltidning. Det var en "upprörd förälder" som reagerade på att inte en spänn av Hallgrenpengarna gått till att minska förskolegruppernas storlek. Hejja, hejja! *upp till kamp*
Skit också! Canada gjorde 4-0 i damhockeyn &/%%&¤%/%¤##" Måste kolla på TV nu...
Tänk på barnen!
Här är den då... Min insändare i sin tryckta form.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag hämtade barnen på dagis i fredags. Dottern hade ett långt, illrött märke tvärsöver halsen. Hon hade under lek knutit ett snöre runt halsen.
Den för stunden närvarande personalen hade sett detta och var på väg för att ta hand om dottern, men hejdas av ett annat barn på väg att falla från en höjd. Då springer min dotter iväg och snöret stryper till. Hon kom undan med blotta förskräckelsen den här gången, men vad hade hänt om personalen hade varit upptagen med ett blöjbyte på toaletten?
Ingen skugga må falla på personalen! De har mitt fulla förtroende, mina barn är trygga med dem och de gör hela tiden sitt bästa utifrån de förutsättningar som gives. Det ska de ha en stor eloge för!
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag hämtade barnen på dagis i fredags. Dottern hade ett långt, illrött märke tvärsöver halsen. Hon hade under lek knutit ett snöre runt halsen.
Den för stunden närvarande personalen hade sett detta och var på väg för att ta hand om dottern, men hejdas av ett annat barn på väg att falla från en höjd. Då springer min dotter iväg och snöret stryper till. Hon kom undan med blotta förskräckelsen den här gången, men vad hade hänt om personalen hade varit upptagen med ett blöjbyte på toaletten?
Ingen skugga må falla på personalen! De har mitt fulla förtroende, mina barn är trygga med dem och de gör hela tiden sitt bästa utifrån de förutsättningar som gives. Det ska de ha en stor eloge för!
Skolledningarna, förvaltningsledningen och kommunledningen i Kiruna är ansvariga! Budgeten stramas åt med bl.a. större barngrupper som följd. Personalen som möter barnen larmar om att situationen måste förändras. Tar skolledningen överhuvudtaget strid för sina skolor och förskolor? Vaknar ni när socialen blir stående med oräkneliga barn och unga som skola och barnomsorg inte kunde ta hand om på grund av bristande resurser? Måste ett barn dö innan det händer något? Räknar ni med ett visst svinn? Vilka signaler får våra barn och unga genom att anslagen till barnomsorg och skola minskar, när det i nästa andetag pratas om visioner med ett ombyggt centrum? Vad spelar nya lokaler för roll i förlängningen om de som ska nyttja dessa är trasiga barn och unga som saknar drömmar, visioner och inte minst möjligheten att förverkliga dem? Detta för att de tidigt fått lära sig att det inte är någon idé att signalera sina behov därför att det inte finns resurser för att tillgodose dem i alla fall. Visst är det trevligt med ett ombyggt centrum, men är kassan konstant och jag måste välja mellan det och mer resurser till skolan/barnomsorg så väljer jag lätt det sistnämnda.
Jag vill minnas Kiruna som en kommun där man satte människornas väl och ve i första rummet, inte som en kommun där politikerna signalerar att det viktiga är att de framstår som visionärer genom vansinnesprojekt som nya bostäder med alldeles för höga hyror. Det är inte ens förenligt med en god socialdemokratisk politik!
Jag vill minnas Kiruna som en kommun där man satte människornas väl och ve i första rummet, inte som en kommun där politikerna signalerar att det viktiga är att de framstår som visionärer genom vansinnesprojekt som nya bostäder med alldeles för höga hyror. Det är inte ens förenligt med en god socialdemokratisk politik!
Vilket gensvar!
Vilket gensvar jag har fått på lördagens insändare! Ändå har jag varit grymt asocial i helgen ;-) Undrar hur det blir i morgon på jobbet eller när jag lämnar ungarna på dagis...
Det har ringt folk hit hem och uttalat sitt stöd både å sina egna och å bekantas vägnar, grannar har klivit ut när jag kommit hemkörande med bilen och nyss ringde en kollega och berättade om sin "tantmiddag" där de börjat prata om min insändare och alla tyckte att jag hade skrivit SÅ bra och SÅ rätt *hihi*
Jag kanske borde bli politiker... *garv*
Oavsett vilket så känns det himla bra att få ett sånt stöd från folk omkring mig. Det känns också bra att få bekräftat att jag inte är helt ute och cyklar :-)
Är våra barn och unga ingenting värda???
Jag hämtade mina barn på dagis i fredags. Jag pratade med personalen som vanligt och det mesta hade gått bra. Dottern hade däremot ett långt, smalt och illrött märke tvärsöver halsen. Hon hade lekt med ett annat barn och hade under denna lek knutit ett snöre runt halsen och detta var fast i en dörr. Den för stunden närvarande personalen hade sett detta, var på väg för att ta hand om dottern, men hejdades av att min son var på väg att trilla ner från en soffa. Hon tar förstås hand om sonen i flykten, men samtidigt springer min dotter iväg, fortfarande med ett tunt snöre runt halsen och det stryper förstås till. Nu slutade det lyckligt och min dotter kom undan med blotta förskräckelsen. Men vad kunde ha hänt om det varit fler barn som krävde omedelbar uppmärksamhet på plats för stunden? Vad hade hänt om denna personal hade varit upptagen med att byta blöja på ett annat barn och inte varit i samma rum?
Ingen skugga må falla på personalen! Jag har fullt förtroende för dem och mina barn är trygga med dem. De gör hela tiden sitt bästa utifrån de förutsättningar som de har att arbeta utifrån och det ska de ha en store eloge för!
Jag ställer skolledningen, förvaltningsledningen och kommunledningen i Kiruna till svars för detta! Det är de som bär ansvaret för barngruppernas och klassernas storlek, det är de som stramar åt budgeten för skolområdena gång efter annan och fortsätter med detta trots att personalen inom både barnomsorg och skola larmar om att situationen måste förändras. Vilken strid tar skolledningen för sina skolor och förskolor? Vad är det som behövs för att ni samtliga ska få upp ögonen? Att barn förolyckas? Att socialförvaltningen ska ta hand om de barn och unga som skola och barnomsorg inte kunde ta hand om på grund av bristande resurser? Eller räknar ni helt kallt med att det ska finnas ett visst svinn?
Vilka signaler får våra barn och unga genom att kommunledningen drar ner på anslagen till barnomsorg och skola med större barngrupper och klasser som följd, för att i nästa andetag prata om enorma visioner med nybyggnationer i centrum där både bostäder och affärslokaler ska finnas? Ett storslaget Hjalmars hus där ett nytt bibliotek och konferenslokaler ska inhysas och så vidare? Vad spelar det för roll i förlängningen om exempelvis bibliotekslokalerna är gamla om de som ska nyttja dessa är trasiga barn och unga som inte fått sina behov tillgodosedda i förskolan och skolan på grund av bristande resurser? Om de som ska bo i bostäderna saknar drömmar, visioner och inte minst möjligheten att förverkliga dem för att de tidigt fått lära sig att det inte är någon idé att signalera sina behov därför att det inte finns resurser för att tillgodose dem i alla fall.
Visst är det trevligt med nya, fina byggnader. Visst kan jag också hålla med om att det vore trevligt med ett omgjort centrum. Men om penningasäcken har en konstant storlek och jag måste välja mellan nybyggnationer i centrum och mer resurser till skolan och barnomsorgen så väljer jag lätt det sistnämnda. Våra barn och unga är vår framtid, det är dem vi ska satsa på! Inte byggnader som kommer att stå kvar, gapande tomma, som ett monument över en inbillad, storslagen socialdemokratisk era. Jag vill minnas Kiruna som en kommun där man satte människornas väl och ve i första rummet, inte som en kommun där politikerna signalerade att det som verkligen betydde något var att få sig själva att framstå som visionärer genom att påstå att det Kiruna verkligen behövde var nya affärs- och konferenslokaler samt nya bostäder med alldeles för höga hyror. Jag vill inte behöva minnas Kiruna som en kommun där kommunledningen tyckte att människorna, stora såväl som små, var oviktiga. Detta är inte ens förenligt med en god socialdemokratisk politik!
Kanske ska lära mig att gilla läget lite oftare...
Det var inte så hemskt när det kom till kritan. Att jobba alltså. Men jag hade ändå föredragit att vara hemma med barnen och M. Med heltidslön förstås ;-)
Det kanske är som buddhisterna, eller många buddhister menar. I korthet då att lidandet upphör när vi slutar sträva efter mer, bättre, lyckligare och så vidare? När vi bara sätter oss ner och gillar läget även fast det inte är det optimala?
Jag kände mig ärligt talat som en daggmask på en metkrok i går, en daggmask som frenetiskt kämpade för att ta sig lös. Klart att man lider då... Men i morse då, när V. till att börja med vaknade 10 minuter före väckarklockan, alltså 5.50 *gääääsp*, när jag bara pallrade mig upp... Tog på mig och barnen kläderna, fixade frukost, donade på och till och med hann med att dammsuga innan vi gick till dagis... Då led jag inte särskilt mycket alls... Vi hade en mycket trivsam morgon tillsammans. Jag och barnen.
Det är kanske det det handlar om? Det som är grejen? Att gilla läget...
Det kanske är som buddhisterna, eller många buddhister menar. I korthet då att lidandet upphör när vi slutar sträva efter mer, bättre, lyckligare och så vidare? När vi bara sätter oss ner och gillar läget även fast det inte är det optimala?
Jag kände mig ärligt talat som en daggmask på en metkrok i går, en daggmask som frenetiskt kämpade för att ta sig lös. Klart att man lider då... Men i morse då, när V. till att börja med vaknade 10 minuter före väckarklockan, alltså 5.50 *gääääsp*, när jag bara pallrade mig upp... Tog på mig och barnen kläderna, fixade frukost, donade på och till och med hann med att dammsuga innan vi gick till dagis... Då led jag inte särskilt mycket alls... Vi hade en mycket trivsam morgon tillsammans. Jag och barnen.
Det är kanske det det handlar om? Det som är grejen? Att gilla läget...
I morgon...
...börjar jag att jobba igen efter ett långt och välbehövligt juluppehåll.
...kommer barnen att börja på dagis kl. 8 och komma hem först 14.30 - tills vidare.
...börjar M. att jobba igen efter sin föräldraledighet.
I dag...
...har jag haft huvudvärk mest hela dagen.
...har jag försökt slå undan varje tanke på mitt arbete.
...har jag haft ågren till och från hela dagen.
Behöver jag skriva det rakt ut?
Jag vill forstätta vara ledig tillsammans med min man och ha barnen hemma på heltid! Jag vill vara ekonomiskt oberoende och möjligen jobba för ro skull, inte för att jag måste få in pengar på något vis.
Jag måste börja köpa trisslotter lite oftare. Ni kan väl hålla tummarna för en storvinst? 25000 kr/månad i 25 år? Fast jag är inte knusslig. 10000 kr/månad i 10 år går bra det också ;-)
Lade förresten in en bild på min isprinsessa i förra inlägget...
...kommer barnen att börja på dagis kl. 8 och komma hem först 14.30 - tills vidare.
...börjar M. att jobba igen efter sin föräldraledighet.
I dag...
...har jag haft huvudvärk mest hela dagen.
...har jag försökt slå undan varje tanke på mitt arbete.
...har jag haft ågren till och från hela dagen.
Behöver jag skriva det rakt ut?
Jag vill forstätta vara ledig tillsammans med min man och ha barnen hemma på heltid! Jag vill vara ekonomiskt oberoende och möjligen jobba för ro skull, inte för att jag måste få in pengar på något vis.
Jag måste börja köpa trisslotter lite oftare. Ni kan väl hålla tummarna för en storvinst? 25000 kr/månad i 25 år? Fast jag är inte knusslig. 10000 kr/månad i 10 år går bra det också ;-)
Lade förresten in en bild på min isprinsessa i förra inlägget...
Pojke eller flicka? Barn!
Fick en insändare publicerad i lokaltidningen i dag. Har retat mig så på den eviga frågan som man får på diverse ställen: Pojke eller flicka? Å så får man rosa eller blått presentpapper, en vattenpistol eller en glittrig pryl som inte kan användas just till någonting alls... Trodde inte att jag skulle ha en chans att få med insändaren, men det gick! *glad* Klipper in den:
*****
Vi har köpt en Barnbox igen på en av ortens alla hamburgerrestauranger. Samma visa som alla andra gånger när det ska väljas leksak. "Pojke eller flicka?". "Det spelar ingen roll", blir mitt svar. "Sätt dit något som en 2 1/2-åring kan leka med". Kassörskan himlar med ögonen och suckar i tron att jag inget ser eller hör. Samma visa på en av familjer välbesökt majbrasa där det fanns en fiskdamm. Naturligtvis fanns det för ordningens skull två köer till den. Flickor och pojkar.
Vad blev det plötsligt för fel på att vara barn? Är det så fruktansvärt svårt att hitta neutrala leksaker till barnboxar och fiskdammar? Är det fel om en flicka får en vattenpistol och pojken en docka? Jag tycker att det är bra mycket tråkigare att se barnens reaktion när de får en leksak som är alldeles för avancerad för dem eller tvärtom för den delen...
Varför är det så viktigt att klämma in barn i fack baserade på kön? Ve den förälder som klär sin son i ett plagg med någon rosa detalj. Pojken riskerar ju allraminst att bli homosexuell! Flickornas kläder är så känsliga och tighta i passformen att de inte kan leka fritt i dem, men det spelar tydligen ingen roll så länge de är trendiga. Nättare passform och efterfrågan ser så ut, heter det visst. Vad klädkedjorna inte fattat är att föräldrar köper större storlekar än deras döttrar egentligen har för att de överhuvudtaget ska kunna röra sig i sina kläder.
Vad är vi så rädda för? Är det så hemskt att se ett barn utan att vara säker på vilket kön det tillhör? Varför är det så viktigt att till varje pris behålla det traditionellt "manliga" och "kvinnliga" på bekostnad av våra barns valmöjligheter? Ett barn som bara har "manligt" eller "kvinnligt" som val, begränsas som människa och medmänniska. Ett barn som får ta del av både och får det bästa av två världar. Det barnet behöver inte förlora någonting på bekostnad av sig själv eller vinna något på bekostnad av någon annan.
Pojke eller flicka? BARN!
