Pippi

I går var vi till barnens änglakompis grav. Jag tyckte att det var hemskt jobbigt. Barnen tog det på det hela taget med ro. De tände varsitt ljus och plockade varsin blomma som de lade på graven.

I dag var det minnesstund på förskolan. Många kom. Ävenså A:s föräldrar och farmor, som jag dessutom jobbat med. Det var skönt att träffa dem. På något vis kändes det som att det blev lättare att sörja, eller kanske var det bara skönt att få krama om dem allihop och säga åtminstone en del av allt det där jag tänkt. Dottern var fram om kramade om A:s mamma två gånger och hon hade målat en bild till föräldrarna där hon sa att A:s hund var med.

Församlingens kyrkoherde var också på plats. Han var min konfirmationspräst också. Han må vara gammal och lite konservativ, jag talade aldrig med honom. Men bara hans närvaro var lugnande. Det var skönt att han också var där. Vi sjöng "Tryggare kan ingen vara", bad Gud som haver och så läste kyrkoherden ett brev till lilla mamma och pappa som var skrivet i änglarnas stad. Jag hittade igen det här. Versionen som finns här riktar sig bara till mamma, den vi fick höra var till både mamma och pappa...

ETT BREV TILL MIN LILLA MAMMA FRÅN ÄNGLARNAS STAD

Lilla Mamma, jag ser dig från min nya plats,

den plats som kallas för änglarnas stad.

Jag vill att du ska veta mamma,

att jag har det så bra här.

Här finns det inga bekymmer,

bara glädje och ren kärlek.

Jag har så många vänner,

änglar som är både unga och gammla.

Här råder det ingen ålder,

bara en stor kärlek till varandra.

Lilla Mamma, i änglarnas stad är allt så vackert,

de vackraste färger, blommor och porlande vatten.

Det finns vackra vita hus,

och skogar med de vackraste träd.

Mamma, bergen är blå,

och överallt finns det stenar i vitaste marmor.

På de grönaste ängar,

växer otroliga blommor i de vackraste färger.

Mamma, jag vill att du ska veta,

att jag trivs väldigt bra här.

Lilla Mamma, jag har en stor uppgift här,

det är att hjälpa människorna på jorden.

Men dig hjälper jag först,

för du är min lilla mamma.

Jag försöker se till så du har det bra,

för jag vet hur mycket du saknar mig.

Jag försöker lindra din smärta,

men jag vet att jag inte kan det.

Det gör ont att mista någon man älskar,

jag vet det min lilla mamma.

Lilla Mamma,en sak vill jag du ska veta,

det är att jag är närmare dig än du tror.

Jag pussar dig ofta på kinden,

och smeker din arm.

Jag torkar bort dina tårar,

och ger dig styrka att klara av din dag.

Du har öppnat ditt hjärta,

och du vet att jag finns där inne.

Som ett ljus, en solstråle och en stjärna,

kommer jag alltid att finnas i ditt hjärta.

Mamma , jag kommer alltid att vara hos dig,

så länge du lever.

Lilla Mamma, jag vill be dig om en sak,

lev ditt liv mamma.

Lev ditt liv för dig,

och lev ditt liv för mig.

Var inte rädd mamma för att leva,

det är det livet är till för.

De dagar då du känner att ditt liv inte har någon mening,

slut dina ögon i stillheten, och känn att jag är hos dig.

Jag kommer alltid att vara hos dig,

det är min uppgift.

Så en dag, lilla mamma står vi framför varandra igen,

jag ser din lycka, ditt vackra skratt,

när jag sluter dig i min famn.

Då när jag hälsar dig välkommen tillbaka,

hit till änglarnas stad.

På återseende mamma

Skriven av Marie-anne Thörnström den 16 augusti 2006


Till dig, A. Änglakompis i himlen. Vi saknar dig väldigt, väldigt mycket. Du har lämnat ett tomrum efter dig som ingen kan fylla. Din glada röst, din fart och fläkt, dina upptåg och ditt glada leende när du kikade fram över staketet på dagis. Tills vi ses igen...