Pippi

Vid minnesstunden igår blomstrade kärleken en smula. En, med lillebror jämngammal, flicka klev fram till maken med son och deklarerade "V. tycker om mig!". Jag är lite lur på att det är så, för lillebror nämner ofta att han lekt med flickan i fråga. När man är i den, för barnen aktuella, åldern är det ju ofta så...

Sedan uttalade sig dottern också i fråga om detta med kärleken. Hon har tydligen gått och funderat på detta med att vara kär i två pojkar samtidigt och det är möjligt. Nu vet hon vad hon själv anser (bra!) och hon menade följaktligen att man faktiskt kan vara kär i två pojkar samtidigt. I alla fall hon kan det. I samma veva säger hennes kompis (i närvaro av det ena föremålet för de ömma känslorna) att "Vi har faktiskt pussat också!" varpå alla fnissar förtjust.

Fast då var det ju granngossen som inte alls tyckte om att T. var lite kär i den andra killen också. Vilket triangeldrama det verkar bli!

I dag har stämningen däremot inte varit lika kärleksfull. Dottern och hennes vapendragare har varit i luven på varandra mest hela tiden och hämnas på varandra genom att utesluta den andra. Fröknarna fann, tack och lov, för gott att blanda sig i och avleda barnen till någon annan aktivitet. Lillebror har i sin tur varit en bråkstake han också. Hans egen version är att de yngre pojkarna inte låter honom vara ifred och då svarar han genom att knuffas... Måste nog ta upp detta med fröknarna och fråga vilken uppfattning de har. Om det är så som Lillebror säger, så skulle han tveklöst behöva hjälp med att säga ifrån på ett juste sätt och dessutom hjälp med att freda sig.