Pippi

Dottern har en bunt med Prinsessantidningar hemma. Några av dem har vi själva köpt. Några har andra kommit med.

I dag började jag bläddra mer ingående i en av dem. Har haft svårt att acceptera att dessa tidningar kommer över tröskeln, än mer att jag själv bidragit till att ta hem dem. Gillar inte dessa stereotypa könsroller... Att barnens senaste favoritfilm, Peter Pan, är ett lysande exempel på just stereotypa könsroller gör mig också ledsen. Lena, storasyster i familjen Darling, tar hand om sina ynger bröder som en extramamma. Alla pojkar leker bara krig och ska ut på äventyr... "Tjejer pratar så mycket" som Peter Pan säger etc etc. *suck* Men det är en annan diskussion.

Prinsessan.

Det var det som det skulle handla om. Jag började bläddra i en av dem och får upp ett uppslag med ett "test": Är du en perfekt prinsessa? Perfekt. Redan där får jag utslag. Läser vidare i testet och där ska man vara ja-nej på frågor och därefter slussas man vidare till nästa fråga/påstående. Resultatet kan bli att man har en hel del att lära sig innan man är en prinsessa, eller så kanske det är lite finslipning kvar innan man blir lika perfekt som Askungen osv.

Jag blev mycket obehanglig till mods. Mörkrädd. Det är det minsta och lindrigaste man kan säga. Små flickor, för det är flickor det handlar om. Pojkar är definitivt inte målgruppen för den här tidningen. Små flickor ska tidigt alltså slussas in i en roll där man i stort sett bara ska vara intresserad av mode och utseende. Man ska tidigt lära sig att kläderna måste matcha perfekt, att man måste vara perfekt. Hur är man då? Ariel, Belle, Askungen, Törnrosa, Mulan, Jasmine, Pocahontas (alla tagna ur Disneys klassikerfilmer, förstås) är ju fiktiva figurer. Hur ska en levande människa kunna vara perfekt som dem? Utseendemässigt? Beteendemässigt?

Sedan finns det andra pyssel man kan sysselsätta sig med. Som att klura ut vilken av Ariels syskon har en annorlunda väska. Eller att klura på vilken av alla väskor på ett uppslag som matchar bäst med Belles klänning. Fick barnen själv bestämma vilken, så vore väl det en sak. Men nu finns det naturligtvis redan ett svar. Eget tycke och smak funkar liksom inte... Eller jo. det gör det om man hade turen att gilla just väska B (eller vad benämningen nu var).

Har redan ratat ett antal tidningar i affären och jag antar att vi nu kan förbereda oss på många och långa diskussioner på Coop/ICA.

Finns det verkligen inga barntidningar kvar? Bamse förstås. Kalle Anka?

Får känslan av att det är bäst med böcker. Där är ju utbudet lite större och faktiskt går det att själv "skriva om" handlingen lite. I alla fall så länge barnen inte kan läsa själva.

Känner vanmakt! Tänker på leksaksbranschen och ser paralleller med tidningshyllan på affären. Producenterna säger att de bara gör sådant som konsumenterna efterfrågar, konsumenterna säger att de vill köpa sånt som barnen vill ha. Alltså slussas hela ansvaret för könssegregeringen över på barnen.

Ät skit och dö, säger jag! Så helsike heller att det är barnens ansvar. Ni må ursäkta mitt ovårdade språk, men jag blir bara så arg!