Min rättrådiga dotter...

Jag är mycket stolt över min och makens dotter. Kanske har vi gjort något rätt, i något sammanhang. Jag vet inte i vilket... Men på något vis i alla fall... Eller så är det bara så att hon är en så fantastisk liten personlighet i sig själv, utan inblandning från sina föräldrar (ja, utöver den rent fysiska, biologiska biten då ;-))

Dottern är världens förståndigaste unge vissa stunder och andra stunder rämnar världen för att det är en fluga på hennes fönster (T. är fortfarande livrädd för dessa kryp - vad ska man göra?!) eller för att hon inte fick gå först nedför trappen... 

Det var i alla fall en kväll när hon låg och pratapratapratade för att hon inte hade lust att/kunde somna... Plötsligt säger hon att M. (en av tvillingarna som härjat med henne förut) sagt att hon (T.) skulle nypa sin lillebror. Maken som var på plats frågade då hur T. hade gjort och svaret blev... "Jag nyptede inte V., för jag ville inte det. V får ont då. jag sa Nej till M.". En annan grej var när grannpojken, Tobias, var här. Han sa att V. inte fick vara med honom och T. och leka på övervåningen när T. resolut klämde i med: "JOHO! Det får han visst det!!!" Varpå hon ropade upp lillebror som klev upp för resten av trappan...

Jag tycker att det är rätt tufft av en 3,5-åring att gå emot och säga emot en 5-åring respektive en 6-åring...

Jag är mycket stolt över min dotter! Bättre storasyster kan V. inte ha, allt ret och alla tjuvnyp till trots :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0