GÅR det att hjälpa?
Hon vaknar på nätterna och är rädd, hon har blivit helt isolerad från sina vänner, hon har blivit fysiskt misshandlad vid två tillfällen (kan vara fler), hon trakasseras och kränks i ett. Det har gått så långt att hon bett en väninna ringa polisen om det skulle hända henne något.
Hon har varit på väg att bryta upp länge nu, men gör det inte. Mycket beroende på de två barn hon har hemma - ett något äldre och ett lite yngre. Fadern kontrollerar även dessa barn stenhårt, men det äldre barnet har tack och lov börjat ge utlopp för sin egen vilja nu. Tyvärr manipulerar fadern även barnen maximalt.
Jag har hjälpt kvinnan i fråga med att ställa sig i bostadskö, pratar ofta med henne, har talat om att vi finns där om hon behöver hjälp. För ett år sedan gjorde jag en anmälan till soc. Anonymt. Jag måste erkänna att även jag är rädd för de konsekvenser jag och min familj hade drabbats av om jag gått ut med mitt namn. Vet inte vad som hände sedan, vet bara att soc. bestämde sig för att gå vidare med den istället för att låta den ligga.
Finns det egentligen något en "utomstående" kan göra?
Hon måste ju själv ta beslutet. Hon är den som måste ta steget. Vi är många som backar upp henne, det vet både hon och jag om. GÅR det att hjälpa henne mer än vad vi redan gjort?
Usch va hemskt! Jag tycker verkligen att ni ska försöka hjälpa henne och barnen. Barnen kommer komma ihåg i hela sitt liv och grunna varför deras mamma inte skydda dem från sin pappa. Jag hade inte en så bra barndom och tänker än idag " var det mitt fel? "
Andrea:
Ditt fel var det ju inte! Men jag förstår att det är lätt att tänka så, som barn tar man på sig ansvaret för mycket. Ibland även sådant man inte _kan_ ta ansvar för.
Men hur kan vi hjälpa kvinnan i mitt inlägg utöver det vi redan gjort? Vi kan ju inte med våld hämta henne och barnen, utan hon måste själv ta det steget. Skulle verkligen behöva lite tips och råd, känns det som...
Det är nog så att man kan inte göra så mycket annat än att finnas till för henne, beslutet måste ju komma från henne själv. Undertiden så får man ju verkligen hoppas att inget allvarligt inträffar. Det är en knivig sits, men det är ju som du säger: man kan inte hämta med våld, det skulle antagligen resultera i att hon är tillbaks där snart iallafall.
Hoppas det löser sig!
Svårt! Mycket svårt! Men en stor hjälp är nog att kunna prata öppet med henne om det. Hon har alltså berättat för flera om sin situation? Det tror jag är ovanligt och det tror jag är ett steg i rätt riktning.
Men ställ inte krav på henne utan stärk henne. Få henne att känna att hon klarar sig utan honom och locka henne med känslan av hur skönt livet kan vara utan att behöva vara rädd. Måla upp hennes framtid utan honom. I egen lägenhet med barnen lugnt och skönt. Visa vägen liksom. Äh, jag vet inte men jag kan tänka mig att det är en förlamande situation för henne. Hon kanske är lite hjärntvättad och sänkt och nedtryckt så hon tror att hon inte klarar sig själv. Hon behöver styrka och tron på sin egen styrka. Och lockelsen av det goda livet. Fast helst skulle man ju vilja anmäla karljäveln och bara få honom att försvinna. Är det alkohol med i bilden? Isåfall kanske han behöver vård och skulle behöva en spark i rätt riktning. Hur man nu gör för att sparka ditåt. Det är en svår sak att fixa. Jag förstår din situation. Jag hjälpte en exgranne mycket när hon blivit "behandlad" av sambon och hon flyttade från honom tre ggr på ett år men kom hela tiden tillbaka. Trots att de inte hade några barn ihop. Sen skämdes hon för mig och undvek mig tills hon var i nöd igen. Så det blir ett slags läge där den som hjälper blir fiende mellan varven. Kanske är det sambon som hindrat henne också att ha kontakten till vardags... Jag hoppas att hon har någon att gå till där hon bor nu.
Men i i ditt fall så har du ju faktiskt hjälpt henne radan genom anmälan till soc. Nu finns det ju papper på att det pågått ett tag. Om det blir bråk om barnen så kanske det kan hjälpa till. Att det finns dokument. Fast det hemska nu för tiden är ju att de dömer delad vårdnad trots missförhållanden. Tänks det ö h t på barnen???
Man blir spökrädd när man hör och läser historier om vad sociala myndigheterna INTE gjort och gjort!
Hoppas det löser sig till det bästa!
Hon vet att ni finns där, det är ju jätteviktigt och säkert enormt skönt för henne. Vet inte hur man kan hjälpa mer. Fortsätta prata och finnas där antar jag. Usch vad sånt här är svårt!
Carola, Persilja och JoVi:
Ja, det är verkligen äckligt svårt! Roade mig med att surfa runt på ROKS igår och hittade lite läsbart material där. Enligt det så gör vi allt rätt, plus att ni också bekräftar det. Det är skönt att veta. Det där med att locka med "det ljuva livet" är nog heller inte fel. Kvinnan ifråga har varit ensam några perioder när karleländet varit borta och då har hon mått jättebra! Den känslan bör det ju gå att påminna henne om... Jag hoppas verkligen att hon någonstans inom sig hittar modet och kraften att bryta upp!
Persilja, sedan är det så som du säger. Hon är helt sänkt just nu. Alkohol finns inte med i bilden, eller såvitt jag vet har ingen av dem någon missbruksproblematik.
Nej, det finns inget man kan göra. Tyvärr. Man kan bara vänta och försöka utgöra en så bra "miljö" som möjligt. Men det är mer frustrerande än något annat. Håller tummarna i alla fall. DET kan man göra
Tack Charlotte! Det är ändå lättare att vara frustrerad och veta att man gör det man kan än att vara frustrerad och tro att det finns mer man kan göra, men att inte veta vad... Bestämmer mig här och nu, efter att ha läst era kommentarer för att:
1. Hålla tummarna.
2. Be till högre makter om att kvinnan ska finna mod och styrka att ta sig ur relationen.
3. Fortsätta göra det jag redan gör ifråga om att kolla läget, prata och finnas till.
