Intressant egentligen...
Jag tycker att det är fascinerande hur många människor det är som har idéer om vad som är liktydigt med God Undervisning. Finns det några som ens har samma uppfattning? Ja, nästan kanske... Men mer än så kanske det inte är.
Som lärare är det svårt att inte ta alla kritiska röster personligt. Man gör liksom sitt bästa utifrån de förutsättningar man har - yttre såväl som inre, men det är också svårt att alltid tillgodose alla önskemål och behov samtidigt i en klass. Än svårare blir det om man betänker att varje barn också har två föräldrar som har sin idé om hur God Undervisning ska bedrivas. Väldigt många är dessutom kvar i sin egen skolgång och det som varit bra för föräldern anses alltför ofta vara gott nog för barnen, skit samma sedan om nya rön om den Goda Undervisningen gjort entré. Alla ska ha läxor som motsvarar minst två timmars hemarbete dagligen, prov som exakt mäter elevernas kunskaper (eller kanske förmåga att lära sig fakta utantill) - ju oftare desto bättre, sena ankomster ska vilkorslöst rendera kvarsittning, Disciplin är det allena salliggörande och ibland känns det nästan som att det vore läge att återinföra aga. *rys* Dagens skola betecknas otroligt ofta som genomflummig!
Däremot är det inte fel med en diskussion om Den Goda Undervisningen, eller kanske borde det kallas Den Goda Skolgången. Det är ju denna som förhoppningsvis ska leda framåt, mot en utveckling. Framförallt är diskussionen mycket intressant!
Läste en kommentar hos Persilja, där IT-mamman konstaterade att att barnets Fröken inte bett om adressen till barnets blogg. Först sågade jag Fröken jämns med fotknölarna - klart att man ska uppmuntra barns skrivlust så mycket det bara går - sak samma i vilken form barnet skriver, men så började jag att tänka och jag undrar om Fröken i fråga ens vet vad en blogg är?
För det är den krassa verkligheten. Den kompetensutveckling vi, åtminstone i min kommun, får ta del av är alltför många gånger i form av en föreläsning här och där. Inget är sammanhängande, få saker är inspirerande. Ändå är vi många som törstar efter att få vitamininjektioner. Alltför många gånger, oavsett kvalitén på kompetensutvecklingsaktiviteten, finns det också en klase lärare som sitter och inte fattar vad de har där att göra då de redan anser sig vara fullärda och optimalt utvecklade i sin yrkesroll.
Hur ska skolan kunna bli optimal för alla barn, oavsett deras förutsättningar?
Personligen tror jag att fler vuxna, pedagoger såväl som andra vore en bra start liksom en uppvärdering av yrkets status (hur nu det skulle gå till) så att läraryrket återigen blir något positivt - något att vilja bli för fler än vad det är idag...
Som lärare är det svårt att inte ta alla kritiska röster personligt. Man gör liksom sitt bästa utifrån de förutsättningar man har - yttre såväl som inre, men det är också svårt att alltid tillgodose alla önskemål och behov samtidigt i en klass. Än svårare blir det om man betänker att varje barn också har två föräldrar som har sin idé om hur God Undervisning ska bedrivas. Väldigt många är dessutom kvar i sin egen skolgång och det som varit bra för föräldern anses alltför ofta vara gott nog för barnen, skit samma sedan om nya rön om den Goda Undervisningen gjort entré. Alla ska ha läxor som motsvarar minst två timmars hemarbete dagligen, prov som exakt mäter elevernas kunskaper (eller kanske förmåga att lära sig fakta utantill) - ju oftare desto bättre, sena ankomster ska vilkorslöst rendera kvarsittning, Disciplin är det allena salliggörande och ibland känns det nästan som att det vore läge att återinföra aga. *rys* Dagens skola betecknas otroligt ofta som genomflummig!
Däremot är det inte fel med en diskussion om Den Goda Undervisningen, eller kanske borde det kallas Den Goda Skolgången. Det är ju denna som förhoppningsvis ska leda framåt, mot en utveckling. Framförallt är diskussionen mycket intressant!
Läste en kommentar hos Persilja, där IT-mamman konstaterade att att barnets Fröken inte bett om adressen till barnets blogg. Först sågade jag Fröken jämns med fotknölarna - klart att man ska uppmuntra barns skrivlust så mycket det bara går - sak samma i vilken form barnet skriver, men så började jag att tänka och jag undrar om Fröken i fråga ens vet vad en blogg är?
För det är den krassa verkligheten. Den kompetensutveckling vi, åtminstone i min kommun, får ta del av är alltför många gånger i form av en föreläsning här och där. Inget är sammanhängande, få saker är inspirerande. Ändå är vi många som törstar efter att få vitamininjektioner. Alltför många gånger, oavsett kvalitén på kompetensutvecklingsaktiviteten, finns det också en klase lärare som sitter och inte fattar vad de har där att göra då de redan anser sig vara fullärda och optimalt utvecklade i sin yrkesroll.
Hur ska skolan kunna bli optimal för alla barn, oavsett deras förutsättningar?
Personligen tror jag att fler vuxna, pedagoger såväl som andra vore en bra start liksom en uppvärdering av yrkets status (hur nu det skulle gå till) så att läraryrket återigen blir något positivt - något att vilja bli för fler än vad det är idag...
