Fröken Vante samt anarkisterna T. och V.
Jag pratade med henne igår och det visade sig att det var ett klumpigt försök att skoja till det. Jag tycker inte att man skojar om sådant, men så är jag kanske osedvanligt humorbefriad ibland?!
Lillebror GÖR annat än att vara på de yngre. Han kan stundtals leka jättebra med dem, men så kommer det ett tjuvnyp mitt i alltihop... De försöker vara i hans närhet så att han inte får så många tillfällen att "misslyckas" och så att de också får en chans att bekräfta V. positivt.
Maken och jag ger det ett par veckor nu, sedan kommer vi att begära ett samtal för att få ett lite tydligare besked om hur det går och vad de gör i vardagen och så.
I morse däremot var det anarki här hemmavid. Jag ringde helt sonika hem M. från jobbet så att jag åtminstone skulle kunna komma in i duschen en snabb vända. Ungarna var som katt och hund på varandra... T. retades med V. som blev sur och gav igen så att T. började gråta osv osv. Det hela kulminerade när V. petade en penna i ögat på T och jag blev rosenrasande och tja... Kaos och anarki... Jag ville verkligen inte lämna ungarna ensamma med varandra i det läget. Jag är också glad för att M. kunde komma hem för en kvart så att jag slapp gå till jobbet som en svetthög.
Informerade fröknarna om det kaotiska läget hemmavid under morgonen så att de liksom skulle ha ett hum om vad som hänt om det skulle vara lite kaotiskt för ungarna på dagis också. Men de hade lekt jättebra med de andra barnen i dag.
Lillebror däremot har fått sin andra olycksrapport ifylld sedan mitten av augusti. Han hade rasat ner från en stol och bitit sig i tungan, så att det hade blivit ett litet hack både på ovansidan och undersidan. Bonusen för hans del var väl att han hade varit den enda som fått glass på dagis i dag. Kan tänka mig att han varit lycklig...
Jag minns en tid när min gosse gick på dagis, då hade han en bästis i form av en tjej. Att dom var bästisar berodde nog på att dom var född samtidigt och jag och hennes mamma umgicks redan när dom låg o magen. Iallafall så var det dom mot hela världen, ibland var dom kanske lite dumma med andra som ville vara med, knuffade bort osv. men dom hade så otroligt starka band till varandra. Det här fick jag och den andra mamman höra om vareviga dag när man kom för att hämta... personalen funderade tom. på att sätta dom på olika avdelningar om det inte blev nån bättring! men hallå! Vad kunde vi göra? Skulle vi komma dit och sitta i sandlådan och vakta på dagarna. Inte så lätt att förklara för en 3-åring heller...
Måste göra ett tillägg: det här att det var en bästis i form av en tjej.... de var dagispersonalen som tyckte det var så konstigt för pojkar och flickor brukar "vanligtvis" inte vara så "tajta"
