Lugnet lägrar sig sakta...
Jag tror att lugnet har börjat lägra sig här hemmavid.
Visserligen spökar min magkatarr fortfarande *blä*, visserligen är ungarna helgalna mest hela tiden och visserligen är det fortfarande mycket att stå i, men det känns ändå lugnt...
Kanske beror det på att jag inte ids ha så höga krav på att det ska vara perfekt med julfirandet i år. Kanske beror det på listorna vi gjort med lite att greja med varje dag så att det inte hopar sig den 23:e, kanske beror det på någonting annat... Men det spelar ju å andra sidan mindre roll nu känns det som. Huvudsaken är att jag inte är stressad in i märg och ben.
Barnen är förväntansfulla och längtar efter tomten. Mest storasyster, men lillebror håller ju med henne i stort sett om allt hon säger, så han hakar på även i detta. Varje morgon inleds med frågan:
"Kommer tomten i dag? Den där tokiga tomten..."
Den där tokiga tomten... Det är barnens far det... Jag har sällan haft så roligt vid julklappsutdelningarna sedan M. började tomta. Förra året var paradnumret att han rasade ner i julklappssäcken med huvudet före. Ungarna tjöt fullkomligen av skratt. Andra tomtar göre sig heller icke besvär - storasyster är rejält reserverad mot dem. Lustigt hur det kan bli ibland.
Lillebror har förresten börjat prata på allvar nu. Nu ploppar det fram tvåordsmeningar i parti och minut och han verkar njuta av att vi faktiskt fattar mer av vad han säger. Det gör vi med för den delen... Han har ocjkså tagit efter sin systers sångglädje och nynnar ofta på diverse melodier. Det är så mysigt med sjungande barn!
Nu känner jag på doften att det är dags att gå ner i köket och kolla in saffranskakan... Vi ska ha glöggkväll med arbetslaget här hemma i morgon och då kan det ju vara gott med en sådan. Själv tål jag ju inte saffran (kliar i hals, mun och på läpparna), men andra brukar ju gilla det så det kan ju vara mödan värt att greja en sådan då :-)
Visserligen spökar min magkatarr fortfarande *blä*, visserligen är ungarna helgalna mest hela tiden och visserligen är det fortfarande mycket att stå i, men det känns ändå lugnt...
Kanske beror det på att jag inte ids ha så höga krav på att det ska vara perfekt med julfirandet i år. Kanske beror det på listorna vi gjort med lite att greja med varje dag så att det inte hopar sig den 23:e, kanske beror det på någonting annat... Men det spelar ju å andra sidan mindre roll nu känns det som. Huvudsaken är att jag inte är stressad in i märg och ben.
Barnen är förväntansfulla och längtar efter tomten. Mest storasyster, men lillebror håller ju med henne i stort sett om allt hon säger, så han hakar på även i detta. Varje morgon inleds med frågan:
"Kommer tomten i dag? Den där tokiga tomten..."
Den där tokiga tomten... Det är barnens far det... Jag har sällan haft så roligt vid julklappsutdelningarna sedan M. började tomta. Förra året var paradnumret att han rasade ner i julklappssäcken med huvudet före. Ungarna tjöt fullkomligen av skratt. Andra tomtar göre sig heller icke besvär - storasyster är rejält reserverad mot dem. Lustigt hur det kan bli ibland.
Lillebror har förresten börjat prata på allvar nu. Nu ploppar det fram tvåordsmeningar i parti och minut och han verkar njuta av att vi faktiskt fattar mer av vad han säger. Det gör vi med för den delen... Han har ocjkså tagit efter sin systers sångglädje och nynnar ofta på diverse melodier. Det är så mysigt med sjungande barn!
Nu känner jag på doften att det är dags att gå ner i köket och kolla in saffranskakan... Vi ska ha glöggkväll med arbetslaget här hemma i morgon och då kan det ju vara gott med en sådan. Själv tål jag ju inte saffran (kliar i hals, mun och på läpparna), men andra brukar ju gilla det så det kan ju vara mödan värt att greja en sådan då :-)
Kommentarer
Trackback
