Skolbyte
Ändå känns det kluvet. Jag har några kollegor som jag tycker väldigt mycket om. Både i fråga om att arbeta med och att ha som vänner. Dem kommer jag att sakna väldigt, väldigt mycket. Jag kommer också att sakna min chef, som jag precis börjat få kläm på och vice versa. Nu ska jag lära känna chef nr tre inom loppet av tre år. Det känns mindre kul.
Däremot hamnar jag på den skola som stod högst upp på min önskelista. Jag var in till chefen en vecka innan mitt besked och talade om att jag eventuellt kunde tänka mig att flytta på mig (även fast jag inte skulle ha stått på tur) om det skulle dyka upp några tjänster på just den aktuella skolan. Så det är ju bra.
Det är också bra att få möjlighet att testa att jobba på ett lite annorlunda sätt. Kul att få lära sig en ny skola. Att få en ny möjlighet att lära känna andra människor, att de får lära känna mig - så som jag är i dag.
Jag inser också att jag kommer att få stå där framme och bli avtackad på personalens avslutningsmiddag. Det kommer att bli svårt. Tårarna kommer garanterat att bryta fram. Det kommer att finnas mycket som jag vill ha sagt, men ord för väldigt lite av det. Det skulle nog heller inte höras så mycket bakom tårarna...
Det känns kluvet. Konstigt. En skum blandning av positiv förväntan och sorg.
Hmm..du skall se att det kommer gå bra. Jag tror på din okuvkliga förmåga att gå vidare och se saker och ting ur en positiv synvinkel. Sorgen kommer säkert att ta farväl av sina arbetskompisar, men som du sa en gång tidigare, Det finns ju inget som säger att ni inte kan umgås privat sen iallafall.
Oavsett så finns det möjlighet att söka sig tillbaka, om du skulle vantrivas eller ?!
/Kramar å pussa i massor, saknar dig
Vad spännande! Det kommer säkert att bli jättebra! Det har det blivit varje gång jag bytt arbetsplats. Fast jag förstår att det är blandade känslor! Kram!
Det blir säkert bra! Och vad gullig kommentar av din man. Det märks att ni är soulmates. Kram!
Maken:
Att söka sig tillbaka lär bli svårt så länge det finns ett gäng "gamla uvar" kvar på den nuvarande skolan, det lär åtminstone dröja... Men man kan ju alltid söka sig någon annanstans ;)
Amlon:
Jag tror också att det kommer att bli bra. På ett eller annat sätt. Förr eller senare :)
IT-mamman:
Ja, maken är rätt rar. Oftast. När han inte dräller en massa prylar och oavslutade projekt/uppdrag omkring sig. *haha* ;)))
