Och den gemensamma nämnaren är...
Spottkobror...
Spottande tjocksvansskorpion...
Lillebror V...
Alla har de en sak gemensamt...
De spottar.
Lillebror har hittat en strategi. Han tycks ha förstått att han inte får lov att nypas, rivas, slåss och bitas när han blir arg eller för att få uppmärksamhet. Väl är väl det. Men han har också insett att han har ett behov av "att göra något tillbaka" när han blir arg... Om man då inte får nypas, rivas, slåss och bitas. Vad återstår? Bara gå och påkalla fröknarnas eller sina föräldrars uppmärksamhet och försöka göra sig förstådd när man inte kan prata särskilt bra alls funkar ju inte. Det har han fattat att det tar alldeles för lång tid och att det dessutom är ganska ineffektivt just därför... Vad gör man då i ett trängt läge eller om man blivit retad/provocerad eller för den delen vill ha lite uppmärksamhet och någon vuxen inte riktigt har tid med detta just för stunden? Man spottar!
Lillebror kallas numera för Lilla Spottande Kobran här hemmavid (han tilltalas inte så och han hör oss aldrig säga det, tänkte så att ni vet det i alla fall...). Spottröskeln är tämligen låg och det lågmälda tviandet åtföljt av storasysters förnärmade rop ekar titt som tätt i huset.
Själv vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag är glad över att V. tycks vara på väg att upphöra med sina andra olater, men det känns lite (lätt roande) tröttsamt att det skulle åtföljas av något annat hyss istället.
Hej! Grattis till att din son "bara" spottas nu förtiden!! Jag är så avundsjuk...spottning lämnar ju i alla fall inga blåmärken o rivsår på andra barn. Suck! Min son är 2 1/2 år och rivs nyps o knuffas på dagis...Det är så jäkla jobbigt att hämta varje dag. Ibland bara bubblar det ur fröknarnas munnar, de pratar i mun på varandra när de ska berätta vad han gjort..och olika analyser får jag varje dag. Han är osäker, han vill ha uppmärksamhet, det klickar i umgänget med jämnåriga, han är våldsam, han är egentligen intelligent osv. Man undrar ju, är han det första barnet de har med det här beteendet?? Ja jag kan berätta hur mycket som helst om det här och hur man känner sig som mamma vet du ju. Men du!! Har du några tips? Gjorde ni något speciellt eller slutade han av sig självt????
mvh
Karin
Hej Karin...
Vi hakade nog mest på dagis strategi här hemmavid också. Lämnade honom sällan helt ensam med syrran och höll oss i närheten så långt det var möjligt för att dels kunna hejda konflikterna innan det gick så långt som till att nypas, klösas, rivas etc plus för att kunna vara snabba med att bekräfta honom när han gjorde något bra. Vad trist att bara få höra alla "dåliga" saker som hänt! Jag hade nog velat fråga personalen om det är så att han verkligen inte gör annat än att rivas, nypas, knuffas etc. Plus att jag hade velat föreslå dem samma strategi som mina barns fröknar haft - punktmarkering och bekräftelse i positiva situationer... Dessutom är jag lur på att det släppt för lillebrors del nu när talet börjat komma så sakteliga - han blir förstådd i större utsträckning och det gör en enorm skillnad! Det V:s fröknar också sa är att V. inte är det första barnet som gör så här och definitivt inte det sista, det kommer perioder när barnen blir mer utåtagerande, det är en del av deras utveckling och således också helt normalt.
