Jag har fått en rolig kompis!
I dag när jag kom hem möttes jag av en trumpen och ledsen dotter som absolut skulle hälsa på hos Tobias (grannkillen som brukar vara taskig med T.). Det gick inte att lugna henne med mer än ett löfte om att vi skulle ringa och prata med någon ifall det skulle gå bra att T. kommer över ett tag. Vi föreslog T. att vi kunde ringa till Julia (jämngammal tjej på kvarteret) eller Max (kompis från dagis) istället. Svaret blev ett lyckligt "JAAAA, jag vill hälsa hos Julia! Jag TYCKER OM Julia!".
Så ringde vi då dit och T. gick över för en dryg timmes lek. Det var en sådan fröjd att se henne traska iväg med sin far så glad i hågen för att hon skulle få leka med en kompis efter dagis också. T. var lite avvaktande när hon skulle stanna där och Julia var lite blyg först, men det gick snabbt över när Julia deklarerade att hon hade ett EGET rum minsann :-) Vips, så var de uppe på övervåningen, liksom :-) Till saken hör också att Julia hade stått och studsat hemma i väntan på T. Hennes mamma hade haft fullt sjå med att hålla Julia inne, J. skulle ju ut och möta T. när hon kom :-) Gullungar!
Så ringde vi då dit och T. gick över för en dryg timmes lek. Det var en sådan fröjd att se henne traska iväg med sin far så glad i hågen för att hon skulle få leka med en kompis efter dagis också. T. var lite avvaktande när hon skulle stanna där och Julia var lite blyg först, men det gick snabbt över när Julia deklarerade att hon hade ett EGET rum minsann :-) Vips, så var de uppe på övervåningen, liksom :-) Till saken hör också att Julia hade stått och studsat hemma i väntan på T. Hennes mamma hade haft fullt sjå med att hålla Julia inne, J. skulle ju ut och möta T. när hon kom :-) Gullungar!
När jag sedan hämtade T. så hämtade jag en mycket glad unge! De satt uppe i Julias säng och åt glass när jag kom :-) T. var så lycklig när hon började gå hemåt. Hon sprang och hoppade hela vägen hem och bland det första hon sa åt mig när vi kommit ut var "Jag har fått en rolig kompis och vi har lekt med BARBISAR". Barnen hade tydligen haft fullt upp hela tiden och inte kivats en enda gång. Kul! Jag blev också lite förundrad över hur frimodig min dotter ändå är... Hon har ju aldrig varit och lekt ensam (utan mig eller sin pappa) hos någon på detta vis förut. Då räknar jag inte att vara in och vända hos Tobias ;-) Jag hade nästan väntat mig att Julias mamma skulle ringa efter oss för att T. var ledsen eller så. Men så blev det inte!
Jag tror ändå att det som värmer mitt mammahjärta mest är att T. har hittat en jämlik och jämngammal kompis som bor nära oss, som hon får bekräftelse av för sin egen skull. Hon behöver inte krusa Julia för att kunna vara med henne, utan de leker på lika villkor... Båda uppskattar varandra för det de är, inget annat.
Det är mycket värt :-)
Kommentarer
Trackback
