Döden, döden...
Har för mig att det var så Astrid Lindgren berättade att hon inledde telefonsamtalen med sina systrar (eller om det var sin syster).
Det har det handlat om till en viss del för oss i dag. Inte så att någon har dött, eller jo... Det har de ju, men det var ett tag sedan nu.
Jag ville åka till min gammelmosters och morfars gravar och tända ljus och så. Det är ju trots allt allhelgona och det var ett tag sedan jag var dit och hälsade på dem. Barnen kunde ju liks inte stanna ensamma hemma, så de fick lov att följa med men jag tänkte att det kanske kunde vara bra att förbereda dem lite på vart vi skulle...
Jag: I dag ska vi åka till kyrkogården och tända ljus vid gammelmoster S:s och gammelmorfar H:s stenar.
T: Varför är man där?
Jag: För att man har dött och har åkt upp till himlen och Gud.
T: Som Dixi? (kusinernas hund)
Jag: Ja, som Dixi.
T: Varför är man död?
Jag: Det är lite olika. En del är gamla, andra är sjuka och en del vet man inte varför de är döda...
T: Är man i himlen då? När kommer man därifrån?
Jag: Ja, man är i himlen då. Men när man åker till himlen, då stannar man där.
T: Varför har man stenar?
Jag: För att man ska komma i håg varandra. Ungefär som kom-i-håg-stenar.
T: Jag vill också tända ljus.
Lillebror sa ju inte så mycket. Han följde mest med och lekte i snön. T. var lite fundersam när vi var på plats, såg jag. Hon var ovanligt tyst och stilla. Men det var liksom inte så mycket mer med det. Hon frågade inget mer, utan konstaterade mest att vi nu hade hälsat på gammelmoster och gammelmorfar och tänt ljus vid deras kom-i-håg-stenar. Men jag antar att det kommer fler frågor så småningom med tanke på att T. pratar en hel del om att man inte får skjuta vargar, inte får döda djur och sådant. Så jag skulle tro att hon grunnar en del på vad som händer och vad man får göra och inte...
Vi hade i alla fall en trevlig stund tillsammans när vi åkte ut och tände ljusen. Barnen tog också med sig varsin röd hjärteballong som vi knöt fast vid gravstenarna. Det såg jättefint ut när vi gick därifrån, med ljusen som glimrade vid stenarna och den röda ballongen som fladdrade i vinden.
Det har det handlat om till en viss del för oss i dag. Inte så att någon har dött, eller jo... Det har de ju, men det var ett tag sedan nu.
Jag ville åka till min gammelmosters och morfars gravar och tända ljus och så. Det är ju trots allt allhelgona och det var ett tag sedan jag var dit och hälsade på dem. Barnen kunde ju liks inte stanna ensamma hemma, så de fick lov att följa med men jag tänkte att det kanske kunde vara bra att förbereda dem lite på vart vi skulle...
Jag: I dag ska vi åka till kyrkogården och tända ljus vid gammelmoster S:s och gammelmorfar H:s stenar.
T: Varför är man där?
Jag: För att man har dött och har åkt upp till himlen och Gud.
T: Som Dixi? (kusinernas hund)
Jag: Ja, som Dixi.
T: Varför är man död?
Jag: Det är lite olika. En del är gamla, andra är sjuka och en del vet man inte varför de är döda...
T: Är man i himlen då? När kommer man därifrån?
Jag: Ja, man är i himlen då. Men när man åker till himlen, då stannar man där.
T: Varför har man stenar?
Jag: För att man ska komma i håg varandra. Ungefär som kom-i-håg-stenar.
T: Jag vill också tända ljus.
Lillebror sa ju inte så mycket. Han följde mest med och lekte i snön. T. var lite fundersam när vi var på plats, såg jag. Hon var ovanligt tyst och stilla. Men det var liksom inte så mycket mer med det. Hon frågade inget mer, utan konstaterade mest att vi nu hade hälsat på gammelmoster och gammelmorfar och tänt ljus vid deras kom-i-håg-stenar. Men jag antar att det kommer fler frågor så småningom med tanke på att T. pratar en hel del om att man inte får skjuta vargar, inte får döda djur och sådant. Så jag skulle tro att hon grunnar en del på vad som händer och vad man får göra och inte...
Vi hade i alla fall en trevlig stund tillsammans när vi åkte ut och tände ljusen. Barnen tog också med sig varsin röd hjärteballong som vi knöt fast vid gravstenarna. Det såg jättefint ut när vi gick därifrån, med ljusen som glimrade vid stenarna och den röda ballongen som fladdrade i vinden.
Kommentarer
Postat av: Helena
Det är spännande att få höra en del av barnens tankar! Lät så fint med hjärteballongen :)
Kram!
Postat av: Malin
Hej! Vad mysigt det låter, hjärteballonger & ljus, vilken fin gest! Jag tycker alltid att det är så mysigt att åka och tända ljus vid allhelgona, men både mina & Ronnies släktingar är begravda i Stockholm, så nu blir det bara att vi åker dit & lägger en blomma, men det är ju OK det också.
Kram Malin, nov02-listan
Trackback
