Pippi

För två dagar sedan förvånade dottern både mig och sin far... Inget hemskt sådär, men det var onekligen lite underhållande. Det kunde vi ju däremot inte visa för T. som var så uppfylld av sitt artisteri och som som tog sig själv på djupaste allvar där hon stod...

Barnen fick en leksaksgitarr för ett par veckor sedan, en sådan där liten i trä som i det närmaste ser ut som en riktig gitarr. Den har varit jätteuppskattad och ungarna har verkligen suttit ner och försökt spela "på riktigt" på den...

Så var det då den här kvällen efter middagen... T. hade ätit färdigt och gått från bordet för att leka. Hon plockar upp gitarren, ställer sig mitt på golvet och tar på sig sin allra bistraste min:
*twäänng* (slår an strängarna med ett kraftfullt tag)
"Jagvillintejagvillinteguuuunga"
*twäängtwäng" (än mer kraft)
"Det är duuuumt, jag viiiill INTE!"
*twängtwängtwäng*
"Nån är EELAAK"
*twängtwäng*

Det är så uppenbart. Min dotter kommer att bli värsta punkrockaren. Hon har påbörjat sin bana redan nu :-)