En stor dag
I dag har dottern plockat bort stödhjulen från sin cykel. Hon har alltid talat om att "när jag är sex år, då ska jag cykla utan stödhjul". Nu fick hon ju rätt i och för sig ;) Men oj, så stolt hon varit över sin bedrift i dag. Det har kunnat gå en låååååång stund utan att hon sagt ett knyst. Sedan kom det. Då och då. "Jag har cyklat utan stödhjul i dag".
Dottern har haft punka på bakdäcket (för många sladdbromsar) och maken lagade den i går. Han passade på att höja stödhjulen i samma veva... Så i morse fick barnen cykla till dagis. Sonen stolt som en tupp med sin stora cykel. Dottern såg i sin tur ut som ett s i ryggen och var inte lika nöjd över att cykeln plötslig var så instabil och svårcyklad.
Vid hemkomsten bestämde vi oss för att ta en promenad, dottern får lite stöd för att få känna på hur det känns att ha balansen. Sedan blir sträckorna som hon cyklar utan att stödhjulen tar i längre och längre. Vid hemkomsten bestämmer dottern att hon vill testa att cykla utan stödhjul. Jag monterar bort dem och vips, så cyklar hon helt på egen hand.
Det sjunger i bröstet på mig när jag ser bilden av hennes leende inom mig. Hennes självförtroende har växt kopiöst mycket i dag.
Sedan är jag djupt imponerad av den målmedvetenhet, envishet, det mod och den uthållighet hon visade prov på idag. När vi plockade bort stödhjulen hade hon redan cyklat i en timme. Sedan bråkade hon med cykeln i ytterligare en halvtimme. Det är ju inte helt enkelt att börja cykla utan stödhjul när man alltid haft dem där. Bara det där med att komma upp på cykeln och att börja trampa är ju ett helt projekt. Cykeln ramlar. Dottern ramlar. Dottern slår sig. Hon blir förbannad och gråter av ilska. Men hon fortsätter. Till slut är det färdigcyklat. Hon bestämmer sig för att leda cykeln hem...
Men så kommer de där tysta, långa stunderna åtföljda av "Jag har cyklat utan stödhjul i dag". Jag tror att någon är väldigt stolt och nöjd över sin egen bedrift...
Dottern har haft punka på bakdäcket (för många sladdbromsar) och maken lagade den i går. Han passade på att höja stödhjulen i samma veva... Så i morse fick barnen cykla till dagis. Sonen stolt som en tupp med sin stora cykel. Dottern såg i sin tur ut som ett s i ryggen och var inte lika nöjd över att cykeln plötslig var så instabil och svårcyklad.
Vid hemkomsten bestämde vi oss för att ta en promenad, dottern får lite stöd för att få känna på hur det känns att ha balansen. Sedan blir sträckorna som hon cyklar utan att stödhjulen tar i längre och längre. Vid hemkomsten bestämmer dottern att hon vill testa att cykla utan stödhjul. Jag monterar bort dem och vips, så cyklar hon helt på egen hand.
Det sjunger i bröstet på mig när jag ser bilden av hennes leende inom mig. Hennes självförtroende har växt kopiöst mycket i dag.
Sedan är jag djupt imponerad av den målmedvetenhet, envishet, det mod och den uthållighet hon visade prov på idag. När vi plockade bort stödhjulen hade hon redan cyklat i en timme. Sedan bråkade hon med cykeln i ytterligare en halvtimme. Det är ju inte helt enkelt att börja cykla utan stödhjul när man alltid haft dem där. Bara det där med att komma upp på cykeln och att börja trampa är ju ett helt projekt. Cykeln ramlar. Dottern ramlar. Dottern slår sig. Hon blir förbannad och gråter av ilska. Men hon fortsätter. Till slut är det färdigcyklat. Hon bestämmer sig för att leda cykeln hem...
Men så kommer de där tysta, långa stunderna åtföljda av "Jag har cyklat utan stödhjul i dag". Jag tror att någon är väldigt stolt och nöjd över sin egen bedrift...
Tur som en tokig!
Jag har vunnit andra pris i en fototävling! Fatta vad kuuuuuul! Vilket avslut på dagen!
Lägger upp en länk till tävlingen från http://langstrump.wordpress.com bakom ett lösenordsskyddat inlägg, så får ni som är nyfikna och som jag kan/vill/törs vara öppen med min identitet till kika :)Ni kan ju lämna ett spår efter er här, så ser jag det förmodligen snabbast så. Om ni inte mejlar förstås... (Ni som kan :)) Maila mig på pillerman(a)spray.se, om ni inte har min "riktiga" mailadress, så får ni lösenordet den vägen.
*wohooo*
Lägger upp en länk till tävlingen från http://langstrump.wordpress.com bakom ett lösenordsskyddat inlägg, så får ni som är nyfikna och som jag kan/vill/törs vara öppen med min identitet till kika :)
*wohooo*
Dåligt mammasamvete
Det är roligt att jobba. Jag behöver stimulans utifrån för att må bra. Mina kollegor är superba och mina elever verkar (åtminstone så här långt) mycket, mycket trevliga.
Men jag har uruselt samvete. Jag mår dåligt av att träffa barnen så lite. Jobbar 8-17 måndag och tisdag. Det betyder att jag i princip hinner träffa barnen max tre timmar av deras vakna tid. Nu är de ju inte på dagis hela den tiden eftersom mormor hämtar dem redan kl. 15. Resten av veckans dagar är heller inte lika långa, men det hjälper föga.
Jag är trots allt tacksam över att jag "bara" har 35 timmars arbetsplatsförlagd arbetstid. Men så var det ju de där tio timmarna därtill. När jag är hemma vill jag ju vara ledig, vara med min familj och inte tänka på jobbet. men så var det ju de där tio timmarna som möjliggör mina långa ledigheter till sommaren, julen, påsken... Knepig ekvation det där... Jag tror att det som gör att det känns så eländigt är vetskapen om att någon annan träffar mina barn mer än jag på vardagarna. Visserligen har barnen det mycket bra på dagis, men jag vill ju att jag och barnens pappa ska vara de som delar deras dagar och förehavanden mer än någon annan.
Kanske skulle fundera lite mer på det där begreppet "downshifting". Om två månader är i alla fall tanken att jag ska gå ner i tid. Var ju sent ute med min ansökan, så då får jag vackert lov att ge chefen två månader till att hitta någon som kan gå in de där timmarna för mig.
Nu däremot ska jag ta itu med räkningarna så att jag kan spela lite memory med dottern innan sängdags. det verkar för övrigt som att hon är på väg att bli förkyld... Trist, men inte mer än väntat med tanke på att alla barn börjat återvända till dagis nu.
Men jag har uruselt samvete. Jag mår dåligt av att träffa barnen så lite. Jobbar 8-17 måndag och tisdag. Det betyder att jag i princip hinner träffa barnen max tre timmar av deras vakna tid. Nu är de ju inte på dagis hela den tiden eftersom mormor hämtar dem redan kl. 15. Resten av veckans dagar är heller inte lika långa, men det hjälper föga.
Jag är trots allt tacksam över att jag "bara" har 35 timmars arbetsplatsförlagd arbetstid. Men så var det ju de där tio timmarna därtill. När jag är hemma vill jag ju vara ledig, vara med min familj och inte tänka på jobbet. men så var det ju de där tio timmarna som möjliggör mina långa ledigheter till sommaren, julen, påsken... Knepig ekvation det där... Jag tror att det som gör att det känns så eländigt är vetskapen om att någon annan träffar mina barn mer än jag på vardagarna. Visserligen har barnen det mycket bra på dagis, men jag vill ju att jag och barnens pappa ska vara de som delar deras dagar och förehavanden mer än någon annan.
Kanske skulle fundera lite mer på det där begreppet "downshifting". Om två månader är i alla fall tanken att jag ska gå ner i tid. Var ju sent ute med min ansökan, så då får jag vackert lov att ge chefen två månader till att hitta någon som kan gå in de där timmarna för mig.
Nu däremot ska jag ta itu med räkningarna så att jag kan spela lite memory med dottern innan sängdags. det verkar för övrigt som att hon är på väg att bli förkyld... Trist, men inte mer än väntat med tanke på att alla barn börjat återvända till dagis nu.
Den mycket nerbantade versionen
Ojojoj... Denna vecka - ett liv... Bloggämnen har det bara drällt av, men orken och tiden att skriva har helt saknats. Kör således en mycket nedbantad version här och nu.
Jobbet:
Verkar mycket lovande. Var ute på en teambuilding/höghöjdsbana i torsdags. Själv är jag för feg när det gäller höga höjder, så jag nöjde mig med att teambuilda med ett antal andra nya kollegor. Bra sätt att lära känna andra på. Har börjat få lite koll på de närmaste kollegorna och fascineras av hur sant det är att herre och hund i så mycket kan likna varandra :)
I morgon kommer i alla fall eleverna. Ska bli spännande att träffa dem. Lite pirrigt är det ju förstås också, men lugnare än det hittills varit.
Dagis:
Barnen har fått en ny fröken på sin avdelning. Dotterns första kommentar var att hon såg ut som Mulan! (Vilket för övrigt är bra i detta hushåll eftersom Mulan är en idol för ungarna). Efter den första dagen hade sonen redan bjudit henne på sitt kalas och dottern kramade om henne innan hemgång. Hon måste med andra ord vara helt okej i deras ögon. Bra! Blir själv också positivt överraskad eftersom hon har så mycket att berätta om hur barnen haft det under dagen. Oftast har vi fått svaret "Bra" eller "Det har inte varit något" på frågan om hur barnen haft det under dagen. Har liksom inte lyckats lura ur fröknarna så mycket mer så ofta. Men nu får jag veta hur de ätit, sovit, om de varit ute och lite om vad som hänt. Sånt tycker i alla fall jag om.
Barnen:
Lillebror fyllde ju då år i torsdags. Det var barnkalas för 11 ungar och de flesta föräldrar stannade kvar (tycker jag också är kul) på lite fika, de också. Men herreGUD vilket liv! Ungarna röjde järnet och roade sig kungligt. Det var jättekul att sitta och prata lite med alla föräldrar. Men oj, så trött man är efteråt. Finns inte en motsvarighet till det. Lillebror var överlycklig efteråt, han var allra mest nöjd över att så många kompisar hade varit här.
I går kom släkten på besök. Lite mer sansat, men mycket trevligt då också. Vi gav också "storpresenten", dvs cykeln till V. igår. Vad glad han blev. Det allra bästa tycktes vara att cykeln var STOR (dvs att den inte var en trehjuling) och att den var likadan som storsyrrans. Han firade med att cykla omkring i vardagsrummet till att börja med, men jag skulle tro att det blir mer cykling ute senare.
Idag:
...har maken varit ute med sin far och hjälpt till med att fixa lite vinter i stugan. Lite trist kan jag tycka (av rent egoistiska skäl), men det är skönt att kunna sakna varandra också. Helst hade jag varit hemma och plockat i tvättstugan så att den är redo för garderoberna som kommer nästa vecka, men nu blev det inte så. Åkte istället till mina föräldrars stuga och tog det lugnt där. Barnen har tjatat om att de vill dit hur länge som helst, så de var genast med på idén. Lillebror ville dit och leka sjörövare (morfar har byggt ett sjörövarskepp på gården) och Storasyster ville dit och grilla på pinne :) Själv somnade jag en stund i gungstolen när jag satt och kollade på friidrotten - vilsamt värre!
Nu ropar dottern från toaletten. Bäst att jag går... :)
Jobbet:
Verkar mycket lovande. Var ute på en teambuilding/höghöjdsbana i torsdags. Själv är jag för feg när det gäller höga höjder, så jag nöjde mig med att teambuilda med ett antal andra nya kollegor. Bra sätt att lära känna andra på. Har börjat få lite koll på de närmaste kollegorna och fascineras av hur sant det är att herre och hund i så mycket kan likna varandra :)
I morgon kommer i alla fall eleverna. Ska bli spännande att träffa dem. Lite pirrigt är det ju förstås också, men lugnare än det hittills varit.
Dagis:
Barnen har fått en ny fröken på sin avdelning. Dotterns första kommentar var att hon såg ut som Mulan! (Vilket för övrigt är bra i detta hushåll eftersom Mulan är en idol för ungarna). Efter den första dagen hade sonen redan bjudit henne på sitt kalas och dottern kramade om henne innan hemgång. Hon måste med andra ord vara helt okej i deras ögon. Bra! Blir själv också positivt överraskad eftersom hon har så mycket att berätta om hur barnen haft det under dagen. Oftast har vi fått svaret "Bra" eller "Det har inte varit något" på frågan om hur barnen haft det under dagen. Har liksom inte lyckats lura ur fröknarna så mycket mer så ofta. Men nu får jag veta hur de ätit, sovit, om de varit ute och lite om vad som hänt. Sånt tycker i alla fall jag om.
Barnen:
Lillebror fyllde ju då år i torsdags. Det var barnkalas för 11 ungar och de flesta föräldrar stannade kvar (tycker jag också är kul) på lite fika, de också. Men herreGUD vilket liv! Ungarna röjde järnet och roade sig kungligt. Det var jättekul att sitta och prata lite med alla föräldrar. Men oj, så trött man är efteråt. Finns inte en motsvarighet till det. Lillebror var överlycklig efteråt, han var allra mest nöjd över att så många kompisar hade varit här.
I går kom släkten på besök. Lite mer sansat, men mycket trevligt då också. Vi gav också "storpresenten", dvs cykeln till V. igår. Vad glad han blev. Det allra bästa tycktes vara att cykeln var STOR (dvs att den inte var en trehjuling) och att den var likadan som storsyrrans. Han firade med att cykla omkring i vardagsrummet till att börja med, men jag skulle tro att det blir mer cykling ute senare.
Idag:
...har maken varit ute med sin far och hjälpt till med att fixa lite vinter i stugan. Lite trist kan jag tycka (av rent egoistiska skäl), men det är skönt att kunna sakna varandra också. Helst hade jag varit hemma och plockat i tvättstugan så att den är redo för garderoberna som kommer nästa vecka, men nu blev det inte så. Åkte istället till mina föräldrars stuga och tog det lugnt där. Barnen har tjatat om att de vill dit hur länge som helst, så de var genast med på idén. Lillebror ville dit och leka sjörövare (morfar har byggt ett sjörövarskepp på gården) och Storasyster ville dit och grilla på pinne :) Själv somnade jag en stund i gungstolen när jag satt och kollade på friidrotten - vilsamt värre!
Nu ropar dottern från toaletten. Bäst att jag går... :)
På norrfronten intet nytt
Det var länge sedan jag kände mig så här motiverad till att få träffa eleverna och till att komma igång att jobba. det är ovant, men roligt att känna så. Jag tar det som en bekräftelse på att det faktiskt behövdes ny luft under vingarna och att det gör mig gott att få det.
Men jag är fortfarande lika pigg som en inlagd sill, dvs inte det minsta. I morgon vankas höghöjdsbana, eller bana på marken för fegisarna. Dvs såna som jag ;) Håll tummarna för att jag kommer hem i helt skick om jag nu skulle få för mig någonting...
Dessutom ska det kalasas i morgon. Ska gå ner och fixa lite. Maken och undertecknad har en timme mellan kalasstart och slut på jobbet... TUR att det finns en mormor och morfar som ställer upp och hämtar hem ungarna samt utfodrar dem. Vår tacksamhet känner inga gränser just nu.
Måste gå och vara solidarisk nu och inte fly verkligheten här på bloggen. See Ya!
Men jag är fortfarande lika pigg som en inlagd sill, dvs inte det minsta. I morgon vankas höghöjdsbana, eller bana på marken för fegisarna. Dvs såna som jag ;) Håll tummarna för att jag kommer hem i helt skick om jag nu skulle få för mig någonting...
Dessutom ska det kalasas i morgon. Ska gå ner och fixa lite. Maken och undertecknad har en timme mellan kalasstart och slut på jobbet... TUR att det finns en mormor och morfar som ställer upp och hämtar hem ungarna samt utfodrar dem. Vår tacksamhet känner inga gränser just nu.
Måste gå och vara solidarisk nu och inte fly verkligheten här på bloggen. See Ya!
Dö' som en inlagd sill och kalasdags!
Har jobbat i dag. Ny skola, nya sociala koder, nya regler, nya kollegor, nytt, nytt, nytt...
Jag känner mig lika alert som en inlagd sill. Somnade i soffan efter middagen. Har tagit maxdos alvedon för att lindra spänningshuvudvärken jag drog på mig i dag.
Men det blir nog bra! Det känns lovande. Skönt!
På torsdag ryktas det om höghöjdsbana *huuuu* Dessutom blir det kalas hemma då. Tur att maken också kan fixa kalas, tur att man kan göra i ordning det mesta kvällen innan...
Sonen har dessutom fått önska mat till middagen på torsdag. Han valde gröt och stekt ägg-macka. Försökte föreslå en massa andra barntillvända maträtter (typ köttbullar, spaghetti och köttfärssås, blodpudding, pannkaka etc.), men sonen sa bara: "Jag tycker om gröt." Gröt och stekt ägg-macka får det väl bli då...
Jag känner mig lika alert som en inlagd sill. Somnade i soffan efter middagen. Har tagit maxdos alvedon för att lindra spänningshuvudvärken jag drog på mig i dag.
Men det blir nog bra! Det känns lovande. Skönt!
På torsdag ryktas det om höghöjdsbana *huuuu* Dessutom blir det kalas hemma då. Tur att maken också kan fixa kalas, tur att man kan göra i ordning det mesta kvällen innan...
Sonen har dessutom fått önska mat till middagen på torsdag. Han valde gröt och stekt ägg-macka. Försökte föreslå en massa andra barntillvända maträtter (typ köttbullar, spaghetti och köttfärssås, blodpudding, pannkaka etc.), men sonen sa bara: "Jag tycker om gröt." Gröt och stekt ägg-macka får det väl bli då...
Jag har bestämt mig
Det var inte mycket kvar på min göra-lista. Fattar inte hur jag hann med allt, i synnerhet som jag tycker att jag njutit av pysslandet och inte sett det som ett nödvändigt ont. Kanske gick det så smärtfritt just för att jag gjorde det jag ville och inte såg det som ett måste-göra-omedelbart?! Antagligen.
Att göra:
1.Gjuta rabarberblad i betong, först måste jag köpa rejäla diskhandskar.
2.Köpa diskhandskar och storhandla basvaror till kyl, frys och skafferi.
3.Klura på den optimala tvättstugelösningen (hela tiden pågående i huvudet).
4.Städa på de där hopplösa punkterna (barnens ritgrejshylla, skoskåpet och kyl/frysdörrar)
5. Sy klart jeanskjolen.
6.Sortera in alla viktiga papper som blivit liggandes i en TRE storA kreativA högAR (de ynglar av sig också!!!) på mitt skrivbord de senaste 18 månaderna.
7. Kokablåbärs- och jordgubbssylt.
8.Klippa gräset så snart det torkat upp.
Jag har också bestämt mig för att:
1. Göra prioriteringslistor på jobbet. "brådis", "behöver göras, men kan vänta" och "sedan någon gång".
2. Dela upp mina bloggar. Den ena får bli en Fröken Pippi-blogg. Jobbrelaterad alltså och den andra får bli mer personlig/privat. Vilken som får bli vad vet jag däremot inte än :)
3. Fortsätta ta det lite piano :)
Att göra:
1.
2.
3.
4.
5. Sy klart jeanskjolen.
6.
7. Koka
8.
Jag har också bestämt mig för att:
1. Göra prioriteringslistor på jobbet. "brådis", "behöver göras, men kan vänta" och "sedan någon gång".
2. Dela upp mina bloggar. Den ena får bli en Fröken Pippi-blogg. Jobbrelaterad alltså och den andra får bli mer personlig/privat. Vilken som får bli vad vet jag däremot inte än :)
3. Fortsätta ta det lite piano :)
En natt jag drömde...
Ibland är ens drömmar verkligen urflippade. Häromåret drömde jag att en kollega höll på att ge mig hårextensions. Det var inte vilken hårförlängning som helst heller. De var orange! Tänk er dreadlocks i orange på en lite småtråkig fröken *s*
Förra natten var jag och maken på lägenhetsvisning. Huset lägenheten fanns i var ett av alla de 1 1/2-planshus som byggdes här i stan i skiftet mellan 70- och 80-talet.
Boytan på bottenvåningen var densamma som i huset som vi bor i nu, men när man klev in i lägenheten så verkade boytan minst dubbelt så stor. Dessutom fanns ytterligare två våningar. På bottenvåningen fanns ett jättemysigt kök, vardagsrum och ett lyxigt badrum. Andra våningen var lika stor till ytan som den första, här fanns barnens sovrum och ett arbetsrum samt ett allrum Men så hade man också byggt ett loft som var dubbelt så stort till ytan som de två förra våningarna. På ena sidan av det gigantiska loftet vars golv var kuperat och klätt med gummimatta (!) fanns en jättestor säng. Föräldrasovrummet alltså. På andra sidan loftet fanns en konstgjord backe som var klädd med halkiga remsor påminnande om liggunderlag. Nedanför dessa remsor fanns ett hopp. Hela installationen var alltså en pulkbacke inomhus. Jag provade att åka i backen och det var jättekul... I övrigt vcar det gigantiska loftet tomt. Så gick jag ner till mellanvåningen igen och där stod Persilja med en barnvagn bredvid sig. I barnvagnen (som hon rörde fram och tillbaka) fanns växter. Plantor som hon skulle ha till sin trädgård. Persilja var i alla fall en mycket trevlig kvinna och jag förundrades över hennes engagemang och fantastiska handlag med växterna.
Där någonstans vaknade jag. Fascinerad över min dröm. Fascinerad över hur en lägenhet i ett 1 1/2-planshus med en bottenyta på ca 90 kvm kunde rymma så mycket bostad...
Antar att man lätt skulle kunna dra någon parallell till Freud, jaget, överjaget och detet om man vill och att huset ska symbolisera mig. Eller så finns det säkert någon annan teori som skulle kunna tillämpas där jag kommer att klassas som ett nutcase... *s* Tur att jag lagt bort mina två drömtydningsböcker för läääänge sedan.
I morgon börjar jag för övrigt att jobba igen. Kul på sitt vis, men samtidigt lite vemodigt. Försöker i alla fall att se det som att det är en ny skola, ny termin, ny start. Ska i alla fall ta ett snack med chefen om att gå ner i tid. Det finns ett annat deltidsvik. ute nu och det borde ju gå att kombinera dessa två... Fler tjänstgöringsprocent = lättare att hitta någon till tjänsten, tänker jag. Håll tummarna!
Ute har hösten också gjort definitiv entré. Löven är gula eller gulaktiga på de flesta träd och jag antar att naturen är på väg att bädda ner sig inför vintern. Det vackra med hösten, även fast den så småningom blir grå, är ju att man ser marken och alla vackra stammar så mycket tydligare. Dessutom så blir det så skönt att kura ner sig i soffan med en kopp te, tänd mysbelysning och en bra tidning. Jag gillar hösten, även fast jag blev lite överrumplad av den i år.
Förra natten var jag och maken på lägenhetsvisning. Huset lägenheten fanns i var ett av alla de 1 1/2-planshus som byggdes här i stan i skiftet mellan 70- och 80-talet.
Boytan på bottenvåningen var densamma som i huset som vi bor i nu, men när man klev in i lägenheten så verkade boytan minst dubbelt så stor. Dessutom fanns ytterligare två våningar. På bottenvåningen fanns ett jättemysigt kök, vardagsrum och ett lyxigt badrum. Andra våningen var lika stor till ytan som den första, här fanns barnens sovrum och ett arbetsrum samt ett allrum Men så hade man också byggt ett loft som var dubbelt så stort till ytan som de två förra våningarna. På ena sidan av det gigantiska loftet vars golv var kuperat och klätt med gummimatta (!) fanns en jättestor säng. Föräldrasovrummet alltså. På andra sidan loftet fanns en konstgjord backe som var klädd med halkiga remsor påminnande om liggunderlag. Nedanför dessa remsor fanns ett hopp. Hela installationen var alltså en pulkbacke inomhus. Jag provade att åka i backen och det var jättekul... I övrigt vcar det gigantiska loftet tomt. Så gick jag ner till mellanvåningen igen och där stod Persilja med en barnvagn bredvid sig. I barnvagnen (som hon rörde fram och tillbaka) fanns växter. Plantor som hon skulle ha till sin trädgård. Persilja var i alla fall en mycket trevlig kvinna och jag förundrades över hennes engagemang och fantastiska handlag med växterna.
Där någonstans vaknade jag. Fascinerad över min dröm. Fascinerad över hur en lägenhet i ett 1 1/2-planshus med en bottenyta på ca 90 kvm kunde rymma så mycket bostad...
Antar att man lätt skulle kunna dra någon parallell till Freud, jaget, överjaget och detet om man vill och att huset ska symbolisera mig. Eller så finns det säkert någon annan teori som skulle kunna tillämpas där jag kommer att klassas som ett nutcase... *s* Tur att jag lagt bort mina två drömtydningsböcker för läääänge sedan.
I morgon börjar jag för övrigt att jobba igen. Kul på sitt vis, men samtidigt lite vemodigt. Försöker i alla fall att se det som att det är en ny skola, ny termin, ny start. Ska i alla fall ta ett snack med chefen om att gå ner i tid. Det finns ett annat deltidsvik. ute nu och det borde ju gå att kombinera dessa två... Fler tjänstgöringsprocent = lättare att hitta någon till tjänsten, tänker jag. Håll tummarna!
Ute har hösten också gjort definitiv entré. Löven är gula eller gulaktiga på de flesta träd och jag antar att naturen är på väg att bädda ner sig inför vintern. Det vackra med hösten, även fast den så småningom blir grå, är ju att man ser marken och alla vackra stammar så mycket tydligare. Dessutom så blir det så skönt att kura ner sig i soffan med en kopp te, tänd mysbelysning och en bra tidning. Jag gillar hösten, även fast jag blev lite överrumplad av den i år.
Ett nytt försök...
Gör ett nytt försök...
...en av världens vackraste låtar, tycker jag. Det verkar som att det funkade... *hurra*
...en av världens vackraste låtar, tycker jag. Det verkar som att det funkade... *hurra*
Banala bekymmer
Letade mig in på Wordpress, kikade runt lite och grejade en smula. Nu har jag en blogg där som jag tycker är så fin. Men ska jag idas flytta min blogg? Lämna den här? Tycker att wordpress verkar bra, har sällan haft problem med att ta mig in på bloggar som ligger där, medan blogg.se har strulat hyfsat ofta.
*hmmm*
Det går ju i och för sig att fixa till den här också, men den känns omständigare.
Roar mig med att hämta hem barnen under tiden.
Om ni vill kika på den andra, tomma bloggen, så hittar ni den här.
Blommigt värre
Roade mig med att rota lite i min nya, lilla rabatt igår. Än så länge ser den mest ut som en ö av jord, utan desto mer blomster alls. Har strött ut lite gamla prästkragsfrön och violfrön, men de hinner ju inte blomma i år. Plus att det lär vara ett smärre mirakel om de alls gör det med tanke på att fröna ändå passerat bäst före med tre år :)
Hur det än är så blev jag så glad när jag var där och rotade, för mina lupiner hade tagit sig! De for ganska illa av frakten från mammas och pappas sommarställe och har mest sett vissna ut. Men så har det dykt upp lite småblad! Hurra! Stormhattarna fortsatte bara att blomma. Verkar vara en tålig växt. I like! Hoppas också att aklejan överlever flytten från stugan.
Syrenen jag planterade i juni har också överlevt. Roligt. Den har också skjutit lite nya skott. Är döimpad av att jag inte tagit ihjäl alla mina växter det första jag gjort :)
Funderar lite på hur resten av mitt lilla blomland ska komma att se ut. Jag gillar de där "gammeldags" blommorna, såna som farmor hade. Det där lite romantiska. Däremot har jag svårt att bestämma mig för om jag ska blanda färger hejvilt, eller om de ska harmonierna lite mer med varandra. det jag har nu är mörklila, ljusrosa och vita lupiner. De mörklila stormhattarna och så ljus- och mörkrosa aklejor. Kanske också en rad prästkrage framför dem... Möjligen violer i den till de högre växterna motstående sidan... Måste nog kika runt lite på Odla. nu och se vad som finns där... Förslag emottages annars tacksamt :)
Till sist. Bara för min egen skull... För att det är så skönt att stryka saker från att-göra-listor. Det bästa av allt den här gången är att det träligaste nu är gjort - sorteringen av papper. Det tog mig "bara" fem timmar... Nu är det mest roligheter kvar att pyssla med, men dem tar vi när vi tar dem. Fast det är klart... Det är lättare att gjuta rabarberblad när det finns rabarberblad som inte vissnat helt eller ligger under ett snötäcke ;)
Att göra:
1. Gjuta rabarberblad i betong,först måste jag köpa rejäla diskhandskar.
2.Köpa diskhandskar och storhandla basvaror till kyl, frys och skafferi.
3. Klura på den optimala tvättstugelösningen (hela tiden pågående i huvudet).
4.Städa på de där hopplösa punkterna (barnens ritgrejshylla, skoskåpet och kyl/frysdörrar)
5. Sy klart jeanskjolen.
6.Sortera in alla viktiga papper som blivit liggandes i en TRE storA kreativA högAR (de ynglar av sig också!!!) på mitt skrivbord de senaste 18 månaderna.
7. Koka blåbärs- och jordgubbssylt.
8.Klippa gräset så snart det torkat upp.
Hur det än är så blev jag så glad när jag var där och rotade, för mina lupiner hade tagit sig! De for ganska illa av frakten från mammas och pappas sommarställe och har mest sett vissna ut. Men så har det dykt upp lite småblad! Hurra! Stormhattarna fortsatte bara att blomma. Verkar vara en tålig växt. I like! Hoppas också att aklejan överlever flytten från stugan.
Syrenen jag planterade i juni har också överlevt. Roligt. Den har också skjutit lite nya skott. Är döimpad av att jag inte tagit ihjäl alla mina växter det första jag gjort :)
Funderar lite på hur resten av mitt lilla blomland ska komma att se ut. Jag gillar de där "gammeldags" blommorna, såna som farmor hade. Det där lite romantiska. Däremot har jag svårt att bestämma mig för om jag ska blanda färger hejvilt, eller om de ska harmonierna lite mer med varandra. det jag har nu är mörklila, ljusrosa och vita lupiner. De mörklila stormhattarna och så ljus- och mörkrosa aklejor. Kanske också en rad prästkrage framför dem... Möjligen violer i den till de högre växterna motstående sidan... Måste nog kika runt lite på Odla. nu och se vad som finns där... Förslag emottages annars tacksamt :)
Till sist. Bara för min egen skull... För att det är så skönt att stryka saker från att-göra-listor. Det bästa av allt den här gången är att det träligaste nu är gjort - sorteringen av papper. Det tog mig "bara" fem timmar... Nu är det mest roligheter kvar att pyssla med, men dem tar vi när vi tar dem. Fast det är klart... Det är lättare att gjuta rabarberblad när det finns rabarberblad som inte vissnat helt eller ligger under ett snötäcke ;)
Att göra:
1. Gjuta rabarberblad i betong,
2.
3. Klura på den optimala tvättstugelösningen (hela tiden pågående i huvudet).
4.
5. Sy klart jeanskjolen.
6.
7. Koka blåbärs- och jordgubbssylt.
8.
Pippi Präktig
Ordning lönar sig visst. I alla fall när man sorterar papper som samlats på hög i nästan 1 1/2 år. Har varit präktig hemmafru i dag med och sorterat papper. Det känns så himla skönt att få ut allt detta skräp. Det känns så skönt att få ordning. Det är precis som att hjärncellerna också börjar hamna på plats.
I alla fall. I de tre högar som samlats på och bredvid mitt skrivbord gömde sig, förutom två påsar skräp, ett presentkort på Telia! Fler roliga överraskningar åt folket! Jag tycker att jag gott kan hitta en oskrapad trisslott också, en trisslott som gömmer en vinst på månadsklövern. Jag lovar att jag kan nöja mig med 10000 kr/månad i 10 år. På heders!
The Neverending Story
Minns ni den här låten?
(Ska erkänna att jag försökte få in videon här på bloggen, men jag är nog för korkad för att få till det ;) Om någon av er som läser detta vet, så får ni gärna berätta!)
Jag minns så väl när vi tittade på Den oändliga historien i skolan. Jag tror att jag gick i fyran eller femman då. Hela mellanstadiet samlades i gympasalen där vi fick sitta på de där smala träbänkarna och titta. Alla tjejer var helt förälskade i Atreyu och låten med Limahl nynnades nästan av alla. Killarna? Tja... De var väl inte lika imponerade. De spelade ju hockey och då måste man ju vara cool ;)
Sitter i alla fall och betraktar videon på Yuotube med en illa dold fascination över 80-talet. Håret, kläderna och så den lite haltande synkningen av ljud och bild. Men då var det bland det bästa som fanns...
(Ska erkänna att jag försökte få in videon här på bloggen, men jag är nog för korkad för att få till det ;) Om någon av er som läser detta vet, så får ni gärna berätta!)
Jag minns så väl när vi tittade på Den oändliga historien i skolan. Jag tror att jag gick i fyran eller femman då. Hela mellanstadiet samlades i gympasalen där vi fick sitta på de där smala träbänkarna och titta. Alla tjejer var helt förälskade i Atreyu och låten med Limahl nynnades nästan av alla. Killarna? Tja... De var väl inte lika imponerade. De spelade ju hockey och då måste man ju vara cool ;)
Sitter i alla fall och betraktar videon på Yuotube med en illa dold fascination över 80-talet. Håret, kläderna och så den lite haltande synkningen av ljud och bild. Men då var det bland det bästa som fanns...
Summa summarum, eller nåt...
Jag hör knotten studsa mot taket. Då borde man väl inte klassas som hörselskadad, va? Det är faktiskt en av mina stora rädslor beträffande jobbet. Att min hörsel ska ta stryk. Det kommer den ju att göra oavsett, men mycket stryk...
Jaja. Det är jobbet. Min hörsel tar stryk här hemma också med två illbattingar som gör allt för att driva sin mor till vansinne med jämna mellanrum. Inte blir det lugnare av att de tycks leka "Få decibelmätaren i mammas telefon att dö" heller...
Har i alla fall gjort en insats för världsfreden igen och förpassat tre stora kassar med skräp till soptunnan. Har gått igenom de där "hopplösa" ytorna: barnens ritgrejshylla, ytan ovanpå skoskåpet, ovanpå vitrinskåpet och på dess "mellanplan". Fattar inte att det kan finnas så mycket skräp på så liten yta. Men visst. Allt går ju. Måste i alla fall hålla med Persilja: Man städar bra med PMS!
Att göra:
1.Träna (I dag har jag rastat hundarna och gått till och från dagis, promenerat med barnen och hämtat bilen från verkstan och så rensat hyllorna... Det får räknas i dag med)
2. Gjuta rabarberblad i betong, först måste jagköpa rejäla diskhandskar.
3.Köpa diskhandskar och storhandla basvaror till kyl, frys och skafferi.
4. Klura på den optimala tvättstugelösningen (hela tiden pågående i huvudet).
5.Städa på de där hopplösa punkterna (barnens ritgrejshylla, skoskåpet och kyl/frysdörrar)
6. Sy klart jeanskjolen.
7. Sortera in alla viktiga papper som blivit liggandes ien TRE storA kreativA högAR (de ynglar av sig också!!!) på mitt skrivbord de senaste 18 månaderna.
8. Koka blåbärs- och jordgubbssylt (fast jag undrar om inte ungarna får lov att vara med här...)
9. Klippa gräset så snart det torkat upp.
Jaja. Det är jobbet. Min hörsel tar stryk här hemma också med två illbattingar som gör allt för att driva sin mor till vansinne med jämna mellanrum. Inte blir det lugnare av att de tycks leka "Få decibelmätaren i mammas telefon att dö" heller...
Har i alla fall gjort en insats för världsfreden igen och förpassat tre stora kassar med skräp till soptunnan. Har gått igenom de där "hopplösa" ytorna: barnens ritgrejshylla, ytan ovanpå skoskåpet, ovanpå vitrinskåpet och på dess "mellanplan". Fattar inte att det kan finnas så mycket skräp på så liten yta. Men visst. Allt går ju. Måste i alla fall hålla med Persilja: Man städar bra med PMS!
Att göra:
1.
2. Gjuta rabarberblad i betong, först måste jag
3.
4. Klura på den optimala tvättstugelösningen (hela tiden pågående i huvudet).
5.
6. Sy klart jeanskjolen.
7. Sortera in alla viktiga papper som blivit liggandes i
8. Koka blåbärs- och jordgubbssylt (fast jag undrar om inte ungarna får lov att vara med här...)
9. Klippa gräset så snart det torkat upp.
Blåbärspaj på mammas vis
Okej, Åsa (och eventuella andra intressenter)... Here you go...
Du behöver:
Vanlig vetedeg/bulldeg på 1/2 liter vätska.
Blåbärskräm
Blåbärskräm:
1 liter blåbär
1,5 dl socker
ca 3 dl vatten
3 msk potatismjöl
Koka vatten och socker. Lägg i bären och låt koka ca 3 minuter. Smaka av och sockra eventuellt lite till. Gör en redning på potatismjölet och ca 0,5 dl vatten, häll i redningen - lite i taget - under omrörning. Låt koka upp. Vill du inte ha skinn på krämen så sockra ett litet lager.
Låt degen jäsa första omgången. Kavla degen och baka ut den i en smord långpanna. Spara lite deg till dekorationen/garneringen. Vill man så kan man bröa formen med exempelvis mannagryn. Bred ut blåbärskrämen och lägg på garneringen. Låt jäsa i 20 minuter till. Pensla kanterna med ägg och in i ugnen på 200 grader i 20-25 minuter. Klart!
Kanske kan vara på sin plats att också nämna att pajen är lite rinnig innan den svalnat...
Dessutom gjorde jag en likadan paj med lingon för ett antal år sedan. Blev jättegott det också, fast då är det läge att vara lite generösare med sockret till krämen...
Du behöver:
Vanlig vetedeg/bulldeg på 1/2 liter vätska.
Blåbärskräm
Blåbärskräm:
1 liter blåbär
1,5 dl socker
ca 3 dl vatten
3 msk potatismjöl
Koka vatten och socker. Lägg i bären och låt koka ca 3 minuter. Smaka av och sockra eventuellt lite till. Gör en redning på potatismjölet och ca 0,5 dl vatten, häll i redningen - lite i taget - under omrörning. Låt koka upp. Vill du inte ha skinn på krämen så sockra ett litet lager.
Låt degen jäsa första omgången. Kavla degen och baka ut den i en smord långpanna. Spara lite deg till dekorationen/garneringen. Vill man så kan man bröa formen med exempelvis mannagryn. Bred ut blåbärskrämen och lägg på garneringen. Låt jäsa i 20 minuter till. Pensla kanterna med ägg och in i ugnen på 200 grader i 20-25 minuter. Klart!
Kanske kan vara på sin plats att också nämna att pajen är lite rinnig innan den svalnat...
Dessutom gjorde jag en likadan paj med lingon för ett antal år sedan. Blev jättegott det också, fast då är det läge att vara lite generösare med sockret till krämen...
Struts-Pippi
En dag har nått sitt slut och det är dags för summering.
Näh, det lät för dramatiskt. Men nåt åt det hållet i alla fall... Uppdaterar min lista...
Att göra: (stryker det där med barnen på dagis, man kan ju faktiskt greja även när de är hemma).
1.Träna (i dag har jag rastat hundarna och gått till och från dagis, okej - det får lov att räknas)
2. Gjuta rabarberblad i betong, först måste jagköpa rejäla diskhandskar.
3.Köpa diskhandskar och storhandla basvaror till kyl, frys och skafferi.
4. Klura på den optimala tvättstugelösningen (hela tiden pågående i huvudet).
5. Städa på de där hopplösa punkterna (barnens ritgrejshylla, skoskåpet ochkyl/frysdörrar)
6. Sy klart jeanskjolen.
7. Sortera in alla viktiga papper som blivit liggandes i en stor kreativ hög på mitt skrivbord de senaste 18 månaderna.
8. Koka blåbärs- och jordgubbssylt (fast jag undrar om inte ungarna får lov att vara med här...)
9. Klippa gräset så snart det torkat upp.
Eftersom jag gärna slingrar mig och försöker bortse från alla "viktigare" grejer jämfört med exempelvis att blogga (ni har noterat att mängden inlägg plötsligt ökat, va?!) och så, så var jag ju tvungen att baka en blåbärspaj på mammas vis.
Jag var lite modstulen när jag skulle baka ut degen, men den blev grymminggod. I synnerhet med ett glas kall mjölk till.
Näh, det lät för dramatiskt. Men nåt åt det hållet i alla fall... Uppdaterar min lista...
Att göra: (stryker det där med barnen på dagis, man kan ju faktiskt greja även när de är hemma).
1.
2. Gjuta rabarberblad i betong, först måste jag
3.
4. Klura på den optimala tvättstugelösningen (hela tiden pågående i huvudet).
5. Städa på de där hopplösa punkterna (barnens ritgrejshylla, skoskåpet och
6. Sy klart jeanskjolen.
7. Sortera in alla viktiga papper som blivit liggandes i en stor kreativ hög på mitt skrivbord de senaste 18 månaderna.
8. Koka blåbärs- och jordgubbssylt (fast jag undrar om inte ungarna får lov att vara med här...)
9. Klippa gräset så snart det torkat upp.
Eftersom jag gärna slingrar mig och försöker bortse från alla "viktigare" grejer jämfört med exempelvis att blogga (ni har noterat att mängden inlägg plötsligt ökat, va?!) och så, så var jag ju tvungen att baka en blåbärspaj på mammas vis.
Jag var lite modstulen när jag skulle baka ut degen, men den blev grymminggod. I synnerhet med ett glas kall mjölk till.
Att göra-lista
Lika bra att försöka strukturera upp livet. Har ägnat en stor del av förmiddagen åt att försöka komma på vad i hela fridens namn det var jag skulle komma i håg. Tror att det kan komma att bli en jobbig skolstart i år om det ska fortsätta såhär. Dessutom känner jag mig mest som en folkilsken, asocial och därtill gråtmild pitbull. PMS förstås... Lindrigare än förut tack vare Femal, men ändå påtaglig. "Full effekt" av Femalen skulle man få efter 6-8 veckors användning. Nu är jag uppe i tre. Skönt att det märks någon skillnad i alla fall!
Till saken...
Att göra (när barnen är på dagis):
1. Träna (i dag har jag rastat hundarna och gått till och från dagis, okej - det får lov att räknas)
2. Gjuta rabarberblad i betong, först måste jag köpa rejäla diskhandskar.
3. Köpa diskhandskar och storhandla basvaror till kyl, frys och skafferi.
4. Klura på den optimala tvättstugelösningen (hela tiden pågående i huvudet).
5. Städa på de där hopplösa punkterna (barnens ritgrejshylla, skoskåpet och kyl/frysdörrar)
6. Sy klart jeanskjolen.
7. Sortera in alla viktiga papper som blivit liggandes i en stor kreativ hög på mitt skrivbord de senaste 18 månaderna.
8. Koka blåbärs- och jordgubbssylt (fast jag undrar om inte ungarna får lov att vara med här...)
9. Klippa gräset så snart det torkat upp.
Nu när jag ställs inför fullbordat faktum så undrar jag om jag verkligen ska hinna med allt detta på ynka 22 timmar. Jag tror inte det. Eller kanske ändå? Om jag ser till att dygnet plötsligt får 36 timmar och om barnen plötsligt fixar all mat, konfliktlösning och "marktjänst" själva?! Tål att fundera på :) Nu måste jag i alla fall hämta hem dottern från kompisen! Tjipp!
Sista semesterveckanångest
Nu är det bara en veckas ledighet kvar. Trist, med tanke på att det är de drygt tre senaste veckorna som jag verkligen landat och känt lugnet. Har fått undan mycket småsaker här hemmavid som legat och släpat ett längre tag och det ger en väldigt stor tillfredsställelse. Antar att det inte riktigt är mig grej att ligga sysslolös hela dagarna...
Samtidigt som det känns lite sorgligt att semestern lider mot sitt slut, så ska det bli roligt att börja jobba. Det blir lite kul att få en nystart på en ny skola och jag mår gott av stimulansen (Justja! Måste komma ihåg att skicka ett foto av sonen till knattegrattis!) jag får där - så länge arbetsbelastningen är rimlig. Men det där kan jag ju också välja lite själv - hur mycket tid jag faktiskt ska lägga ner på just jobbet kontra min fritid. Överväger att gå ner i tid även i år, tyckte att 80% tjänstgöringsgrad var lagom :)
Kommande vecka ska barnen också tillbaka till dagis. Det kommer att kännas konstigt att vara hemma utan dem. Helst hade jag nog fortsatt med det, men vi vill heller inte att de ska gå från noll i dagistid till fulltid på en gång. Även fast barnen längtar tillbaka dit (har haft nedräkning den senaste veckan) så tror jag att en mjukstart är det bästa för dem som det är nu.
Ska i alla fall använda tiden till något "vettigt", som exempelvis till att träna, sätta mig i tvättstugan och klura ut hur den optimala lösningen ska komma att se ut där när barnens garderober kommit, tänkte också gjuta rabarberblad i cement...
...och göra husritningen för ombyggnaden klar och bygga om huset också när jag ändå är i gång. Fast jag tror nog att jag kommer att nöja mig med att stanna vid rabarbergjutningen. Annars lär jag väl ligga sömnlös om nätterna och inte fatta hur jag ska hinna med allt nu när jag liks har möjlighet till det :) (Rabarberbilden kommer förresten från Aftonbladet, där finns det också en beskrivning på hur man gör)
Berättade jag förresten att jag blev antagen till alla de högskolekurser jag sökt?! Valde dock bort två av dem och kommer (kanske - har inte bestämt mig till 100% än) att läsa två internetbaserade kurser i engelska. De är på 7,5 opäng vardera och går på kvartsfart. Tål med andra ord att fundera på. Jag behöver ju heller inte läsa dem båda, det går ju att se det på ännu lite längre sikt och läsa in Engelska A på två år istället för ett...
Har också roat mig med att rensa mobilen på lite bilder. Här är ett från i fjol. Dottern hittade igen mina gamla SunPocket-solglasögon. De ihopvikbara solglasögonen som var så populära på 80-talet. Tjoflöjt!
Samtidigt som det känns lite sorgligt att semestern lider mot sitt slut, så ska det bli roligt att börja jobba. Det blir lite kul att få en nystart på en ny skola och jag mår gott av stimulansen (Justja! Måste komma ihåg att skicka ett foto av sonen till knattegrattis!) jag får där - så länge arbetsbelastningen är rimlig. Men det där kan jag ju också välja lite själv - hur mycket tid jag faktiskt ska lägga ner på just jobbet kontra min fritid. Överväger att gå ner i tid även i år, tyckte att 80% tjänstgöringsgrad var lagom :)
Kommande vecka ska barnen också tillbaka till dagis. Det kommer att kännas konstigt att vara hemma utan dem. Helst hade jag nog fortsatt med det, men vi vill heller inte att de ska gå från noll i dagistid till fulltid på en gång. Även fast barnen längtar tillbaka dit (har haft nedräkning den senaste veckan) så tror jag att en mjukstart är det bästa för dem som det är nu.
Ska i alla fall använda tiden till något "vettigt", som exempelvis till att träna, sätta mig i tvättstugan och klura ut hur den optimala lösningen ska komma att se ut där när barnens garderober kommit, tänkte också gjuta rabarberblad i cement... ...och göra husritningen för ombyggnaden klar och bygga om huset också när jag ändå är i gång. Fast jag tror nog att jag kommer att nöja mig med att stanna vid rabarbergjutningen. Annars lär jag väl ligga sömnlös om nätterna och inte fatta hur jag ska hinna med allt nu när jag liks har möjlighet till det :) (Rabarberbilden kommer förresten från Aftonbladet, där finns det också en beskrivning på hur man gör)
Berättade jag förresten att jag blev antagen till alla de högskolekurser jag sökt?! Valde dock bort två av dem och kommer (kanske - har inte bestämt mig till 100% än) att läsa två internetbaserade kurser i engelska. De är på 7,5 opäng vardera och går på kvartsfart. Tål med andra ord att fundera på. Jag behöver ju heller inte läsa dem båda, det går ju att se det på ännu lite längre sikt och läsa in Engelska A på två år istället för ett...
Har också roat mig med att rensa mobilen på lite bilder. Här är ett från i fjol. Dottern hittade igen mina gamla SunPocket-solglasögon. De ihopvikbara solglasögonen som var så populära på 80-talet. Tjoflöjt!
Tjuvlyssning
Jag har tjuvlyssnat i dag. Hemskt va?! Fast det var rätt fnissigt, så jag ska dela med mig i alla fall...
Var på macken och skulle skicka iväg en postorderretur. Före mig i kön står en man med sin son. De hade handlat lördagsgodis och stod och dividerade om nödvändigheten med att köpa en läsk också. Så blev det inte. Mannen kliver fram till kassan, jag får hjälp med mitt paket och så hör jag mannen be om ett paket Easy. Kassörskan går fram till cigaretterna och letar utan att hitta något. Mannen försöker dirigera henne längre mot vänster och hon fortsätter att leta utan att hitta några Easy. Till slut ledsnar mannen och fräser: "Men KONDOMER för fan! Fatta'ru inte!?" Kassörskan finner sig och svarar "Nä, inte fattade jag det", med ett leende och en lätt rodnad i ansiktet. Tjejen som hjälper mig med min postorderretur rodnar också och ser ut att ha ganska svårt att hålla sig för skratt. Jag hann precis ut innan jag började skratta. Tur det.
Egentligen så är det ju kanske inget man behöver skratta åt. Men jag kan bara inte låta bli. Mannens kommentar och tonfall har envist bitit sig fast. Liksom det att han först diskret försöker få det han ska ha, men sedan ger upp och blir frustrerad... Note to self: Köp inte kondomer på ställen där de förvaras bakom disk.
Var på macken och skulle skicka iväg en postorderretur. Före mig i kön står en man med sin son. De hade handlat lördagsgodis och stod och dividerade om nödvändigheten med att köpa en läsk också. Så blev det inte. Mannen kliver fram till kassan, jag får hjälp med mitt paket och så hör jag mannen be om ett paket Easy. Kassörskan går fram till cigaretterna och letar utan att hitta något. Mannen försöker dirigera henne längre mot vänster och hon fortsätter att leta utan att hitta några Easy. Till slut ledsnar mannen och fräser: "Men KONDOMER för fan! Fatta'ru inte!?" Kassörskan finner sig och svarar "Nä, inte fattade jag det", med ett leende och en lätt rodnad i ansiktet. Tjejen som hjälper mig med min postorderretur rodnar också och ser ut att ha ganska svårt att hålla sig för skratt. Jag hann precis ut innan jag började skratta. Tur det.
Egentligen så är det ju kanske inget man behöver skratta åt. Men jag kan bara inte låta bli. Mannens kommentar och tonfall har envist bitit sig fast. Liksom det att han först diskret försöker få det han ska ha, men sedan ger upp och blir frustrerad... Note to self: Köp inte kondomer på ställen där de förvaras bakom disk.
Yes!!!
Åkte och fiskade med båda allra käraste svägerskorna i dag (återigen en mycket trevlig tur, uppehållsväder men tyvärr miljoner mygg och knott - tur att man kan ikläda sig en "myggkepa" och dra upp huvan över skallen). Fiskelyckan log sitt bredaste leende mot mig och jag fick en öring på 3,8 hg på metspö (!). För första gången i mitt liv fick jag napp! Absolut första gången! Det känns stort... Tror att hela stan måste ha hört mig när jag fattade att jag fått napp :)
En lycklig Pippi Storfiskare ;)
Jägarexamen?! Näh, int' behövs de...
Så otroligt brutalt!
http://www.svd.se/dynamiskt/stockholm24/did_16574613.asp
Vad ska man med vapen och jägarexamen till? Det finns ju stenar i skogen, återstår bara att sikta ordentligt :)
http://www.svd.se/dynamiskt/stockholm24/did_16574613.asp
Vad ska man med vapen och jägarexamen till? Det finns ju stenar i skogen, återstår bara att sikta ordentligt :)
Gone fishing...
Ungefär 19.30 i går kväll slog det mig att det hade varit grymt skönt att åka och fiska. Det var svalt, det blåste och vädret var klart underbart. Min allra käraste svägerska följde också med, trots kort varsel - det var jättetrevligt! Det var länge sedan jag skrattade så gott och så mycket :) Enda smolket i glädjebägaren var väl att allra käraste svägerskan med mördarhundarna inte hakade på. Men det får bli nästa gång... :)
I alla fall så lyste fiskelyckan med sin frånvaro (Eller i och för sig... Jag fick ju en snigel och mig själv på kroken... Räknas det?), men det spelade mindre roll. Det var som bomull för själen att stå där och titta på den förföriskt vackra naturen. Fattar ni att det bara behövs 15 minuters biltur innan man når detta fantastiska fiskevatten?! Det kallar jag nära till naturen :) Friden var i alla fall total om man bortser ifrån en miljon mygg som var på jakt efter mat. Porlande vatten, trädens sus, en stilla bris, svalkan, den fantastiska himlen och ett litet plopp då och då följt av ljudet av ett lågmält vevande.
Livskvalitet!
Tog detta foto med mobiltelefonen. Tror att bilden får lov att tala för sig själv...
I alla fall så lyste fiskelyckan med sin frånvaro (Eller i och för sig... Jag fick ju en snigel och mig själv på kroken... Räknas det?), men det spelade mindre roll. Det var som bomull för själen att stå där och titta på den förföriskt vackra naturen. Fattar ni att det bara behövs 15 minuters biltur innan man når detta fantastiska fiskevatten?! Det kallar jag nära till naturen :) Friden var i alla fall total om man bortser ifrån en miljon mygg som var på jakt efter mat. Porlande vatten, trädens sus, en stilla bris, svalkan, den fantastiska himlen och ett litet plopp då och då följt av ljudet av ett lågmält vevande.
Livskvalitet!
Tog detta foto med mobiltelefonen. Tror att bilden får lov att tala för sig själv...
Dagens...
Inspirerad av Amlon gör jag en dagens-lista...
Dagens låt: Play it for the girls med Danny & Grace Kelly med Mika *ålderskris eller fjortisvarning?*
Dagens dusch: I morse kl. 8.30.
Dagens frisyr: Lika illa som vanligt ;)
Dagens smink: Smink?
Dagens händelse: Att jag faktiskt fick sitta och dricka min morgonkopp med kaffe i fred, utan att behöva agera fredsmäklare, konfliktlösare etc... :)
Dagens planer: Cykla upp till Coop och handla lite. Kolla på Trolltyg i Tomteskogen nu när vi äntligen har en dvd som fixar formatet :)
Dagens vill ha: 650 miljoner?!
Dagens saknad: Maken, som började jobba i dag.
Dagens drog: Det är väl koffeinet från morgonkoppen med kaffe, annars skulle jag nog kunna döda för en mjukglass.
Dagens tråkigaste: Att maken började jobba efter semestern/föräldraledigheten.
Dagens finaste: Barnen. Som alltid :)
Dagens måste: Handla.
Dagens dricka: Vatten och mjölk.
Dagens köp: Mat, tandborstmuggar, tvålpump, ramar, guldfärg...
Dagens mat: Grillkorv och strips, den hemlagade varianten.
Dagens sjuka: Ingen, tackgodegudfördet!
Dagens kärlek: Maken.
Dagens mående: Lite trött, men vid gott mod :)
Dagens klädsel: Brunt linne och caprijeans...
Livsfarligt!
Webshoppar är livsfarliga. Jag är glad att den har stängt på Krabat. Sitter och fascineras av alla sagofigurer där och ser för mitt inre hur sonen skulle älska dem. Speciellt piraterna. Tur att hans födelsedagspresent redan är klar!
Var också in på IKEA Handla Hemma igår. Har beställt ytterligare en Billy till vardagsrummet. Har ett par kartonger med "finböcker" ute i garaget som jag vill få in. Tycker av någon anledning att inbundna böcker är väldigt trevliga att ha stående i en bokhylla Böcker ger rummet en skön inramning på något vis. Pocket är ju också bra böcker, framförallt är de ju som regel prisvärda, men de är inte lika snygga :)
Har också beställt två garderober som ska in i tvättstugan. Barnens kläder finns i dag i två överskåp och även fast mängden kläder inte ökat (Ja, okej... LITE har den ökat), så får de knappt plats längre. Så nu ska här ordnas. Jag trivs med ordning. Det ger min själ ro.
Men som sagt. Webshoppar. De är fortfarande livsfarliga. För ekonomin. Är glad att det "bara" blev en wok och två kuddfodral utöver det som var tänkt igår :)
De nya familjemedlemmarna ;)
Bilderna på inredningen kommer från IKEA.
Var också in på IKEA Handla Hemma igår. Har beställt ytterligare en Billy till vardagsrummet. Har ett par kartonger med "finböcker" ute i garaget som jag vill få in. Tycker av någon anledning att inbundna böcker är väldigt trevliga att ha stående i en bokhylla Böcker ger rummet en skön inramning på något vis. Pocket är ju också bra böcker, framförallt är de ju som regel prisvärda, men de är inte lika snygga :)
Har också beställt två garderober som ska in i tvättstugan. Barnens kläder finns i dag i två överskåp och även fast mängden kläder inte ökat (Ja, okej... LITE har den ökat), så får de knappt plats längre. Så nu ska här ordnas. Jag trivs med ordning. Det ger min själ ro.
Men som sagt. Webshoppar. De är fortfarande livsfarliga. För ekonomin. Är glad att det "bara" blev en wok och två kuddfodral utöver det som var tänkt igår :)
De nya familjemedlemmarna ;)
Bilderna på inredningen kommer från IKEA.
Förresten... KBT-uppdatering
I dag har jag faktiskt dristat mig till att hålla i en daggmask med två fingrar. Utan handskar. Jag är döimpad av mig själv. Inte för att det gör någon livsavgörande skillnad om jag törs hantera maskar eller ej, men i alla fall :)
Om allt och inget mellan himmel och jord
Barnkalas med, vad det låter som att det är, över hundra ungar är verkligen en historia för sig. Man känner sig verkligen i nivå med en urvriden skurtrasa när det är färdigt. I dag var det inte ens kalas på hemmaplan, men väl hos en av dotterns dagiskompisar. Där samlades *räknar* 10 barn. De lät och röjde för minst HUNDRA10. Det var trevligt att själv också stanna och fika och prata (läs: skvallra) med de andra föräldrarna. Fick då veta att vi fått en ny kokerska på barnens förskola. En som är jättengagerad och som skyr allt vad halvfabrikat heter. Kul. Då kanske vi slipper nyponsoppa med maränger eller för den delen Pluppmjölk till mellis...
På tal om kalas så är det ju snart (som ni antagligen redan vet) dags för sonen att fylla år. Fattar inte att han redan blir tre. Dottern börjar nu sitt sista år i förskolan, sedan väntar förskoleklass. Jag tycker att det är dags att stoppa tiden litegrann nu! Barnen behöver inte bli stora så fort. Båda barnen är i en guldålder just nu och jag önskar att jag kunde dra ut mer på tiden och njuta än mer av den.
Det finns stunder då jag lätt hade skaffat ett tredje barn, för att på något vis dra ut på dessa guldåldrar, ibland känns det också som att det saknas någon här hemma trots att alla redan är i huset. Men så kommer de här stunderna när man bara inte orkar med livet eller sig själv för den delen och då känns två barn alldeles lagom mycket. Hur vet man någonsin vad som är "rätt"? Att känslan som jag kanske har i dag också gäller för morgondagen? Att relationen med maken håller för ytterligare ett barn? Att jag överlever ytterligare ett drygt år hemmavid? Att jag överlever ytterligare två år med svåra sömnstörningar (båda barnen har haft magkrångel och sovit oroligt tills ca två års ålder, sonen har börjat lugna ner sig nu). Jag erkänner: Jag tycker att det första året är rätt trist. Riktigt små barn/spädbarn är jättegosiga och allt det där, men utbytet är inte så stort. Dessutom är det rätt slitsamt. Nu däremot, eller från det att barnen varit ett-ett och ett halvt år så har läget varit ett helt annat. Jag kanske har börjat bli bekväm?!
Nåväl. Nu svider det i ögonen igen. Har glömt att blinka när jag suttit framför datorn. Ska bestämt gå och slappa en stund i soffan istället och sedan försöka lägga mig i tid idag. Ska upp till skönhetssalongen i morgon och bränna bort några fula strån från hakan. Varför kan de där förbånkade stråna inte bara försvinna av sig själva?!
På tal om kalas så är det ju snart (som ni antagligen redan vet) dags för sonen att fylla år. Fattar inte att han redan blir tre. Dottern börjar nu sitt sista år i förskolan, sedan väntar förskoleklass. Jag tycker att det är dags att stoppa tiden litegrann nu! Barnen behöver inte bli stora så fort. Båda barnen är i en guldålder just nu och jag önskar att jag kunde dra ut mer på tiden och njuta än mer av den.
Det finns stunder då jag lätt hade skaffat ett tredje barn, för att på något vis dra ut på dessa guldåldrar, ibland känns det också som att det saknas någon här hemma trots att alla redan är i huset. Men så kommer de här stunderna när man bara inte orkar med livet eller sig själv för den delen och då känns två barn alldeles lagom mycket. Hur vet man någonsin vad som är "rätt"? Att känslan som jag kanske har i dag också gäller för morgondagen? Att relationen med maken håller för ytterligare ett barn? Att jag överlever ytterligare ett drygt år hemmavid? Att jag överlever ytterligare två år med svåra sömnstörningar (båda barnen har haft magkrångel och sovit oroligt tills ca två års ålder, sonen har börjat lugna ner sig nu). Jag erkänner: Jag tycker att det första året är rätt trist. Riktigt små barn/spädbarn är jättegosiga och allt det där, men utbytet är inte så stort. Dessutom är det rätt slitsamt. Nu däremot, eller från det att barnen varit ett-ett och ett halvt år så har läget varit ett helt annat. Jag kanske har börjat bli bekväm?!
Nåväl. Nu svider det i ögonen igen. Har glömt att blinka när jag suttit framför datorn. Ska bestämt gå och slappa en stund i soffan istället och sedan försöka lägga mig i tid idag. Ska upp till skönhetssalongen i morgon och bränna bort några fula strån från hakan. Varför kan de där förbånkade stråna inte bara försvinna av sig själva?!
Pippi presenterar...
*tadaaa*
Ja. Det här är alltså jag och maken. The Simpson-way. Så roligt kan man ha här, på http://simpsonizeme.com
2/8 kl. 00.39
Uppdaterar även med barnen. Nu har jag inte tråååååkigt längre, men det var ju så dags nu då när klockan hunnit bli mitt i natten ;)
Storasyster och lillebror
Jag har tråååååkigt!
Nu är en sån där gång när jag egentligen borde skulle kunna göra en massa saker. Som skura golv, fålla upp gardinlängder, sy klart kjolen som jag försöker få till av ett par gamla jeans och sånt där. Men det är så tråååååkigt! Jag vill göra nåt kul! Men vad är det som är kul? Jag vet inte.
Shoppa kanske. Men det är så dyrt.
Surfa. Men vart?
Gå ut och springa. Är för slö.
Ja, ni fattar läget kanske?
Har i alla fall fixat till en tavla som jag tänkt få i ordning länge och till och med fått upp den på väggen! Det blev väldigt snyggt. I like a lot!
Har också varit och hämtat 12"-aren till sonen. Tjejcykeln... ;) Likadan som syrrans men storleken mindre. För 300 kr får han lov att leva med en hallonröd cykel dekorerad med blommor. Han tycker ju dessutom att syrrans cykel är fin. Gråter han ihjäl sig över färgen så får vi väl fixa lite spraylack och måla om den. Värre än så är det ju inte... Jag vägrar betala 1300 kr för en barncykel som kommer att användas ett och ett halvt år innan den blivit för liten.
Mer roligheter... Eller trevligheter passar nog bättre... Hade en sån där guldstund med maken i går kväll. Det var undanplockat i vardags/matrummet, mörkt och regnigt ute, mysbelysningen var tänd liksom ett antal värmeljus i sina ljusstakar. Öppnade altandörren så att man kunde höra regnet och känna svalkan utifrån efter att ha bastat... Där satt vi och filosoferade, sippade på lite finsk Jaffa *gott*, slökollade på TV, jag löste korsord, barnen sov lugnt i sina sängar på övervåningen. Just där och då kunde jag omöjligen ha känt mig lyckligare. Just där och då var det 100% grym livskvalitet!
Fiskelyckan var det däremot sämre med. Det var inte ens i närheten av napp. Men det spelade mindre roll, bara det att vi var ute och fiskade var en höjdare, det plötsliga monsunregnet till trots :) Himlen öppnade sig nämligen strax innan vårt uppbrott och dottern kallade det för monsunregn. Väldigt passande. Det vräkte ner så till den milda grad att det rann ner iskallt regn innanför regnjackan i nacken och sipprade ner vatten i stövlarna. Tur att vi har bastu hemma, säger jag bara!
Maskterapin går det också bra med :) Agnade faktiskt en krok med en riktigt fet daggmask igår. Handskarna var på förstås :) Men igår kväll när vi skulle sammanföra de inköpta metmaskarna med de uppgrävda och maken hade en liten förevisning för barnen, så kände jag faktiskt på masken i hans hand utan handskar! Nu är ni imponerade, va?! ;)
Känner nu att jag är hungrig. Måste gå och laga mat. Det blir wok och heta räkor i dag, woken efter Åsas recept. *mums*. Är glad att jag hade sinnesnärvaro nog att gå och spana i hennes wokpanna då när vi hämtade soffbordet :)
Shoppa kanske. Men det är så dyrt.
Surfa. Men vart?
Gå ut och springa. Är för slö.
Ja, ni fattar läget kanske?
Har i alla fall fixat till en tavla som jag tänkt få i ordning länge och till och med fått upp den på väggen! Det blev väldigt snyggt. I like a lot!
Har också varit och hämtat 12"-aren till sonen. Tjejcykeln... ;) Likadan som syrrans men storleken mindre. För 300 kr får han lov att leva med en hallonröd cykel dekorerad med blommor. Han tycker ju dessutom att syrrans cykel är fin. Gråter han ihjäl sig över färgen så får vi väl fixa lite spraylack och måla om den. Värre än så är det ju inte... Jag vägrar betala 1300 kr för en barncykel som kommer att användas ett och ett halvt år innan den blivit för liten.
Mer roligheter... Eller trevligheter passar nog bättre... Hade en sån där guldstund med maken i går kväll. Det var undanplockat i vardags/matrummet, mörkt och regnigt ute, mysbelysningen var tänd liksom ett antal värmeljus i sina ljusstakar. Öppnade altandörren så att man kunde höra regnet och känna svalkan utifrån efter att ha bastat... Där satt vi och filosoferade, sippade på lite finsk Jaffa *gott*, slökollade på TV, jag löste korsord, barnen sov lugnt i sina sängar på övervåningen. Just där och då kunde jag omöjligen ha känt mig lyckligare. Just där och då var det 100% grym livskvalitet!
Fiskelyckan var det däremot sämre med. Det var inte ens i närheten av napp. Men det spelade mindre roll, bara det att vi var ute och fiskade var en höjdare, det plötsliga monsunregnet till trots :) Himlen öppnade sig nämligen strax innan vårt uppbrott och dottern kallade det för monsunregn. Väldigt passande. Det vräkte ner så till den milda grad att det rann ner iskallt regn innanför regnjackan i nacken och sipprade ner vatten i stövlarna. Tur att vi har bastu hemma, säger jag bara!
Maskterapin går det också bra med :) Agnade faktiskt en krok med en riktigt fet daggmask igår. Handskarna var på förstås :) Men igår kväll när vi skulle sammanföra de inköpta metmaskarna med de uppgrävda och maken hade en liten förevisning för barnen, så kände jag faktiskt på masken i hans hand utan handskar! Nu är ni imponerade, va?! ;)
Känner nu att jag är hungrig. Måste gå och laga mat. Det blir wok och heta räkor i dag, woken efter Åsas recept. *mums*. Är glad att jag hade sinnesnärvaro nog att gå och spana i hennes wokpanna då när vi hämtade soffbordet :)
