"Mamma är en prinsessa" och min dotter är ett litet monster ibland...
T. är bara underbar :-) Det är hon ju egentligen oavsett vad hon gör, men i går var hon det lite extra mycket...
Hon satt vid köksbordet och ritade. På ena sidan pappret ritar hon tre huvudfotingar. Två av dem är lite mindre än den första och har ringar med en större fläck på. Det var hon och lillebror. De var Sjörövar-Fabbe och hade lapp för ögat. Den stora huvudfotingen var pappa, han hade massor av knappar på sig. Mycket riktigt hade han också på sig en skjorta för dagen.
På den andra sidan av pappret har T. ritat en ensam huvudfoting med en cirkel runt benen. Från varje öga strålar det ut tre streck på ovansidan. Det är jag. Jag är en prinsessa med en kjol (cirkeln runt benen) och så har jag ögonfransar (strålarna från ögonen). Jag får också veta att jag är en fin prinsessa som har ögonfransar precis som Kajsa och Mimmi (T. är tittar gärna på Kalle Anka och Musse Pigg).
Mysunge!
Inskolningen med lillebror gick fortsatt bra i dag. Han lekte med, eller snarare parallellt med en (nästan) jämnårig kille och tog ingen större notis om M. Det var däremot inte så populärt att K (inskolningsfröken) tog på honom kläderna, men det brukar å andra sidan aldrig vara omtyckt med påklädning när han är trött.
T. märkte inte ens att pappa var där utan röjde på som vanligt. Det hade visst varit rätt intressant att se henne agera. Jag hade också haft lust att vara en fluga på väggen! I alla fall gick T. i taket över att V. var inne i ett rum med en av de äldre pojkarna. Den äldre killen hade dessutom stängt dörren, vilket T. reagerade otroligt starkt på. En jämnårig kille och T. hade dessutom kommit ihop sig om något. Det slutade med att T. rusade efter, knuffade omkull honom och tryckte ner hans ansikte i snön. Jag tror att vi får börja förbereda oss på upprörda samtal från andra föräldrar snart, eller på kallelser till möten från förskolepersonalen... *hu* Jag som alltid trott att T. varit tyst och försynt... Tydligen har jag haft lite fel. Hemskt nog (?) tycker jag ändå att det är bra att hon inte låter någon sätta sig på henne. Men jag trodde inte att hon skulle vara kapabel att göra på det viset.
Voj, voj...
Hon satt vid köksbordet och ritade. På ena sidan pappret ritar hon tre huvudfotingar. Två av dem är lite mindre än den första och har ringar med en större fläck på. Det var hon och lillebror. De var Sjörövar-Fabbe och hade lapp för ögat. Den stora huvudfotingen var pappa, han hade massor av knappar på sig. Mycket riktigt hade han också på sig en skjorta för dagen.
På den andra sidan av pappret har T. ritat en ensam huvudfoting med en cirkel runt benen. Från varje öga strålar det ut tre streck på ovansidan. Det är jag. Jag är en prinsessa med en kjol (cirkeln runt benen) och så har jag ögonfransar (strålarna från ögonen). Jag får också veta att jag är en fin prinsessa som har ögonfransar precis som Kajsa och Mimmi (T. är tittar gärna på Kalle Anka och Musse Pigg).
Mysunge!
Inskolningen med lillebror gick fortsatt bra i dag. Han lekte med, eller snarare parallellt med en (nästan) jämnårig kille och tog ingen större notis om M. Det var däremot inte så populärt att K (inskolningsfröken) tog på honom kläderna, men det brukar å andra sidan aldrig vara omtyckt med påklädning när han är trött.
T. märkte inte ens att pappa var där utan röjde på som vanligt. Det hade visst varit rätt intressant att se henne agera. Jag hade också haft lust att vara en fluga på väggen! I alla fall gick T. i taket över att V. var inne i ett rum med en av de äldre pojkarna. Den äldre killen hade dessutom stängt dörren, vilket T. reagerade otroligt starkt på. En jämnårig kille och T. hade dessutom kommit ihop sig om något. Det slutade med att T. rusade efter, knuffade omkull honom och tryckte ner hans ansikte i snön. Jag tror att vi får börja förbereda oss på upprörda samtal från andra föräldrar snart, eller på kallelser till möten från förskolepersonalen... *hu* Jag som alltid trott att T. varit tyst och försynt... Tydligen har jag haft lite fel. Hemskt nog (?) tycker jag ändå att det är bra att hon inte låter någon sätta sig på henne. Men jag trodde inte att hon skulle vara kapabel att göra på det viset.
Voj, voj...
Kommentarer
Trackback
