Nu flyttar jag!
Min nya adress är: http://langstrump.wordpress.com/
Ni som länkat till mig får gärna uppdatera länkarna. Själv ska jag pillra med att få med mig mina ;) Den här bloggen lär finnas kvar ett tag framöver, men jag kommer inte att uppdatera den dess mer.
På Långstrumpbloggen kommer en del inlägg för övrigt att vara lösenordsskyddade. Jag ska inte hymla med att jag lär att vara sparsam med att lämna ut lösenordet, men om det skulle vara så att du är nyfiken på bilderna jag lagt ut så kan du väl lämna efter dig en kommentar - så får jag se vem du är och om jag visar upp mig och min familj för dig ;)
Lördag-söndag...
Så här tjusiga kort kan man för övrigt göra på: http://www.blyberg.net/card-generator/
The New Pippi och Drömmen om Det Perfekta Hemmet
Är förresten nyfrissad i håret. Eftersom det är på utväxt så hände det inte särskilt mycket utöver att jag fick mig en snedlugg istället för den raka sorten som jag annars har haft. Det känns ovant, men kul. Det blev liksom mer frisyr över håret igen och inte bara en massa tungt häng överallt. Lade också i en intensivtoning för ett par veckor sedan för att bli av med de utväxta slingorna från i våras. Gillade nyansen, vaddennuhette. Minns aldrig sånt där... Kan det ha varit Kastanj?! Nå... Nu har jag en rödbrun färg på håret i alla fall och jag trivs väldigt bra med det.
Upplever annars ett välbefinnande just nu som jag trivs väldigt bra med. Det är skönt att lulla på hemma, även fast varken jag eller barnen inte är helt kuranta. Alla de där projekten som skulle ha blivit färdiga i huset (lister som saknas, dörrkarmar som borde monteras, risiga tapeter...) helst i går, får faktiskt lov att vänta lite. De försvinner ingenstans. Även fast jag med jämna intervall får spunk över att de inte är slutförda, så känns det just nu som att det finns viktigare saker i livet än att ha Det Perfekta Hemmet. Fast jag ska medge att det kliar i fingrarna när det gäller vardagsrumstapeten. Men jag målar hellre om badrumstaket först. Men det får bli sen någon gång. I dag är jag hemma med barnen och vi ska baka baugetter och göra köttbullar. Så är det...
Nu ropar båda ungarna på hjälp. Samtidigt. Bäst att hörsamma dem, tror jag.
På flykt undan verkligheten
Stjäl med mig lite blogginspiration från JoVi och gör en bästa- och värstalista. Sitter och flyr undan verkligheten en stund, har värsta Bonnie Tyler-stämman och inser att det inte lär bli någon körövning för mig i dag... Dessutom måste jag åka och handla lite. I och för sig skulle ju maken också kunna göra det, men då skulle jag definitivt bli utan Rocky Road. Alltså åker jag själv...
Veckans värsta: Att ungarna blev förkylda.
Dagens bästa: Att jag kommer att vara hemma i morgon (även fast det är med sjuka barn...)
Veckans stickigaste: Att de där 900 kr extra i utbetald lön varje månad äts upp av höjd trafikförsäkring, höjd a-kassa och u name it...
Dagens gosigaste: Kramarna jag fick i morse innan jag rusade till jobbet med andan i halsen och året på ända (vaknade en kvart innan min lektion skulle börja).
Veckans ondaste: Träningsvärken jag har i magen efter måndagens yogapass.
Dagens skönaste: De där 104 minutrarna med extra sömn i morse ;)
Veckans o-längtan: Avlöningsdags = räkningsbetalningsdags.
Dagens längtan: Att få landa i soffan och ta det lugnt framför Idol med lite god glass.
Veckans vill-inte: Att ens bli tillfrågad om att ha huvudansvaret för WCPRC-omröstningen (det är viktigt, men jag vill inte ha huvudansvaret för det - än).
Dagens önskan: Pengar lär inte göra mig lyckligare, men de skulle göra livet lite enklare... Men just nu önskar jag nog bara att vi alla skulle få bli friska och kunna gå ut i det underbara höstvädret!
Revival...
Jag gillar Kent och har nog nästan alltid gjort det. Förra albumet var lite väl dystert i min smak, men nu är Ingenting en av mina absoluta favvislåtar... Sedan så är ju "747" och "Dom andra" still going strong, eller kanske är de always going strong :)
VAB
Försöker få lite undanstökat här hemma i samma veva. Med två fällande hundar blir det en hel del hår på golvet, diskbänken har varit belamrad med disk och sånt där spännande. Å så har vi vinlotteri här i kväll... Det är ju nu jag borde börja mitt nya liv och "hoppa fallskärm", dvs strunta i att städa bara för att andra kommer hit. Men det går inte. Jag intalar mig själv att jag städar för vårt eget välbefinnandes skull. Ja, det gör jag. Jag städar inte för att mina vänner är på väg, jag städar för min egen skull... Så är det... Jajjamen...
Ska ta och skriva av ett recept nu. Tänkte testa en blåbärscheesecake i kväll. Lika bra att passa på när det finns ett antal hågade provsmakare redo.
p.s. Persilja, om du inte hunnit läsa mitt svar till dig längre ner så tänkte jag bara meddela att det visst finns ett foto på mig på http://langstrump.wordpress.com... Lösenordet hade du ju...
Dubbelt upp!
Det gjorde mig verkligen glad att höra det. Jag är också tacksam över att vikarien berättade om detta för mig. Kanske är det min egen nytändning som smittar av sig på eleverna. Kanske är det något annat. Jag kommer i alla fall att vårda denna karamell ömt och ta fram den när livet känns motigare på jobbet.
I dag hade vi också ämneskonferens på jobbet. Skulle ha haft i alla fall. Av fyra undervisande lärare i ämnet fanns bara två på plats. Det var vi rookies. Båda två förhållandevis nya i yrket, de två rutinerade "rävarna" lyste med sin frånvaro. En av dem var iofs ledig hela veckan och det må ju så vara, men jag tycker att det här speglar ett av problemen i skolan i stort. Att många gamla, erfarna lärare tycker att:
a) De är fullärda och behöver inte någon kompetensutveckling.
b) De kan lägga ner verksamheten med skolutveckling etc. helt några år innan pensioneringen. Men det är ju nu alla deras erfarenheter skulle komma till så stor nytta. Att man drar ner på tempot är ju okej, men man behöver ju inte sluta med att delta i de gemensamma diskussionerna.
Jaja. Nu var det inte det inlägget skulle handla om. På det hela taget var det ju bra att vi var så få och att vi tänker ganska lika i mångt och mycket. Det blev genast så mycket lättare att så gehör för sina idéer och tankar. Det gäller att ta tillfället när det bjuds ;)
Fröken Pippi ;)
Myspys
Sätter mig i soffan och börjar prata med barnen om hur deras dag varit. Storasyster verkar ha haft genuint tråkigt. Inte fick hon spela på datorn, ensam 5-åring var hon. Inte ett rätt med någonting i dag, med andra ord. Hon är arg och fräsig och när jag påpekar att det inte är mitt fel att hon var ensam i dag så säger hon: "Det är inte dig jag är arg på! Jag är arg för att det varit så tråkigt på dagis i dag!" Tycker att hon är klok som lyckas sätta ord på detta!
Lillebror hakar på storasysters tråkig-prat och säger: "Jag har varit ensam och ensam och ensam!" med eftertryck. Undrar hur det är med detta, egentligen... Sitter så ett tag och filosoferar med armen om honom när han kryper upp i famnen och kryper ihop på min mage/bröstkorg och börjar fingra på mina öronhängen. Vi sitter och myser länge, länge. Tror att någon behövde en kram, trots att han först påstod motsatsen.
Längtar så efter att få gå ner i tid måndag vecka 46! Fattar inte hur jag ska palla med att jobba heltid när barnen fyllt 8 år. Får nog säga upp mig från 20% av min tjänst och konstant gå på 80%. Tycker att det känns lagom...
Längtar också efter att årets kläder från Gneis kommer. Testpaketet innehåller bl.a. ett vinterfodrat regnställ. Typ. Dessutom får lillebror en overall, lurvjacka plus termobyxa samt ett fleeceunderställ därifrån. Kläderna var verkligen fantastiskt bra! De slår Reimatec med hästlängder, plus att de är billigare och tål torkskåp. Hejja Gneis! Synd att de inte gör vuxenkläder också, utöver dunjackan...
Längtar också efter de två inplanerade resorna. Maken och jag åker till Luleå för en hotellvistelse och lite shopping i oktober plus att vi åker till Rovaniemi för ett besök på Santa Park i november. Kommersiellt värre, javisst... Men också väldigt trevligt :) Ska man åka på något Tomteland tror jag att det är läge att göra det när barnen fortfarande tror på tomten. Annars lär det tappa lite av sin tjusning...Vänner
I morse förmiddags när jag vaknade var dottern redigt sur. Hon hade tråkigt och fick inte tillåtelse att titta mer på TV. Hon gick länge omkring med sin arga uppsyn och det var uppenbart att felet var mitt, vad jag nu hade gjort utöver att neka henne mer TV-tittande.
Sedan kom det krypandes att hon ville leka med någon kompis. Dottern har en vän som bor ett kvarter bort och de brukar leka rätt bra tillsammans. Men samtidigt ville jag ha barnen hemmavid. Jag tycker att vi träffas nog lite om veckorna och även fast vi inte alltid gör något tillsammans, så känns det skönt att ha ungarna hemma. Att lyssna till deras lek och röster. Kompisar har börjat bli väldigt viktiga för storasyster och lillebror pratar allt mer om att han vill hälsa på någon/bjuda hem någon vän.
I alla fall såär det så att tonen, när dottern leker med ett-kvarter-ifrån-kompisen, inte är helt kul. Tjejerna ger sig ofta på lillebror och när han sedan reagerar blir det ett himla hallå från tjejerna. Kompisen erkänner aldig något, trots att vi både hör och ser att hon i allra högsta grad är med och retar/provocerar lillebror. Känns inte helt kul att bjuda hem henne då...
Talade så med dottern om vi kanske skulle ringa till hennes "bästis" och trätosyster från dagis och be henne komma. Självklart ville båda flickorna leka, så vi hämtade hit kompisen när vi ändå var ute och handlade. Jag gillar verkligen den här flickan. Tonen de har när barnen leker är en helt annan än när ett-kvarter-ifrån-kompisen är här. Nu är det en självklarhet att alla ska vara med i leken. Visst kivades ungarna nu också, men de ger sig inte på varandra som sysselsättning. Leken går inte ut på att en ska vara utsatt för ret och provokationer.
På tal om att både dottern och hennes bästis oftast är reko, blev både jag och bästisens mamma också så snopna när tjejerna börjat utesluta varandra vid konflikter på dagis - men det är klart... Jag antar att de använder sig av det som de skulle tycka var allra smärtsammast att själva råka ut för vid konflikter. Att bli bortvald av sin bästis. Det är ju en väl använd strategi hemma också. Vet inte hur ofta vi får höra att vi minsann inte ska få komma på barnens kalas, att barnen inte vill sitta bredvid oss, att de inte vill vara med oss etc. när de blir arga...
Hur gör man förresten när man inte fixar någon av barnens kompisar? När de beter sig på ett sätt som inte är okej? Man får ju vackert tala om vad som gäller i det egna hushållet, förstås och ta ett antal diskussioner med sina egna ungar. Men jag tycker inte om att ret- och provokationsbeteendet smittar av sig på storayster. Samtidigt går det ju inte att förbjuda ungarna att leka med varandra, eller det kanske det gör? Nä... Vid närmare eftertanke känns inte det som en bra idé... Idéer? Någon?
Det gick som det brukar gå
Men så gick det som det brukar gå när jag är inblandad. Projektet svällde.
Jag stod länge och betraktade taket under utrensningsfasen igår. Ett vackert paneltak med en snygg list i allmogestil. Laserat med en i vitt bruten lack... Problemet är bara att laseringen var väldigt slarvigt gjord och jag har ondgjort mig över detta nästan dagligen sedan vi flyttade hit 2002.
Läge att göra något alltså. Vore ju synd att plocka in nya, fina garderober och så ser resten (eller i alla fall taket) sorgligt ut. Näpp! Jag ville inte reta mig en dag till över det där taket. Inte en dag.
Alltså var det bara till att köpa lite färg och en bra pensel. I dag har jag tillbringat lite drygt tre timmar med att måla. Nu är det färdigt och det är så gruvligt snyggt att jag nästan tippar omkull. Vita panletak tilltalar mig väldigt mycket. Jag tycker att vi har världens lyxigaste tvättstuga nu. Dessutom blev det billigt... 159 kr + 139 kr + tre timmars jobb... Känns helt okej :) Visserligen såg väggarna inte lika tjusiga ut längre, men de är helt okej och jag kommer inte att irritera mig på dem på samma sätt som fallet varit med taket.
I morgon ska det kapas arbetsbänk. 285 cm ska bli 155 för att garderoberna ska få plats. Men det blir nog bra det där. Samtidigt kommer ju ytan som vi använt till att lasta "skräp" på att försvinna. Antingen lär vi lassa samma mängd skräp på en mindre yta, eller så kommer vi att börja våra nya liv och lägga allt där det ska vara på en gång. Jag tror på det sistnämnda *optimistkonsulten har talat*.
Nu hägrar soffan. Jag ska bara skriva lite om barnen först...
Blandad kompott
Okej. Det har väl varit en rörig vecka med heldag orientering (eleverna - inte jag) i snöglopp och iskyla i tisdags. I går var jag på föreläsning om Barn i kris (anmälde mig i våras, men timingen var ironiskt nog bra) och i dag blev det stök på morgonen för att bildörrarna var fastfrusna. Bara att ringa efter maken och be om skjuts till jobbet, alltså. Sedan var det till att ta det långa benet före på vägen hem. Måste ju hinna och hämta hem knotten från dagis. Sedan var det en sådan där rörig dag på skolan i dag. KM i fotboll, granne med spelplanerna... Det säger väl allt? Gör det inte?!
På tal om stökig dag, förresten. I vanliga fall hade jag vid den här tiden på månaden gått bärsärk redan vid dagens första motgång. Enda gången jag tappat humöret i dag var just innan middagen, när ungarna började slåss om två stenar. Wow. Den där klibbiga hinnan av obehag och olustkänslor är i princip helt borta. Det kan kleta till lite här och där, då och då. Men det är så otroligt sällan jämfört med hur det var för två månader sedan. Jag säger bara: Femal! Halleluja!
Har talat med dagis om sonens version samt det faktum att Syster Yster har en förkärlek för att skylla allt inträffat på sin lillebror. De kommer att vara extra uppmärksamma ett tag framöver nu och så ska vi talas vid igen om en dryg vecka. Sedan så är det nog så att lillebror stökar för att han saknar sin vän. Han vill fortfarande inte gå till dagis, utan vill hellre vara i mormor och morfars stuga. Men det är klart, där är ju allt som vanligt. På dagis saknas hans vän... Allt är inte som vanligt där. Dottern frågar och pratar mer igen. Jag tror att hon börjat förstå vidden av det hela. Att A. inte kommer tillbaka. Att det är därför som hon vaknar tidigt, tidigt på morgonen och är ledsen...
Love is in the air?
Vid minnesstunden igår blomstrade kärleken en smula. En, med lillebror jämngammal, flicka klev fram till maken med son och deklarerade "V. tycker om mig!". Jag är lite lur på att det är så, för lillebror nämner ofta att han lekt med flickan i fråga. När man är i den, för barnen aktuella, åldern är det ju ofta så...Sedan uttalade sig dottern också i fråga om detta med kärleken. Hon har tydligen gått och funderat på detta med att vara kär i två pojkar samtidigt och det är möjligt. Nu vet hon vad hon själv anser (bra!) och hon menade följaktligen att man faktiskt kan vara kär i två pojkar samtidigt. I alla fall hon kan det. I samma veva säger hennes kompis (i närvaro av det ena föremålet för de ömma känslorna) att "Vi har faktiskt pussat också!" varpå alla fnissar förtjust.
Fast då var det ju granngossen som inte alls tyckte om att T. var lite kär i den andra killen också. Vilket triangeldrama det verkar bli!
I dag har stämningen däremot inte varit lika kärleksfull. Dottern och hennes vapendragare har varit i luven på varandra mest hela tiden och hämnas på varandra genom att utesluta den andra. Fröknarna fann, tack och lov, för gott att blanda sig i och avleda barnen till någon annan aktivitet. Lillebror har i sin tur varit en bråkstake han också. Hans egen version är att de yngre pojkarna inte låter honom vara ifred och då svarar han genom att knuffas... Måste nog ta upp detta med fröknarna och fråga vilken uppfattning de har. Om det är så som Lillebror säger, så skulle han tveklöst behöva hjälp med att säga ifrån på ett juste sätt och dessutom hjälp med att freda sig.Minnesstund
I dag var det minnesstund på förskolan. Många kom. Ävenså A:s föräldrar och farmor, som jag dessutom jobbat med. Det var skönt att träffa dem. På något vis kändes det som att det blev lättare att sörja, eller kanske var det bara skönt att få krama om dem allihop och säga åtminstone en del av allt det där jag tänkt. Dottern var fram om kramade om A:s mamma två gånger och hon hade målat en bild till föräldrarna där hon sa att A:s hund var med.
Församlingens kyrkoherde var också på plats. Han var min konfirmationspräst också. Han må vara gammal och lite konservativ, jag talade aldrig med honom. Men bara hans närvaro var lugnande. Det var skönt att han också var där. Vi sjöng "Tryggare kan ingen vara", bad Gud som haver och så läste kyrkoherden ett brev till lilla mamma och pappa som var skrivet i änglarnas stad. Jag hittade igen det här. Versionen som finns här riktar sig bara till mamma, den vi fick höra var till både mamma och pappa...
ETT BREV TILL MIN LILLA MAMMA FRÅN ÄNGLARNAS STAD
Lilla Mamma, jag ser dig från min nya plats,
den plats som kallas för änglarnas stad.
Jag vill att du ska veta mamma,
att jag har det så bra här.
Här finns det inga bekymmer,
bara glädje och ren kärlek.
Jag har så många vänner,
änglar som är både unga och gammla.
Här råder det ingen ålder,
bara en stor kärlek till varandra.
Lilla Mamma, i änglarnas stad är allt så vackert,
de vackraste färger, blommor och porlande vatten.
Det finns vackra vita hus,
och skogar med de vackraste träd.
Mamma, bergen är blå,
och överallt finns det stenar i vitaste marmor.
På de grönaste ängar,
växer otroliga blommor i de vackraste färger.
Mamma, jag vill att du ska veta,
att jag trivs väldigt bra här.
Lilla Mamma, jag har en stor uppgift här,
det är att hjälpa människorna på jorden.
Men dig hjälper jag först,
för du är min lilla mamma.
Jag försöker se till så du har det bra,
för jag vet hur mycket du saknar mig.
Jag försöker lindra din smärta,
men jag vet att jag inte kan det.
Det gör ont att mista någon man älskar,
jag vet det min lilla mamma.
Lilla Mamma,en sak vill jag du ska veta,
det är att jag är närmare dig än du tror.
Jag pussar dig ofta på kinden,
och smeker din arm.
Jag torkar bort dina tårar,
och ger dig styrka att klara av din dag.
Du har öppnat ditt hjärta,
och du vet att jag finns där inne.
Som ett ljus, en solstråle och en stjärna,
kommer jag alltid att finnas i ditt hjärta.
Mamma , jag kommer alltid att vara hos dig,
så länge du lever.
Lilla Mamma, jag vill be dig om en sak,
lev ditt liv mamma.
Lev ditt liv för dig,
och lev ditt liv för mig.
Var inte rädd mamma för att leva,
det är det livet är till för.
De dagar då du känner att ditt liv inte har någon mening,
slut dina ögon i stillheten, och känn att jag är hos dig.
Jag kommer alltid att vara hos dig,
det är min uppgift.
Så en dag, lilla mamma står vi framför varandra igen,
jag ser din lycka, ditt vackra skratt,
när jag sluter dig i min famn.
Då när jag hälsar dig välkommen tillbaka,
hit till änglarnas stad.
På återseende mamma
Skriven av Marie-anne Thörnström den 16 augusti 2006
Till dig, A. Änglakompis i himlen. Vi saknar dig väldigt, väldigt mycket. Du har lämnat ett tomrum efter dig som ingen kan fylla. Din glada röst, din fart och fläkt, dina upptåg och ditt glada leende när du kikade fram över staketet på dagis. Tills vi ses igen...
Helghelghelg... Hurra!
Som jag har längtat efter att det ska vara helg! Nu äntligen är den här. Hurra! Synd att den är en dag för kort, bara. Men jag tänker inte låta det förmörka min glädje över två ledigaledigalediga dagar *klang och jubelsång*I morgon är det däremot begravning för barnens vän. Vi kommer inte att gå, utan går istället på minnesstunden som hålls på förskolan på måndag. Då kan barnen också följa med. Ska försöka plita ihop ett brev till busängelns föräldrar och lägga ner teckningarna som barnen gjorde till dem. Jag önskar dem verkligen all tillgänglig kraft att ta sig igenom den ofantliga sorg de nu upplever.
Men. För att minnas X på vårt eget lilla vis, så ska vi göra något trivsamt med barnen. Något de verkligen längtat efter och som de tycker om. Vi ska gå på badis. Tror att barnen pratat, tjatat och längtat i snart en månad... Dags att gå med andra ord (och dags för mamman att sätta sig framför TV:n med pinoredskapet. Tur att endorfinerna kommer igång ganska snabbt ;)) Efter badis blir det barnkalas hos barnens kusin. De fick jättefina inbjudningskort med Transformers på. Lillebror blev så förtjust att han skulle ha med sitt till dagis. Inte illa... Men för att återgå till badisbesöket, så känns det som att det är ett bättre sätt för oss att hedra X:s minne på, att vi gör något tillsammans, än att en av oss skulle gå ensam på begravningen. Det var ju så det var för honom också. Att han ville vara där hans föräldrar var och att han ville göra saker med dem.
På tal om att göra roliga saker så har vi också varit och plockat potatis idag. Storasyster var inte så imponerad av det, men Lillebror tyckte att det var desto roligare. Han och morfar plockade nästan en hel bänk tillsammans. De såg verkligen ut att trivas i varandras sällskap, därom rådde inget tvivel. Lillebror har för övrigt sagt i tre morgnar nu att han inte vill till dagis och att det är tråkigt att gå dit. På frågan varför har han helt enkelt svarat att han vill till P. istället. Till mormor och morfars stuga och leka. Det är roligt att båda barnen trivs där. Det är det verkligen.
Dessutom måste jag rosa den nya fröken på förskolan (det är ju trots allt inte bara skit med dem ;)). Hon som barnen tyckte såg ut som Mulan. Hon är helt outstanding på att se och bekräfta barnen. Inte så att hon värderar det de gör eller det de är. Hon bara ser dem. Hon bara utstrålar en så uppriktig glädje när hon träffar barnen. Berättade för henne hur glada jag ser att barnen blir och hur mycket vi som föräldrar också uppskattar det. Har bestämt mig för att inte bara tänka en massa saker, utan också för att säga det jag verkligen menar och tänker. Som att jag är glad över att hon är där. De kunde inte ha fått en bättre vikarie för den föräldralediga fröken. Inte en chans...
Förresten... Här kan ni se hur otroligt vackert det är här uppe just nu, även fast bilden inte är helt färsk... Det är så att det gör ont...
En olycka kommer sällan ensam
I dag fick jag hem ett utbetalningskort från Telia. Inbetalningskort är ju vanliga, men definitivt inte utbetalningskort. I synnerhet inte när beloppen överstiger 500 kr... Därför var jag också mäkta förvånad tills jag läste följebrevet och konstaterade att jag betalt en mobiltelefonräkning två gånger. Det är till att vara noggrann =) Som tur är så kan jag ju se detta som en kompensation för min nästa blunder...
Jag har ju funderat på hur jag skulle göra med engelskakurserna som jag kom in på. Ett tag var jag inne på att bara läsa den ena och hade i princip bestämt mig för att göra så.
Nu när jag tittar på informationen jag fått, ser jag att jag har missat att registrera mig på kursen. Detta skulle jag ha gjort mellan den 3 och 9 september. Jag antar att jag får lov att se det som ett tecken...
Det blev alltså ingen engelska denna termin... Pity, in a way... I really would have enjoyed the Comprehension and writing course. But I guess that I'll have several opportunities to study english in the future... ;)
