Varning för åska och stormbyar

image46
Trött
Less
Utan tålamod

Vill bara ligga i soffan och läsa i lugn och ro - men det finns inte på kartan. Ungarna är i luven på mig och varandra, jag försöker byta blomjord för att få det ur världen, har tänkt göra det i snart två månader och i dag skulle det ske! Ute i finvädret... Inte. Snålblåst och kallt ute = byta blomjord inne med två rastlösa barn. Kul? Inte ett dugg! Skulle iofs ha kunnat vänta med det också - det vet jag, men då hade jag bara känt mig än mer stressad över eländet.

Tvättstugan går knappt att göra något i. Arbetsbänken svämmar över av ovikt tvätt och vinterkläder som skulle behöva stuvas undan.

På sätt och vis är det skönt att släktingen i sista stund bara sa att hon bytt lokal för sin dotters studentfirande, men samtidigt blir jag sur över att hon gjorde det med så kort varsel och kanske framförallt sur över sättet hon gjorde det på. I  förbifarten i korridoren på jobbet, med en sur min och inte ens ett tack-i-alla-fall...

Sur på maken för att han tjorvar med sina anmälningar av VAB och begäran av tillfällig föräldrapenning till arbetsgivaren respektive FK. Nu ligger en anmälan om fusk och ett återkrav på 700 kr plus på diskbänken och väntar på honom. Ändå vet jag att det inte rör sig om fusk, eller ens försök till det. Bara allmän tankspriddhet och en slarvig chef som missar att notera VAB:en och att rapportera vidare detta till löneavdelningen. Men vad hjälper det? Kul? Inte alls. Det räcker med att jag dabbar mig med fortkörningar etc. under hans frånvaro.

Huvudet känns som en betongklump. Gick och lade mig hyfsat tidigt (för att vara jag), men så har ungarna legat och knuffat på varandra i storsängen och börjat bråka mitt i natten. Båda två har klivit upp mitt i natten för att gå på toa (bra iofs) och kommer sedan på att det ska tittas på TV, varpå det blir tjafs om detta också. På morgonen när jag väl slår på TV:n ett tag finner barnen det roligt att sitta och sparka med benen på sängstommen *bonk, bonk, bonk* alternativt dra mig i håret eller att sparka mot mina ben med sina *bonk, bonk, bonk*. Slumra vidare? Nå, inte... Lycklig mamma i dag? Inte det minsta...

GÅR det att göra något rätt i  dag? Jag tror inte det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0