Pippi

T. är verkligen träffsäker i sina kommentarer... Vi var och kikade lite på bilar i dag, något rymligt, men ändå mindre och snålare i drift jämfört med vår SAAB 9000. T. hade party i bilhallen och testade bilar för fullt, dvs klättrade ut och in i dem, satte sig bakom ratten och nickade viktigt samtidigt som hon hummade och sade "bra" ;)

Väl ute i vår egen bil igen så har jag precis hunnit sätta mig på passagerarsätet när jag hör T. säga något som påminner om "jävlar"... Jag frågar försiktigt vad det var hon sa och T svarar att hon sa att det kliade i vanten, "Jaha", tyckte jag och frågade vad det var hon sa sedan. Då svarar T med oskyldig stämma: "Jag sa att det kliade i vanten och sedan sa jag jävlar!".

Vad ska man säga? Jag gillar ju inte att hon svär, men jag tycker heller inte att jag kan börja orda en massa om att man inte ska svära, snacka om att be om problem då ;) Dessutom så poppar det ju en och annan groda ur min mun också då och då... Jag antar att devisen att barn inte gör som du säger, utan att de gör som du gör är ganska sann. Trots allt.