Pippi

Det har hänt!

Jag är trendig! Jag som annars är en mode- och trendanalfabet ;-)

Men det tog ett tag innan jag fattade det... Trodde först att jag såg hemsk ut i håret, att det var därför som så många elever plötsligt började kommentera min lugg.

Men så här är det: LUGGEN är helrätt nu...

För min egen del ledsnade jag bara på håret som är på utväxt och som därmed hängde ner och började peta mig i ögonen. Fram med saxen och vips! fick jag lugg. Tur att jag inte hade en susning om att lugg är så inne - hade jag vetat det så hade jag antagligen får värsta prestationsångesten igen och låtit bli att klippa mig ;-)

Känns faktiskt lite kul att vara trendig för ovanlighetens skull, även fast det var ett synnerligen omedvetet drag :-)

Töntvarning utfärdas!

Ni som inte grejar kusinen-från-landet-beteende får sluta läsa nu, för nu kommer det att bli pinigt ;-)

I dag har jag ätit lunch ca 1,5 meter ifrån Mikael Persbrandt och Sanna Lundell (det är väl henne han är tillsammans med)...

*wow*

Det är lite småkul att springa på kändisar från Ståkkålm (eller för den delen LA - det är ju där Izabella Scorupco bor...) sådär på en torsdagslunch här uppe i avkroken. Det är ju inget vi är sådär superbortskämda med. Å andra sidan så skulle det nog inte spela så stor roll, för jag har så dålig koll i alla fall. Under en vistelse just i Ståkkålm så var jag och min kompis ute på stan och hon petade i mig både lite nu och då och nämnde samtidigt en massa kända namn - jag lallade mest på och undrade var alla kändisar egentligen höll hus. Jag såg ju dem inte :-) I dag var det min kollega som uppmärksammade mig på vilka det var som kom in på restaurangen.

Det var ju förstås svårt att låta bli att spana i dag (obs! Jag behövde inte sitta och vända mig om - utan de satt rakt i mitt synfält) - fy vad hemskt det måste vara att vara känd, med en massa folk som hajar till och inte kan låta bli att titta trots att de vet att de borde det! Men jag plockade åtminstone inte fram mobilen för att fota dem! Alltid nåt ;-)

Kunde i alla fall konstatera att Persbrandt var lång och att han har väldigt blå ögon. Jag har aldrig varit något stort fan, men nog har karln utstrålning... :-)

Slut på pinsamheter. För i dag...

I dag har jag varit på en körövning för första gången i mitt liv. Jag skulle börja i en barnkör när jag var, typ 7-8 år, men bangade då. I dag, ett antal år senare, plockade jag upp den pinnen och kanske också drömmen igen.

Det har startats en Gospelkör här i stan. Det var typ ett fyrtiotal som skulle börja, så det blir en rätt stor kör också. Kul! Jag var i alla fall grymt spänd i början, alla jag pratade med verkade vara "gamla rävar" i sammanhanget, så prestationsångest är bara förnamnet på vad jag upplevde. I synnerhet som jag inte har särskilt stort självförtroende alls när det gäller att sjunga. Hellre än bra, har liksom varit mitt motto :-)

I alla fall har jag konstaterat att jag sannolikt är en Alt.

Jag har också konstaterat att det är roligt att sjunga tillsammans med andra och att det är ett grymt gung när man sjunger gospel med andra. Jag har alltid fascinerats av gospelkörer i diverse filmer, serier etc. Men det var alltså lika roligt som det såg ut att vara. I alla fall i dag ;-)

Jag kan inte komma ihåg när jag senast kände mig så här glad över att det är fredag och över att en hel, lång, skön helg bara väntar på att upplevas...

Ändå har den förra natten varit hemsk! Lillebror fick feber igen i går kväll och har ormat sig i sin säng, flyttat över bredvid mig och legat där och ormat sig, sparkat på mig och tjongat mig i huvudet när han vänt sig (inte med flit då, men man sover ju oroligare när man är lite sjuk...) Storasyster var pappasjuk och grät av saknad efter sin far som varit på kurs i Holland en vecka (kommer hem i morgon *hurra*), det slutade med att hon fick somna i storsängen hon också. Där har jag då legat, mellan två ormande barn. Den ena orolig på grund av sjukdom och den andra som en igel på ryggen för att hon kände sig liten och lite ensam...

Jag tror att jag sov typ en halvtimme-en timme på raken som mest och var förstås dödens trött när jag vaknade på morgonen *suck* På jobbet var det förstås fullt upp, har kandidater och det kräver ju sitt - men det är stimulerande och roligt!

Ändå... Ändå, sitter jag här efter att ha hängt tvätt (de nya meandi-kläderna kom i dag *ytlig lycka*) och är bara nöjd med tillvaron. Kanske är det för att maken kommer hem i morgon. Kanske är det för att det är fredag i dag. Kanske är det för att det börjar våras. Kanske är jag bara glad?!

Såklart! Jag hittar ju inte några underligheter om mig själv därför att det underliga/egendomliga är normalt för mig. Jag är alltså inte normal, utan bara konstant underlig :-)

2. Jag är bra på att ge ett lugnt intryck fastän mitt inre är i uppror.

3. Jag har suttit i bordet bredvid Mats Sundin och Börje Salming på Mommas och varit fullständigt ointresserad av dessa världsstjärnors närvaro. Nu i efterhand kan jag väl tycka att jag åtminstone kunde ha gått fram och bett om deras autografer - de är ju två av de största - men okej... Världen snurrar vidare för det :-)

4. Jag har prestationsångest inför det mesta, vilket leder till att många saker förblir ogjorda. Men jag övar på att befästa innebörden av uttrycket "tillräckligt bra" hos mig själv ;-)

5. Jag tycker att naturgeografi och meteorologi är jätteintressant! Läste en baskurs i Geovetenskap parallellt med mina ordinarie kurser på universitetet bara för skojs skull :-)

6. Lyssnar helst på lättsmält, superkommersiell musik :-)

Shit, vad svårt detta var! Jag kanske är normal i alla fall?! :-D

Jag utmanar i alla fall:
1. Carola.
2. Stålpappans fru, Åsa.
3. Charlotte
4. ...
5. ...
6. Det tog tvärstopp, jag är tydligen rätt asocial i bloggvärlden så jag nöjer mig med tre utmaningar :-)

JoVi bloggade om dotterns fäbless för nappar och så fanns det lite bilder på några Blingaliciousnappar... Kunde inte låta bli att gå in på webbshopen och kolla vad som fanns plus att jag ju var lite nyfiken på vad de kunde tänkas kosta :-) Inte för att något av barnen använder napp längre, men kolla kan man ju.

Jag trodde att jag skulle dö!

Okej att jag har ågren för nya glasögon för över 5000 kr... Men 550 kr för en napp??? 550 svenska kronor??? För en napp... EN enda napp?

Men de var grymt läckra...

Sådana här hade jag velat ha till ungarna - om jag hade haft så mycket pengar att jag inte vetat vad jag skulle göra med dem, om barnen inte hade varit den sortens barn som vässar tänderna på napparna och om de fortfarande hade använt napp :-)

Blått till storasyster och rött till lillebror förstås!