Pippi

Det var länge sedan jag kände mig så här motiverad till att få träffa eleverna och till att komma igång att jobba. det är ovant, men roligt att känna så. Jag tar det som en bekräftelse på att det faktiskt behövdes ny luft under vingarna och att det gör mig gott att få det.

Men jag är fortfarande lika pigg som en inlagd sill, dvs inte det minsta. I morgon vankas höghöjdsbana, eller bana på marken för fegisarna. Dvs såna som jag ;) Håll tummarna för att jag kommer hem i helt skick om jag nu skulle få för mig någonting...

Dessutom ska det kalasas i morgon. Ska gå ner och fixa lite. Maken och undertecknad har en timme mellan kalasstart och slut på jobbet... TUR att det finns en mormor och morfar som ställer upp och hämtar hem ungarna samt utfodrar dem. Vår tacksamhet känner inga gränser just nu.

Måste gå och vara solidarisk nu och inte fly verkligheten här på bloggen. See Ya!