Integritet eller bara att veta vad man vill?
Min dotter tycks ha begåvats med en väldig massa integritet. Eller åtminstone en väldig massa säkerhet på vad hon tycker är okej och inte.
Häromkvällen satt vi i soffan och hade vårt vanliga kvällsmys med välling och lite småprat framför tv:n. Jag satt då och strök henne över håret och började försiktigt dra det bakom hennes ena öra när T. tar min hand och bestämt konstaterar att "Du är inte mormor!". Jag får alltså inte lov att stryka håret bakom hennes öra, utan det är bara mormor som åtnjuter det privilegiet... Att i övrigt smeka hennes hår går bra, bara jag inte rubbar det eller ens är i närheten av att föra det bakom öronen :-)
I vanliga fall hade jag nog tyckt att det mest bara var bra att jag inte var mormor (det är ju alltid trevligare att få vara sig själv, menar jag). Men nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska tänka... ;-)
Häromkvällen satt vi i soffan och hade vårt vanliga kvällsmys med välling och lite småprat framför tv:n. Jag satt då och strök henne över håret och började försiktigt dra det bakom hennes ena öra när T. tar min hand och bestämt konstaterar att "Du är inte mormor!". Jag får alltså inte lov att stryka håret bakom hennes öra, utan det är bara mormor som åtnjuter det privilegiet... Att i övrigt smeka hennes hår går bra, bara jag inte rubbar det eller ens är i närheten av att föra det bakom öronen :-)
I vanliga fall hade jag nog tyckt att det mest bara var bra att jag inte var mormor (det är ju alltid trevligare att få vara sig själv, menar jag). Men nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska tänka... ;-)
Kommentarer
Trackback
