Som ett gift gammalt par...

Vi hade besök i dag av en kompis med barn. Eller det var bara storebror som var med. Lillasyster fick stanna hemma. Storebror är jämngammal med storasyster här hemmavid.

Besöket var i alla fall mycket välkommet. Barnen lekte och hade roligt. Lillebror här i huset försökte febrilt hänga med på ett hörn, men det slutade med att far tog med sig sonen på övervåningen så att dottern med kompis fick leka lite mer ostört, utan någon som klängde, hängde och slängde som en liten apa i ärmar och byxben...

När kompisen då skulle åka hem igen gav sonen upp ett ramaskri. Han ville verkligen inte åka, varpå vi bjöd honom att stanna ett tag till och även äta med oss. Klang och jubelsång, så fick det bli :-)

T. och O (storebrodern) lekte verkligen bra tillsammans. Visst förekom det kiv och så, men det var liksom mest give and take hela tiden.

Men det roligaste var nog hur de lät som ett gift gammal par... Jag låter ett klipp från ett samtal, i bilen på vägen hem till O tala för sig själv. Jag själv trodde att jag skulle kissa på mig där jag satt och kvävde mitt skratt (svårt!).

Barnen talar om vad de gjort under semestern:
O: Vi har varit till ett land. Dinosaurielandet.
Jag: Var dinosaurierna stora?
O: Ja, det var de. De var jättestora!
T: Vi har varit och hälsat på djur. På Farmen.
O: Vadsadu?
T: (något högre) Vi har varit och hälsat på djur. På Farmen.
O: Jaha. Jag hör inte vad du säger. Du måste prata högre.
[Till saken hör att T. ofta kan prata ganska tyst, men i detta fall var det inget problem. Till och med jag hörde vad hon sa ;-)}
T: Jag klappade en lama där.
O: Vadsadu?
T: (något högre igen) Jag klappade en lama där!
O: Vadsadu?
T: (märkbart irriterad) J A G  S A  A T T  J A G  K L A P P A D E  E N  L A M A  D Ä R!!!
O: Jaha

Därpå dog liksom diskussionen ut lite av sig självt... Jag kunde inte prata så mycket där jag satt med mitt skratt bubblande i kroppen, hett längtandes efter att få explodera i ett gapflabb och varken O. eller T. tycktes anse att det var någon större idé att prata desto mer med varandra just där och då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0