Kompisar... Hur GÖR man?
Det var ju det här med kompisar. Det märks nu på T. att det blivit viktigare och viktigare med kompisar att leka med hemmavid, men hur 17 GÖR man som förälder? Gideoniterna sa vid ett besök på skolan att Bibeln var ett slags handbok för hur man tar hand om barn, men jag har hittills inte sett ett enda ord om hur man gör när ens 3,5-åring känner sig ensam och blivit ratad av grannpojken till förmån för en större kille från dagis... ;-)
Det jag funderat på är följande (Jaaa! Jag VET att jag förmodligen krånglar till saker i onödan!):
1. Helt sonika gå över till någon av de kompisar som finns i närheten och som är i samma ålder som T. tillsammans med T, ringa på och sedan kolla om barnet i fråga vill leka ett tag eller så.
2. Ringa någon av föräldrarna som vi har lite kontakt med från dagis (och som har barn som vi vet att T. gärna leker med), enas om att något av barnen går till det andra barnet och leker ett tag.
1. Helt sonika gå över till någon av de kompisar som finns i närheten och som är i samma ålder som T. tillsammans med T, ringa på och sedan kolla om barnet i fråga vill leka ett tag eller så.
2. Ringa någon av föräldrarna som vi har lite kontakt med från dagis (och som har barn som vi vet att T. gärna leker med), enas om att något av barnen går till det andra barnet och leker ett tag.
Hur brukar ni göra?
Dessutom är jag lite tjurig på grannkillen som annars brukar leka med T. då och då. T. tycker mycket om att leka med honom, men han är inte lika imponerad och föredrar en kille från dagis som är rätt bufflig och som gärna bossar med andra. I helgen stack Tobias (granngossen) helt sonika iväg från T utan ett ord och där blev hon ståendes...
Det gör verkligen ont i hjärtat att höra ens högt älskade dotter säga att hon är ledsen för att Tobias gick, att hon vill leka med honom och att höra henne undra varför han stack iväg. Vad svarar man på en sådan fråga? *djup suck* Sådant här gör i alla fall att björnmamma vaknar och regredierar till någon slags sandlådemässig nivå. I går stod jag på gården, krattandes och klurandes på HÄMND! Tur att tomten är hyfsat stor... Då fick jag i alla fall komma fram till att jag ju inte är mycket bättre själv - men det känns trist att T. ratas av någon som hon tycker om att leka med.
Det gör verkligen ont i hjärtat att höra ens högt älskade dotter säga att hon är ledsen för att Tobias gick, att hon vill leka med honom och att höra henne undra varför han stack iväg. Vad svarar man på en sådan fråga? *djup suck* Sådant här gör i alla fall att björnmamma vaknar och regredierar till någon slags sandlådemässig nivå. I går stod jag på gården, krattandes och klurandes på HÄMND! Tur att tomten är hyfsat stor... Då fick jag i alla fall komma fram till att jag ju inte är mycket bättre själv - men det känns trist att T. ratas av någon som hon tycker om att leka med.
Jag har ju ofta själv, förmodligen också många med mig, varit i den sitsen - att jag som barn blivit bortvald när någon "roligare" kompis gjort entré, så jag vet ju hur det kan kännas inombords. Även fast jag är av den åsikten att barn måste lära sig att hantera motgångar, så önskar jag verkligen att det fanns något mycket konkret jag kunde göra i dessa situationer som hjälper T. att tackla dem... Jag vet att det är Curlingföräldervarning på mig nu, men det hjälps inte. Jag tycker att man kan "sopa lagom"...
Länken för i dag går således till:
Sopa lagom : bättre balans i curlingfamiljen
av Maria Carling och Elisabeth Cleve
Det blev ju bra i alla fall
Ja, jag var ju lite upprörd i morse över att T. klippt sitt eget hår igår... Det kan nog inte undgå att märkas.
Men det blev bra i alla fall.
Jag fick iväg ungarna på dagis, gick hem och tog en alvedon för att lindra kopparslagaren i mitt huvud (nej, jag är inte bakis - bara rejält förkyld) och för att vila. Ringde i alla fall Maria och frågade om hon möjligen hade fått in någon återbudstid i dag och tänka sig - det hade hon! (Mannen som haft den innan hade ringt bara 3 minuter innan visade det sig, ibland ska man visst ha lite flyt ;))
Kl. 13 åkte jag så till dagis och hämtade T. Lillebror vilade fortfarande, så han fick stanna och sova klart.
Väl hos Frissa-Maria, så konstaterade jag att ett stort skäl till att T. klippt sig själv var att hon ledsnat på testarna som flyger fram i ansiktet och att hon ju faktiskt pratar ofta om att hon ska ha kort hår som pappa... Det går ju inte jag med på *fånig* Så det fick bli en annan plan: rejält uppklippt runt om och en linje från tinningen mot nacken till så att håret inte åker fram i ansiktet.
Jag sätter mig ner och läser en Hänt Extra under tiden och rycks tillbaka till verkligheten av ett lyckligt "TITTA mamma!!!". Jag lyfter blicken och ser en T. som strålar av glädje. Hon blev verkligen nöjd med sitt hår, nöjdare än hon någonsin varit förut. Men jag kan förstå det, för T. blev så vacker, den nya frisyren passar henne jättefint. Det enda spår som syns av gårdagens hemmaklippning är ett litet hack i luggen, men det märker man inte ens av. Sedan var det ju dags för de obligatoriska färgerna i håret. den här gången blev det blått, rött, lila, grönt och svart. Uttrycket "Less is more" faller inte min dotter alls i smaken...
Våran "Frissa-Ria" är verkligen suverän. Hon är guld värd!
Men det blev bra i alla fall.
Jag fick iväg ungarna på dagis, gick hem och tog en alvedon för att lindra kopparslagaren i mitt huvud (nej, jag är inte bakis - bara rejält förkyld) och för att vila. Ringde i alla fall Maria och frågade om hon möjligen hade fått in någon återbudstid i dag och tänka sig - det hade hon! (Mannen som haft den innan hade ringt bara 3 minuter innan visade det sig, ibland ska man visst ha lite flyt ;))
Kl. 13 åkte jag så till dagis och hämtade T. Lillebror vilade fortfarande, så han fick stanna och sova klart.
Väl hos Frissa-Maria, så konstaterade jag att ett stort skäl till att T. klippt sig själv var att hon ledsnat på testarna som flyger fram i ansiktet och att hon ju faktiskt pratar ofta om att hon ska ha kort hår som pappa... Det går ju inte jag med på *fånig* Så det fick bli en annan plan: rejält uppklippt runt om och en linje från tinningen mot nacken till så att håret inte åker fram i ansiktet.
Jag sätter mig ner och läser en Hänt Extra under tiden och rycks tillbaka till verkligheten av ett lyckligt "TITTA mamma!!!". Jag lyfter blicken och ser en T. som strålar av glädje. Hon blev verkligen nöjd med sitt hår, nöjdare än hon någonsin varit förut. Men jag kan förstå det, för T. blev så vacker, den nya frisyren passar henne jättefint. Det enda spår som syns av gårdagens hemmaklippning är ett litet hack i luggen, men det märker man inte ens av. Sedan var det ju dags för de obligatoriska färgerna i håret. den här gången blev det blått, rött, lila, grönt och svart. Uttrycket "Less is more" faller inte min dotter alls i smaken...
Våran "Frissa-Ria" är verkligen suverän. Hon är guld värd!
Min kreativa dotter
Min dotter är väldigt kreativ. Hon är också en mycket företagsam och bestämd ung dam.
Hon här länge pratat om att hon vill ha kort hår, men lika länge har hon pratat om att hon vill ha lååångt hår som hon visat ska nå ner till och förbi axlarna.
I går hade hon en kort-hårs-dag, vilket hon definitivt visade i tanke såväl som handling... Själv var jag ju inte hemma eftersom jag var på stresshanteringskurs (tror att det kan bli väldigt bra!), men väl hemma och när maken kikar in i badrummet under tiden jag duschar så inleder han med orden:
-Du kommer att få en chock när du ser T. i morgon (ååååå, vad lugn jag blir då) varpå jag naturligtvis frågar vad som hänt. Svaret jag får är att hon har hittat saxen. Jag tror ju att hon varit och klippt sig i händerna, halsen eller något eftersom jag nyligen fått tre s.k. skin-tags bortklippta från halsen och T. har ju frågat tills hon förstått vad som gjorts... Men nej, det var inte riktigt så illa, bara nästan :) Maken gläntade på locket till soptunnan och där låg en stor hög av hennes cendréfärgade går. Attans! Ungen har klippt sig själv!
I morse då när vi vaknade och jag såg min dotter så kunde jag inte annat än sucka. Hon såg verkligen förskräcklig ut. Luggen är typ en halv cm lång på det kortaste stället, ett par cm längre på andra. På sidorna är det långa hack... Tja... Vad ska man säga. T. sa i alla fall:
-Mamma! Jag har klippt håret!
-Ja, jag ser att du har klippt håret, blev mitt svar.
-Jaaaa, jag var JÄTTEduktig! utropade T därefter.
-*suck* Jag hade ju beställt tid hos Frissa-Maria åt dig så att hon kunde klippa dig fint till sommaren...
Jag inser att mitt svar inte var det mest psykologiska i det läget, men jag hade verkligen önskat att det skulle ha blivit en finklippningstid istället för en rädda-det-som-kan-räddas-så-att-barnet-inte-ser-förskräckligt-ut-i-håret-tid. För grejen är ju också den att T. såg sig i spegeln i går kväll och att hon inte var så nöjd med hur det såg ut. Det blev helt enkelt inte som hon tänkt sig...
Väl nere på bottenvåningen så gjorde jag någon slags första hjälpen klippning på luggen, men det blev inte mycket bättre. Nu sitter jag bara här och funderar på vad 17 jag ska göra för att dottern inte ska få för sig att klippa sig själv fler gånger... Jag fattar ju att hon bara är ett barn och att barn gör såna här grejer, men jag blir bara så trött...
Hon här länge pratat om att hon vill ha kort hår, men lika länge har hon pratat om att hon vill ha lååångt hår som hon visat ska nå ner till och förbi axlarna.
I går hade hon en kort-hårs-dag, vilket hon definitivt visade i tanke såväl som handling... Själv var jag ju inte hemma eftersom jag var på stresshanteringskurs (tror att det kan bli väldigt bra!), men väl hemma och när maken kikar in i badrummet under tiden jag duschar så inleder han med orden:
-Du kommer att få en chock när du ser T. i morgon (ååååå, vad lugn jag blir då) varpå jag naturligtvis frågar vad som hänt. Svaret jag får är att hon har hittat saxen. Jag tror ju att hon varit och klippt sig i händerna, halsen eller något eftersom jag nyligen fått tre s.k. skin-tags bortklippta från halsen och T. har ju frågat tills hon förstått vad som gjorts... Men nej, det var inte riktigt så illa, bara nästan :) Maken gläntade på locket till soptunnan och där låg en stor hög av hennes cendréfärgade går. Attans! Ungen har klippt sig själv!
I morse då när vi vaknade och jag såg min dotter så kunde jag inte annat än sucka. Hon såg verkligen förskräcklig ut. Luggen är typ en halv cm lång på det kortaste stället, ett par cm längre på andra. På sidorna är det långa hack... Tja... Vad ska man säga. T. sa i alla fall:
-Mamma! Jag har klippt håret!
-Ja, jag ser att du har klippt håret, blev mitt svar.
-Jaaaa, jag var JÄTTEduktig! utropade T därefter.
-*suck* Jag hade ju beställt tid hos Frissa-Maria åt dig så att hon kunde klippa dig fint till sommaren...
Jag inser att mitt svar inte var det mest psykologiska i det läget, men jag hade verkligen önskat att det skulle ha blivit en finklippningstid istället för en rädda-det-som-kan-räddas-så-att-barnet-inte-ser-förskräckligt-ut-i-håret-tid. För grejen är ju också den att T. såg sig i spegeln i går kväll och att hon inte var så nöjd med hur det såg ut. Det blev helt enkelt inte som hon tänkt sig...
Väl nere på bottenvåningen så gjorde jag någon slags första hjälpen klippning på luggen, men det blev inte mycket bättre. Nu sitter jag bara här och funderar på vad 17 jag ska göra för att dottern inte ska få för sig att klippa sig själv fler gånger... Jag fattar ju att hon bara är ett barn och att barn gör såna här grejer, men jag blir bara så trött...
Vi ska leka Frissa-Ria...
Frissa-Ria är en förkortning av Frissa-Maria. Vi har några Marior som vi brukar tala om i familjen, så då har det blivit enklast med ett litet prefix :)
Jag satt uppe och jobbade en stund och maken grejade på bottenvåningen. Barnen lekte... Storasyster har ju dessutom snurrat sin lillebror runt sitt lillfinger, så han ställer ju nästan upp på allt för att få "vara med", att spela rollen som docka undantagen.
Plötsligt hör jag hur barnen stökar med sina kläder i hallen, de ska åka till Frissa-Ria, deklarerar T.. Så långt ingen fara tycker jag och försvinner in i jobbets värld igen. Plötsligt hör jag toalettdörren slå igen, hör ljudet av hur den låses, hur maken rusar efter och låser upp för att sedan konfiskera en sax från dottern som högljutt protesterar! "VI LEKER FRISSA-RIA!!! JAG ÄR MARIA OCH V. SKA KLIPPA HÅRET!!!" Jaja, maken hann ju fram i tid, inget jag behöver gå ner för att hjälpa till med att lösa...
Vid middagen börjar vi prata om detta, det visade sig att storasyster faktiskt hunnit med att snagga sin lillebror lite. Det räcker tydligen inte med att hon klippt sitt eget hår när hon var yngre, nu ger hon sig på V. också... :)))
Jag satt uppe och jobbade en stund och maken grejade på bottenvåningen. Barnen lekte... Storasyster har ju dessutom snurrat sin lillebror runt sitt lillfinger, så han ställer ju nästan upp på allt för att få "vara med", att spela rollen som docka undantagen.
Plötsligt hör jag hur barnen stökar med sina kläder i hallen, de ska åka till Frissa-Ria, deklarerar T.. Så långt ingen fara tycker jag och försvinner in i jobbets värld igen. Plötsligt hör jag toalettdörren slå igen, hör ljudet av hur den låses, hur maken rusar efter och låser upp för att sedan konfiskera en sax från dottern som högljutt protesterar! "VI LEKER FRISSA-RIA!!! JAG ÄR MARIA OCH V. SKA KLIPPA HÅRET!!!" Jaja, maken hann ju fram i tid, inget jag behöver gå ner för att hjälpa till med att lösa...
Vid middagen börjar vi prata om detta, det visade sig att storasyster faktiskt hunnit med att snagga sin lillebror lite. Det räcker tydligen inte med att hon klippt sitt eget hår när hon var yngre, nu ger hon sig på V. också... :)))
Orange hårextensions...
...det har jag fått i natt. Orange hårextensions som fästes med cirkelformade hårklämmor i hårbotten så att den slutligen såg ut som ett virkat lapptäcke i regnbågens alla färger. De fixerades med Idomin och jag får inte tvätta håret förrän efter helgen. Jag blev i alla fall supersnygg i håret *hihi*
Efter att jag fått min tjusiga hårförlängning gav jag mig iväg på en ridtur på industriområdet. Den slutade med att jag föll av hästen och fick en spricka i en ryggkota *ajaj*
Sedan vaknade jag :-)
Snacka om att drömmar kan vara urflippade! Någon som är duktig på drömtydning?
Min onda spricka i ryggkotan kommer sig definitivt av att jag redan har ont i ryggen, så det behöver inte analyseras desto mer... Men orange hårextensions som fixeras med Idomin??? Nu vet jag i alla fall att jag drömmer i färg... Alltid något ;-)
Efter att jag fått min tjusiga hårförlängning gav jag mig iväg på en ridtur på industriområdet. Den slutade med att jag föll av hästen och fick en spricka i en ryggkota *ajaj*
Sedan vaknade jag :-)
Snacka om att drömmar kan vara urflippade! Någon som är duktig på drömtydning?
Min onda spricka i ryggkotan kommer sig definitivt av att jag redan har ont i ryggen, så det behöver inte analyseras desto mer... Men orange hårextensions som fixeras med Idomin??? Nu vet jag i alla fall att jag drömmer i färg... Alltid något ;-)
Nattlig cirkus...
Den där bebissjukan kom av sig rätt snabbt, det räckte med två oroliga nätter här hemmavid. Eller oroliga och oroliga... Barnen sov rätt bra när de väl hamnat i min och makens säng. Det var värre med oss, barnen är ganska rörliga när de sover bra...
Natt nr 1 har lillebror grymtat om vartannat, 03.45 vaknade han och skulle inte somna om, inte under några som helst omständigheter. Storasyster kom tassande en timme innan och ville inte sova i sin egen säng. Hon har en period av mörkrädsla just nu. Så långt är ju allting gott, klart att barnen ska kunna komma om de fryser, vaknar till och inte kan somna om utan att få ligga nära, eller för att de känner sig små och rädda! Men de kan väl sova som folk?!
Natt nr 2 är väldigt talande för hur det kan se ut en lite lagomt kaotisk natt hos oss... Det var samma visa som föregående natt för lillebror - han kunde inte sova, men stöket började redan vid 2. Storasyster kom tassandes ungefär samtidigt, varpå lillebror blir så glad att han högt börjar prata och skratta när storasyster kommer (syskonkärlek från sin bästa sida är underbar, men inte kl. 2 på natten). Storasyster får därmed ligga ytterst på min sida av sängen, jag mellan henne och lillebror (måste försöka skapa lugn!)och slutligen maken ytterst på andra sidan sängen...
Då börjar cirkusen. Storasyster ligger och snurrar som en propeller, hon sitter upp, sover dubbelvikt, sover på mig, sover med fötterna under min haka och tätt, tätt som en igel mot min rygg - om vartannat. Lillebror lägger sig på tvärsan och tar spjärn med sina fötter mot sin far och pressar sitt huvud mot mitt med jämna mellanrum. Han vill kramas och vara go, lillskräpet... Vid halv fyra-snåret ger far upp och tar med sig den nu sovande lillebrodern till storasysters säng och lägger sig att sova där. Haken är bara att storasyster vaknar en halvtimme senare och ska gå tillbaka till sin egen säng och börjar gasta som en stucken gris när hon inser att den är upptagen... Hon ger upp efter att undertecknad ledsnat på kaoset och bett henne gilla läget, om än i lite andra ordalag. Ytterligare en stund senare, när hon lugnat ner sig, ska det gås på toaletten med allt vad det innebär... Så klockan hann bli ungefär halv sex innan lugnet lägrade sig någorlunda... Grejen var bara den att lillebror bestämde sig för att vakna klockan 7, så då var det ju kört med sömnen i alla fall...
Barn i sängen är ett väldigt effektivt preventivmedel måste jag ju säga. Dels genom sin blotta närvaro, men även genom att de tycks köra en slags utmattningstaktik gentemot sina stackars uttröttade föräldrar :-) Trötta mammor och pappor har som regel inte sex i åtanke när barnen väl somnat, de vill heller inget hellre än att sova ;-)
Natt nr 1 har lillebror grymtat om vartannat, 03.45 vaknade han och skulle inte somna om, inte under några som helst omständigheter. Storasyster kom tassande en timme innan och ville inte sova i sin egen säng. Hon har en period av mörkrädsla just nu. Så långt är ju allting gott, klart att barnen ska kunna komma om de fryser, vaknar till och inte kan somna om utan att få ligga nära, eller för att de känner sig små och rädda! Men de kan väl sova som folk?!
Natt nr 2 är väldigt talande för hur det kan se ut en lite lagomt kaotisk natt hos oss... Det var samma visa som föregående natt för lillebror - han kunde inte sova, men stöket började redan vid 2. Storasyster kom tassandes ungefär samtidigt, varpå lillebror blir så glad att han högt börjar prata och skratta när storasyster kommer (syskonkärlek från sin bästa sida är underbar, men inte kl. 2 på natten). Storasyster får därmed ligga ytterst på min sida av sängen, jag mellan henne och lillebror (måste försöka skapa lugn!)och slutligen maken ytterst på andra sidan sängen...
Då börjar cirkusen. Storasyster ligger och snurrar som en propeller, hon sitter upp, sover dubbelvikt, sover på mig, sover med fötterna under min haka och tätt, tätt som en igel mot min rygg - om vartannat. Lillebror lägger sig på tvärsan och tar spjärn med sina fötter mot sin far och pressar sitt huvud mot mitt med jämna mellanrum. Han vill kramas och vara go, lillskräpet... Vid halv fyra-snåret ger far upp och tar med sig den nu sovande lillebrodern till storasysters säng och lägger sig att sova där. Haken är bara att storasyster vaknar en halvtimme senare och ska gå tillbaka till sin egen säng och börjar gasta som en stucken gris när hon inser att den är upptagen... Hon ger upp efter att undertecknad ledsnat på kaoset och bett henne gilla läget, om än i lite andra ordalag. Ytterligare en stund senare, när hon lugnat ner sig, ska det gås på toaletten med allt vad det innebär... Så klockan hann bli ungefär halv sex innan lugnet lägrade sig någorlunda... Grejen var bara den att lillebror bestämde sig för att vakna klockan 7, så då var det ju kört med sömnen i alla fall...
Barn i sängen är ett väldigt effektivt preventivmedel måste jag ju säga. Dels genom sin blotta närvaro, men även genom att de tycks köra en slags utmattningstaktik gentemot sina stackars uttröttade föräldrar :-) Trötta mammor och pappor har som regel inte sex i åtanke när barnen väl somnat, de vill heller inget hellre än att sova ;-)
Bebissjuk!
Har precis suttit och rensat i barnens lekrum och sorterat en mängd leksaker som vi lagt undan i all hast i en kartong i klädkammaren. Så kommer spädisgrejerna fram... En skallra, en bitring, en spegel på två små hjul, en mjukismask med skallra...
Då kom den där tanken smygandes... Ska vi verkligen aldrig få ta fram dessa grejer igen, förutom till eventuella barnbarn? Då slog den mig, den där känslan... Den kom som ett blixtnedslag. Glömda var alla vaknätter med bärande och buffande, glömda var de såriga bröstvårtorna, trotsiga-barn-stunderna och allt annat negativt som foglossning etc... Det enda som fanns var alla underbara stunder med två kärleksfulla barn. Jag kunde bara känna att jag ville ha ett barn till.
Det blev ju heller inte bättre av att maken kom in med ett saligt leende efter en besvärlig nattning av sonen som vägrat somna (skulle bara sitta och prata, prata, prata i sängen). Han hade slutligen fått lillebror att somna genom att sitta och hålla hans lilla hand i sin och smeka den varsamt... Det saliga leendet, tja... Ni kan säkert räkna ut vad det var han tänkte utifrån det jag skrev om just innan ;-)
Men till alla undrande kan jag bara säga: Inte än, inte i år... Jag vill hinna sova några nätter först ;-)
Då kom den där tanken smygandes... Ska vi verkligen aldrig få ta fram dessa grejer igen, förutom till eventuella barnbarn? Då slog den mig, den där känslan... Den kom som ett blixtnedslag. Glömda var alla vaknätter med bärande och buffande, glömda var de såriga bröstvårtorna, trotsiga-barn-stunderna och allt annat negativt som foglossning etc... Det enda som fanns var alla underbara stunder med två kärleksfulla barn. Jag kunde bara känna att jag ville ha ett barn till.
Det blev ju heller inte bättre av att maken kom in med ett saligt leende efter en besvärlig nattning av sonen som vägrat somna (skulle bara sitta och prata, prata, prata i sängen). Han hade slutligen fått lillebror att somna genom att sitta och hålla hans lilla hand i sin och smeka den varsamt... Det saliga leendet, tja... Ni kan säkert räkna ut vad det var han tänkte utifrån det jag skrev om just innan ;-)
Men till alla undrande kan jag bara säga: Inte än, inte i år... Jag vill hinna sova några nätter först ;-)
April, april...
I dag har det verkligen varit aprilväder ute, eller det har det varit hela veckan... Men i dag har det varit alla sorters väderlekar under en och samma dag... Massor av minusgrader, åska och hagelskurar undantaget... Det har varit lite soligt, det har snöat, blåst, regnat, varit vindstilla, mulet... En riktig städdag med andra ord ;) Vi har röjt lite här hemmavid i dag och det har verkligen varit välbehövligt!
Barnen är i alla fall rätt pigga i dag och knappt ens snoriga... Så det verkar som att det var en riktigt lindrig förkylning den här gången *ta i trä* De får lov att stanna hemma med mig i morgon, men jag ska ladda med lite fingerfärger, playdoh och sånt, så att barnen har något att pyssla med istället för att slåss med varandra och därmed också driva mig till vanvett ;) Det är rätt fascinerande, det där med syskonskap... Hur man kan slåss som katt och hund ena sekunden för att vara bästa vänner och bara gosa nästa...
Vet förresten inte om jag berättade om hur det gick med samtalet till barnkliniken angående lillebror. De sa i korta ordalag att vi skulle komma ner på måndagen om febern inte hade gett med sig. Men det hade den ju, så det blev inte mer med det.
Kravallunge!
Äntligen har vi haft årets solidaritetsdag på skolan så att livet kan börja återgå till det normala. Nu återstår "bara" utvecklingssamtalen innan jag är klar med "allt utöver det vanliga". Jag fattar inte hur saker alltid ska ha en tendens att kollidera så att det ibland inte finns något utrymme för annat än i bästa fall det mest grundläggande som mat, umgänge med barnen och sömn utöver jobbet?
Sak samma :) Nu är det som det är och jag har dessutom börjat mitt påsklov i fredags. Ska bli så skönt! Jag hade nästan börjat hoppas på att kunna ha någon dag för mig själv nästa vecka eftersom lillebror varit tillbaka på dagis igen sedan i måndags. Men tji fick jag! I tisdags började båda barnen nysa och torsdags hade lillebror varit så trött att han hade somnat vid matbordet på dagis. Storasyster å sin sida hade varit i slagsmål och därutöver varit arg på typ alla andra barn och mest av allt varit som en liten ilsken iller på lillebror. Så igår fick vi vårt första samtal från dagis om att T. betett sig som en riktig kravallunge ;) Hon och bästisen hade bland annat kommit ihop sig om en telefon och det hade slutat med att T. hade blivit så arg att hon smällt telefonen i ansiktet på A.. Jag pratade med bästisens mamma och A. hade ett litet blåmärke under ögat... *suck* tack och lov var det inga "hard feelings" därifrån, men var ska det sluta med en så eldfängd unge? Hur det än är så fick både nysandet och tröttheten sin förklaring i fredags. Båda barnen var lite lurigt varma på morgonen. Storasyster hade högre temp än vanligt och lillebror hade feber igen som stigit under dagen. Så det var ju bara att sjukanmäla barnen igen... Kan man få feber av att vara för trött?
