Pippi

I dag är det inte fredag, men städa kan man ju göra i alla fall... Det tyckte i alla fall dottern...

I dag är en dag som man bara njuter av. I alla fall ett tag... Vaknade kl. 9 av att sonen kom in och kramade om mig. Sämre än så kan man ju ha det :) Maken trött efter en bastukväll med sin svåger, så han fick sovmorgon i dag. Går ner med barnen, fikar, öppnar altandörren så att de kan gå ut och in som de behagar. Vädret är ju fantastiskt, så varför inte?!

I går lekte barnen med sina barbiedockor på altanen och hade också vatten i ett par gamla glasslådor. Det var dockornas badkar. Vattnet var kvar förstås och den företagsamma dottern försåg sig med mer av den varan från vattenslangen.

Jag sitter i köket och njuter av lugnet, bläddrar förstrött i gårdagens Aftonblad (var ju tvungen att köpa den för att kunna läsa Åsa Larssons krönika i Härligt hemma-bilagan som jag också gillar) och sippar samtidigt på en kopp kaffe. Härligt! Plötsligt hör jag ett gnissel, ni vet det där ljudet av skosulor mot vatten på ett golv, ackompanjerat av dotterns sång "städa, städa varje fredag åsså varje juuuul - det tycker jag är kuuuul". Hör det en omgång till innan jag kopplar vad ljudet är för något, går ut i vardagsrummet och ser till mina grå hårsäckars förtjusning att det ligger en stooor vattenpöl vid altandörren och att golvet redan mörknat i springorna.

Suck.

Dottern drog förstås som en avlöning, sonen hann inte lika långt. Båda fick dock hjälpas åt med att skura upp vattnet till ljudet av den ömma moderns djupa suckar ;)

Det blir ingen mer vattenlek för barnen i dag. I alla fall inte i ensamt majestät. Leker de med vatten kommer jag garanterat att vara i närheten, eller maken för den delen. Nu är han ju vaken. Jag sitter här med huvudvärk, men det känns ändå trösterikt att veta att jag har ännu ett minne att skratta åt tillsammans med maken och barnen om ett antal år när de är och hälsar på med sina respektive ;)