Avlämning utan protester! *lycka*
Var egentligen på väg att lägga mig nu, men jag måste bara få berätta en sak om lillskräp :-)
I dag var första dagen (efter att inskolningen blivit klar) som V. inte alls protesterade när han och T. blev kvar på dagis. Tidigare i veckan har han gett uttryck för lite halvhjärtade protester sådär, men i dag tog han sin fröken i handen och tultade lyckligt iväg för att hämta matvagnen. Klart att han sedan var tvungen att göra ett utbrytningsförsök och sticka in på en annan avdelning *busunge*, men det var allt annat än ledsna miner. T. ropade bara "Hejdåååå, mamma!" och försvann sedan som ett spårljus.
Det är så skönt att det går bra för dem där... Mitt hjärta hade brustit om båda barnen (eller en av dem för den delen) varit jätteledsna vid avlämningen. Jag är lyckligt lottad. I alla fall i dag.
I och för sig tror jag att promenaden till dagis gjorde en avsevärd skillnad för V. Stunden det tar att promenera de 200 metrarna till dagis behövs nog för att han ska hinna förbereda sig mentalt på vart han är på väg och var han ska vara.
Att det sedan finns miljoner saker att upptäcka är en annan bonus. I dag var det en stor gran som var väldigt fascinerande. T. tyckte att det var trivsammare att gå med sin hand i min och filosofera om stort och smått. *mys*
Kommentarer
Trackback
