Pippi

Min son är verkligen fenomenal på att somna. Det har han varit i stort sett jämt, redan som spädis hade han otroligt lätt för att somna till skillnad från sin storasyster som ofta haft svårt att komma till ro. På dagis säger de också ofta att lillebror är otroligt snabb på att somna. De äter lunch och går till vilan, där lägger lillebror huvudet på kudden, drar filten över sig och somnar. Punkt. Ändå är de fem-sex stycken barn i åldrarna två till tre år som vilar tillsammans...

I vintras var han trött efter en längre utevistelse, blev arg för att han var tvungen att komma in och klä av sig. Vägrar ta av sig kläderna och går och sätter sig i trappan för att tjura. Fem minuter senare går jag för att kolla hur det egentligen står till med lillskräpet, om han vill ha hjälp nu. Då har han lutat huvudet mot ett trappsteg högre upp och... Somnat.

I veckan hade vi sedan varit till mormor och morfars stuga. Lillebror hade då hoppat över vilan på dagen och var förstås trött. Två minuter innan vi kör upp på infarten somnar han i bilen. Jag får liv i honom och han stapplar in på trötta ben. Sätter sig på golvet för att ta av sig skorna, men verkar känna att han inte ids. Lägger sig ner på klinkergolvet och... Somnar.

I går satt vi sedan i köket och åt middag. Mormor och morfar bjöd på pizza och barnen brukar tycka om det. Så även i denna gång. Lillebror hade inte sovit på dagen denna gång heller, så han var ju en trött liten själ nu också. han blir sur över något, vänder sig om på sin stol, korsar armarna och gömmer ansiktet i dem. Det går en stund och han får sitta och sura i fred. Efter en stund inser jag att pojken är lite för stilla. Kikar lite närmare och inser att sonen... Sover. Det var ju bara att lyfta upp honom, göra natt och bära upp det rosenrasande lilla livet till sin säng. Klockan var ju iofs inte mer än 18, men det spelade mindre roll. Där har han sedan dragit på till 6.30 i morse när jag fick väcka honom innan dagis. 

Trött, tröttare, Lillebror...