Pippi

Å i morgon är det Val... *djup suck*

Jag är säker på hur jag ska rösta i landstingsvalet. Till riksdagsvalet har jag två partier som jag velar emellan - vad jag röstar på kommer att bero på vilka frågor som jag slutligen bestämmer mig för är viktigast. Kommunalvalet är bara en mardröm... Men det finns tre tänkbara kandidater där också. Alltid nåt ;-)

Rösta ska jag i alla fall göra! Det tycker jag är en plikt i en demokrati. Vi har rätten att ge uttryck för vår åsikt, då är det vår skyldighet att ge uttryck för den också. Bättre också att gå och rösta blankt än att skita i att rösta överhuvudtaget.

Eller lite mer krasst: Har jag röstat så får jag i alla fall rätten att gnälla på att det bara är skit med det svenska samhället och att det bara är på väg åt h-vete med det... Jag gav ju uttryck för min åsikt i valbåset oavsett om det rör sig om en blank röst eller någon annan. Då har jag åtminstone försökt påverka! Röstar jag inte så skiter jag ju uppenbarligen i vad som händer, då finns det ingen anledning att klaga heller...

Nu ska jag gå och sova på saken och hoppas att mitt lilla dilemma klarnat tills i morgon :-)

Jag har, för första gången på väldigt länge, en FAVORITlåt med betoning just på favorit. I vanliga fall har jag haft många låtar som jag gillar och kan nynna på, men denna gång är det nåt annat :-) Jag skrålar högt till den (när ingen annan hör mig förstås *hihi*), jag går omkring och sjunger refrängen lite mer lågmält mest hela tiden och jag tycker bara att den är SÅ fruktansvärt bra. Det är kanske för att jag många gånger tänkt precis det hon sjunger om?!

I Wish I Was a Punk Rocker (With Flowers In My Hair)
(Sandi Thom):

Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair,
In 77 and 69 revolution was in the air,
I was born too late to a world that doesn't care,
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair.

When the head of state didn't play guitar,
Not everybody drove a car,
When music really mattered and when radio was king,
When accountants didn't have control,
And the media couldn't buy your soul,
And computers were still scary and we didn't know everything.

Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair,
In 77 and 69 revolution was in the air,
I was born too late to a world that doesn't care,
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair.

When popstars still remained a myth,
And ignorance could still be bliss,
And when God Save the Queen she turned a whiter shade of pale,
When my mom and dad were in their teens,
And anarchy was still a dream,
And the only way to stay in touch was a letter in the mail.

Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair,
In 77 and 69 revolution was in the air,
I was born too late to a world that doesn't care,
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair.

When record shops were on top,
and vinyl was all that they stocked,
and the super info-highway was still drifting out in space,
kids were wearing hand-me-downs,
And playing games meant kick arounds,
And footballers who had long hair and dirt across their face.

Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair,
In 77 and 69 revolution was in the air,
I was born too late to a world that doesn't care,
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair.

I was born too late to a world that doesn't care,
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair.

Låttexten från: http://www.lyricstop.com/

Det är lite lustigt det här med skrivandet. Varje dag sedan jag började jobba har jag flera gånger dagligen kommit på en massa grejer som jag ville skriva om. Det kan ha handlat om att börja jobba, sonens kalas och de presenter han fått, om barnens miniinskolning, tankar som handlat mer om mig själv (!) och en massa annat.

Så loggar jag in. Tankarna är som bortblåsta. Precis som nu, men nu skriver jag om frustrationen över det skeendet istället. Inte för att det råder bot på min skrivkramp, i den mån det nu kan kallas för skrivkramp, men det känns lättare i alla fall.

Jag har en annan teori om vad det är som händer i mitt huvud. Det blir så mycket som jag vill ha på pränt och få sagt att det liksom stockar sig i ledningarna mellan hjärna och fingrar. Generalstockning, som man skulle ha sagt på LKAB när sligen proppat igen ledningarna helt och man fick slita som ett djur för att få bort dessa malmproppar. I alla fall så känns det som att det blir en övernmäktig uppgift att skriva om allt det som jag vill skriva om och kanske framförallt att liksom klura ut i vilken ände jag ska börja nysta, så då blir konsekvensen att jag lägger jag ner verksamheten istället. Plogbilsrörelsen (*haha*) har fått en ny innebörd ;-)

Följande tankar bubblar i alla fall upp ur det mentala träsket nu när jag sitter här och skriver. Följaktligen skulle jag också vilja skriva lite om:
- Lillebror, den empatiske kompisen på dagis.
- Sonens födelsedagspresenter som blev ganska enahanda - alla presenter utom EN bestod av bilar... En present kompletterades dock med en bil och en bil kompletterades med ett pussel, men jag räknar inte dem eftersom det liksom var en och samma :-)
- Att börja jobba igen och träffa de nya rektorerna (ett positivt första intryck - det kan nog bli bra framöver).
- Den obstinata, temperamentsfulla, käftande dottern.
- Mitt nya liv (för vilken gång i ordningen?)
- Hur välgörande sommaren har varit för mig, maken och vår relation...
- Den stora längtan efter ett tredje barn som har utvecklats...

Nu ska jag däremot inte skriva särskilt mycket alls om något av ovanstående. Jag ska ta mina ohängda, älskade små skitungar (beträffande sonen luktar det som att det är menat både bildligen och bokstavligen), gå ner till nedervåningen och invänta maken som lagar mat på vägen hem. :-)

Innan jag slutar ska jag dock slå ett slag för en god vän som blivit med blogg, hon också :-)
http://amlon.blogg.se

Jag satt och slösurfade på Aftonbladets hemsida när jag klickade in mig på följande artikel:

"Rickard, 8, räddade livet på sin kompis Dennis

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,861925,00.html

Det är sådana här ungar som gör att jag känner att det finns hopp om livet i framtiden :-) Vilken kompis, vilken klok 8-åring... (Okej, det var kanske inte så fiffigt att cykla ned för backen, men däremot att hämta hjälp och sedan cykla tillbaka och vänta med sin medvetslöse kompis).

Hur det än är så känns det som att det behövs fler sådana här solskenshistorier i media, om människor som gör bra saker och inte uteslutande historier om våld, krig och ond bråd död...