Otursförföljda barn...

Jag fattar inte vad det är mina barn drabbats av för otursbacill! Lillebror började morgonen med att snubbla på översta trappavsatsen och sedan rasa ner för trappen, ömsom på mage och ömson rullandes.

Skräcken i hans röst och i mitt inre...

*rys*

image29

Sex trappsteg hann han med att rasa utför. På det sjunde blev det äntligen stopp... Men det är ett högt fall för en liten pojke och mååååånga, låååånga sekunders skräck för en chockad mamma...

Jag tackar högre makter för att det gick så bra ändå! Lillebror slog aldrig i huvudet någonstans och kom undan med ett pyttelitet skrapsår på höften. Där har han nu ett noggrannt utvalt och placerat bamseplåster... Smärtan i själen räckte det med en stor, lång kram för att lindra.

Fem minuter senare var han på väg upp igen för att hämta sin My Little Pony och han höll i sig på vägen ner...

Kommentarer
Postat av: IT-mamman

Hualigen! Gamla minnen gör sig påminda. I vårt förra hus hade vi en livsfarlig trappa. Jag minns med fasa när jag gick nerför trappan med 2-månadersbebin i famnen och halkade. Rutschade utför hela trappan och slog i svanskotan i varje steg. Kunde inte ta tag i något eftersom jag försökte skydda bebisen. Det blev inga vackra blåmärken. Trodde nästan att det hände för att jag varit uppe i 3-åringens rum och snott godis av honom. Som straff liksom.
Tur att det gick bra med din telning!

2007-04-12 @ 12:27:05
URL: http://itmamman.wordpress.com/
Postat av: JoVi

Nämen nu får väl oturen räcka!! Skönt att allt gick bra, men oj vad det måste ha varit läskigt för er båda...Kram!

2007-04-12 @ 12:38:26
URL: http://joviskarameller.blogg.se
Postat av: Persilja

Hu, så hemskt! Vilken tur det gick bra!

2007-04-12 @ 20:35:37
URL: http://fyrabarnsmamman.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0