Denna dag, ett liv!
Det skulle liksom räcka med detta plus att jag kom på kant med en släkting i en lite infekterad fråga, men som lök på laxen så har jag kört sönder ett däck på bilen.
- Kom ut från en rondell under uppbyggnad, kom på att jag glömt hundarna hos mina föräldrar i min iver att komma hem till barnen, skulle göra en u-sväng. Stressad förstås. Trodde att jag skulle komma runt, inser att det inte går, kommer bil längre bort, låter bli att backa och chansar på att jag tar mig över trottoarstenarna men fastnar över dem. Försöker köra framåt, går inte. Backar, går inte - antar att det är där jag pajade däcket. Blir stående, vill bara gråta... Känner mig totalt handlingsförlamad!
Mannen-med-Stetsonhatt-och-pipa stannar och hjälper mig med hur jag ska ta mig lös. En annan kille stannar också och byter helt sonika däcket åt mig. Vänliga, vänliga själar. Ovärderliga själar! Hade liksom lust att bara krama om dem, men det var inte riktigt läge för det. Jag hade ju ordnat upp däckbytet själv, men det var ändå hemskt skönt att slippa. Var liksom nog uppriven ändå
Åker till Volvo, men konstaterar där att däcket är söndertrasat. Bestämmer mig för en annan verkstad och kostnad X antal kr. Tid bokad på måndag för balansering av övriga tre däck. X antal kr/däck. Summan blir i alla fall måååånga X antal kronor. Pengar som jag hellre hade använt till annat...
Suck
Åkte i alla fall till OKQ8 för att kolla underredet och bilen var ok. Det var i stort sett lite smuts som skrapats bort och det går ju att leva med. Åkte hem. Tog ut hundarna på en promenad i gråvädret och det var mycket, mycket välgörande! Hörde i minst tre sorters fågelsång, gräset spirar lite här och där, videkissarna tittar fram. Det var helt enkelt en här-och-nu-upplevelse :)
Tänkte så åka på Coop och köpa Pelargoner. De hade ett erbjudande om 4 st för 79 kr och det kändes ju överkomligt. Lämnade Volvon hemma för att slippa köra så mycket på reservhjulet och tar makens Fårrd istället. Med facit i hand får han vara glad om den inte är uppeldad när han kommer hem...
För det första fick den motorstopp i varenda korsning, då normala bilar förväntas kunna gå på tomgång. För det andra var jag livrädd hela tiden för hela bilen klonkade och knakade hela vägen till Coop. Det lät som att den skulle rasa ihop närhelst. Väl på Coop får jag dra fram bilen på startmotorn de sista 10 metrarna, för då fick jag inte igång den längre. Ringer efter pappa som ska komma och hjälpa mig hem och går in på Coop. Vad finns kvar av Pelargonerna? En sketen liten kvist!
Ut på parkeringen, pappa på plats, byter bil...
När 1/10 av vägen återstår ser jag blåljus blinka till just bakom pappa och Fårrden.
Ni fattar vart det är på väg va?!
I alla fall så kommer jag ju fram till platsen, stannar pappas bil, kliver ut och frågar vad som pågår... Jodå. Köra utan bälte (dumt!), lite för fort (fattas bara annat, bilskrället hade ju stannat annars) och dessutom har bileländet KÖRFÖRBUD! Den skulle ha besiktigats i FEBRUARI!! Hur 17 har man kunnat missa en sådan ganska avgörande detalj? Nu är det ju liksom inte tal om en liten informationsmiss längre...
Jag får i alla fall ett sammanbrott där mitt ute på vägen, tårarna sprutar och poliserna (3 st) ser lätt chockade ut över det hysteriska fruntimret som kom från ingenstans. En av dem lyssnar i alla fall till det jag lyckas förmedla i mitt upprörda, ömsom gråtande, snorande och hulkande, snyftande sinnestillstånd. Det slutar med böter för att ha kört utan bälte och jag blir rekommenderad att boka tid på besiktningen. Inget om fortkörningen.
Jag kan då rakt inte begripa varför i hela fridens namn just precis ALLT skulle hända just i dag?!
Men jag blir lite fnissig när jag tänker på vad poliserna måste tänkt. En av dem var dessutom en av barnens fröknars man (liten stad...) och vi hann avsluta med lite prat om deras graviditet och med en sänd hälsning till fröken ;)
Snacka om tvära kast.
Den här dagen går verkligen till historien...
Jag säger nog som farbror Melker: Denna dag, ett liv...
Ljuspunkt...
Det var det mest.... ja, jag finner inte ord...jag har hört på länge! Stackare! Det platsar som manus till en film. Oj,oj,oj säger jag bara. Jag hade fått ett sammanbrott redan i rondellen.
Jösses vilken hemsk dag du har haft! Men jag kunde ändå inte låta bli att skratta... :)
Ja, jag hade nog hållit med om stackare tidigare i dag... Men nu sitter jag mest och fnissar åt eländet. Det är lite trevligare så än att sitta och skuldbelägga sig själv (vilket jag också gjort...). Så det är nog inte _så_ synd om mig längre (bara lite). Skratta med mig istället :)
Stackars dig!!! Fy vikken sketen dag. Kunde i alla fall inte låta bli att fnissigt dra paralleller med" Vi hade åtminstone tur med vädret"- filmen........
fast vädret bara är skit!!!
Kramisar!!
Nämen, jösses! Vilken jäkla dag! Förstår inte att du kom igenom den levande :-) Jag hade brutit ihop lååååångt tidigare! Blir väl oxå lite fnissig när jag tänker på vad poliserna egentligen tänkte när du kommer farande, men jösses vad sjyssta dom var! Hoppas dagen har varit bra mycket bättre än gårdagen!
Kramar Malin, nov02-listan
Å damen! Vilken sumpig dag! Du är strong du! Jag skulle övningsköra i den där Forden - eller satans egen bil som jag kallar den. Tycker du att det är konstigt att jag väntade 12 år att ta körkort?
Åsa, det är inte det minsta konstigt att du väntade i 12 år på att ta körkort! Jag förstår dig så väl... Fast jag övningskörde ju iofs också med den, men den var inte ens hälften så skruttig då ;)
Malin, i dag har det varit en mycket bättre dag! Tackar som frågar :)
Kajsa, om vi ens hade haft tur med vädret så vore det väl en sak - nu blir man ju mest deprimerad över det också... Fast det snöar ju åtminstone inte *optimisten har talat*
Ursäkta, men jag KAN inte låta bli att fnissa åt eländet. Men du gjorde ju det enda rätta och insåg att hela dagen utgjorde UTMÄRKT bloggmaterial! ;-)
Ibland får man offra sig för bloggen ju *hihi*
